”Sandvik­modellen” lanseras i avtalsrörelsen

Avtal 2013 Arbetsgivarna inom industrin har lanserat ett förslag om ”varierad arbetstid” i de pågående avtalsförhandlingarna. Det erfar Dagens Arbete. Förslaget bygger i stort på det krisavtal som tagits fram på Sandvik.

Frågan om arbetstider ser ut att bli den hetaste i avtalsrörelsen. Samtidigt gör de dåliga tiderna att företag vill teckna krisavtal. Det kan finnas ett sätt att lösa båda frågorna på en gång.

Svaret heter ”Sandvikmodellen” och kan revolutionera den svenska arbetsmarknaden.

Mannen bakom heter Bosse Boström och är IF Metallordförande i Sandvik Sverige AB. Han är även ordförande i koncernklubben.

Den här snöbistra torsdagsmorgonen sitter han redo att berätta om det avtal han kläckt lokalt och som det nu surras om i förhandlingskorridorerna i Stockholm.

Men först en kort tillbakablick till krisåren 2008–2009.

Varken Bosse eller företaget var nöjda med den krisuppörelse som blev då, med sänkt arbetstid och sänkt inkomst.

– Det stora problemet var inte bruttolönebortfallet, utan lönesänkningen vid sidan om.

Han berättar om röda dagar och ob-ersättningar som ströks, folk som fick lämna skift med lägre inkomster som följd.

Företaget fick problem med produktivitet och kvalitet. När konjunkturen vände upp, blev startsträckan onödigt lång.

Bosse Boström skissade på en ny form av avtal som affärsområdeschefen på Sandvik svalde med hull och hår.

Två klossar skapades. I kloss 1 avstod varje metallare 482 kronor i månaden (med sociala avgifter 700 kronor.)

De 482 kronorna per månad översattes till 43 timmar per år och anställd och lades in i en timbank. Företaget lade till motsvarande belopp i timmar.

Nu hade alla anställda 86 timmar på sitt årskonto i plustid.

– Det är rätt mycket tid, säger Bosse Boström. Det täcker flera månader om företaget skulle behöva gå ner i produktionsvolym.

Företaget satt alltså plötsligt på en möjlighet att snabbt gå ner i produktion om det skulle behövas. En flexmöjlighet de hittills saknat.

De anställda kunde visserligen få frågan om de kunde gå hem på kort varsel, för att det inte fanns något att göra, men kunde enligt avtalet säga nej om de inte ville.

Då jobbade de bara på som vanligt.

Men poängen för den som exempelvis skulle jobbat åtta timmar en söndag, var att han eller hon kunde vara hemma om företaget så önskade. De åtta timmarna drogs från kloss 1.

Det innebar att halva ledigheten betalade den enskilde då själv. Resten bjöd företaget på.

– Men de behöll samtidigt också ob-ersättningen, inflikar Bosse Boström.

Många arbetsledare fick inte ihop det. Hur kunde en anställd gå hemma ledig med ob-ersättning?

– Genom den här modellen kunde man, när volymerna minskade, stryka ett skift vid behov – inte gå ner i skiftgång.

Nettoeffekten blev densamma. Men vinsten för den enskilde stor.

– Vi slapp även turbulensen med skiftbyten och alla omställningar i det sociala livet för den enskilde.

Den som har timmar kvar vid årets slut, då det sätts in 86 nya timmar på kontot, får ut pengarna i stället.

Det värsta som kan hända den enskilde är att man kan tappa sammanlagt 5 784 kronor om året för 86 timmars kortare arbetstid.

– Men det tjänar du mångfalt igen just genom att du inte förlorar någon ob i den här modellen, säger Bosse Boström.

Modellen ställer höga krav på mellanchefernas planering. De kan inte bevilja ledighet och ta in folk på övertid.

– Då kostar det pengar för företaget och win-win-situationen försvinner.

Kloss 1 sjösattes vid halvårsskiftet 2011 och används nu regelbundet.

– Till dags datum är det ingen anställd som tackat nej till att ta ledigt om företaget frågat.

Förr när arbetsgivarna kom med förslag om konjunkturanpassad arbetstid, reste alltid facken ragg och stretade emot. Vad är det som förändrat läget?

Bosse Boström menar att världen ser annorlunda ut i dag. Då talade man om stora, långsamma svängningar i marknaden. Nu handlar det om förändringar från månad till månad.

På Sandvik har man helt enkelt öppnat för flexibilitet i de korta svängningarna.

– Vi har kort tid att agera på när kineserna eller indierna ringer. Vi är beroende av deras marknader och det är bara för oss att gilla läget.

– Den nya världen för exportindustrin är en ryckigare värld.

Nu finns det också en kloss 2 i modellen.

– Det är en lek med timmar som inte kostar arbetsgivaren någonting. Han ser det bara som en skuld eller fordran i balansräkningen.

Om kloss 1 reglerade minustid, reglerar kloss 2 både plus och minustid.

Den som jobbar övertid kan här slänga in exempelvis 8 timmar övertid som genererar det dubbla på kloss-kontot.

Vill arbetsgivaren däremot att du ska vara hemma 8 timmar, registreras 4 timmar minus.

Kloss 2 kan innehålla upp till 320 timmar plus och ner till 160 timmar minus.

I det här fallet kan minustiden täcka en volymsänkning i det egna företaget på upp till tre kvartal.

Med dessa klossar följer också att inhyrning av personal, inte kan bli aktuella förrän båda klossarna är tillämpade fullt ut.

– När det skulle bli aktuellt med inhyrning? Jag vet inte. Modellen förebygger ju både kris och eventuella krav på inhyrning.

– Och varför ska företaget hyra in, när de kan få det gratis i kloss 2?

Som en extra bonus kan de som har övertidstimmar enligt det tidigare systemet lägga in sina timmar i kloss 2.

– 100 timmar övertid blir det dubbla! De allra flesta har valt att göra det, helt frivilligt.

Som alla nymodigheter uppstod en hel del kritik i början.

– Det var en otrolig informationssträcka. Jag har aldrig fått så mycket skäll i hela mitt liv som i början.

Nu när systemet med klossarna är sjösatt och varit igång i ett och ett halvt år, har han aldrig fått så mycket beröm.

– Folk har fattat att tryggheten ligger i skiftcykeln, att det är där man tjänar pengar.

– Ett kvitto på att vi tänkt rätt från fackets sida.

”Sandvikmodellen” kan bli ett inslag i den kommande avtalsrörelsen.

– Om det blir tryck i arbetstidsfrågan – allt tyder på det – vet arbetsgivarna hur de kan komma ur det.

Kort sagt; de kan få ett system liknande det i Sandvik som reglerar minustid i hela branschen, genom att göra en konstruktion liknande den i Sandviken.

– Det är i alla fall de tankarna som IF Metalls avtalsgrupp funderar runt. Den modell vi har går även att använda i de flesta branscher.

Att årsarbetstiden sänks mot produktionsvolym är en helt annan filosofi än den gängse i arbetstidsfrågan, menar Bosse Boström.

Han vill heller inte att den gamla formen av arbetstidsförkortning, LP (pensionsalternativet) på stål- och metallavtalet som kan ge delpension från 61 år, eller ATK på Pappers område ska blandas samman med klossbygget i Sandviken.

Det är enligt hans sätt att se två helt olika saker.

–  Däremot kan vår modell användas som argument för att åstadkomma en ny arbetstidsmodell där båda parter ger och tar.

Göran Widerberg