Reinfeldt saknar intresse för industrin

I januari besökte statsminister Fredrik Reinfeldt ett årligt toppmöte i Davos för politiska och ekonomiska makthavare i hela världen kallat World economic forum. Under en paneldiskussion om arbetslöshet sa han bland annat att ”vi hade folk i industrin, men de är i stort sett borta”.

Han förde också ett resonemang där han beklagade att vi har för få låglönejobb i Sverige. Moderatledaren gick till och med så långt som att säga att den enda anledningen till att inte ta orden ”vi borde ha fler låglönejobb” i sin mun var att det ”inte låter så trevligt”.

Det statsministern gav uttryck för i sin beskrivning av Sverige är både okunnigt och falskt. Man ställer sig frågan om han inte vet att närmare 600 000 personer har sin anställning direkt i industrin och att många fler har jobb som inte skulle finnas om inte industrin fanns. En annan fråga som dyker upp är om Reinfeldt missat att industrin utgör en betydande och faktiskt helt oumbärlig del av Sveriges BNP?

Borgerliga företrädare på alla nivåer talar numera ofta om att värna den svenska modellen. Men med ledning av det Reinfeldt undslapp sig i Davos står det klart att han inte drar sig det minsta för att rasera en av dess grundpelare – att det är arbetsmarknadens parter, facken och arbetsgivarna, som genom avtal med varandra styr lönebildningen i Sverige. Hans uttalanden blir extra provocerande i ljuset av att vi inom industrin, som genom industriavtalet sätter ett hållbart märke för löneökningarna, just nu sitter ner och förhandlar om bland annat lönerna.

Ett visst mått av källkritik är på sin plats när det gäller klipp från internet, där jag först stötte på Reinfeldts uttalanden, men tittar man på hela sändningen från paneldiskussionen på World economic forum framgår det klart och tydligt att statsministerns budskap inte var ett resultat av kreativ videoredigering.

Han tycks verkligen mena att svensk industri saknar betydelse och att det skulle bli bättre om fler hade lägre lön i Sverige. Det är tydligt att det åter är de gamla mörkblå högermännen som talar. Men med en skillnad; flera av de gamla förstod industrins betydelse. Jag känner stor oro när jag tänker på vilka konsekvenser för svensk ekonomi, och inte minst för IF Metalls medlemmar, det kommer att få om Reinfeldt får sitta kvar efter nästa val.

En av slutsatserna jag drar av det här är att vi i IF Metall måste jobba ännu hårdare för att föra fram industrins betydelse. Inte ett tillfälle får gå oss förbi att hamra in följande fakta:

• Industrin sysselsätter cirka 900 000 personer om man räknar med både direkta industrijobb och jobb i tjänstesektorn som är beroende av industrin.
• Industrin utgör 15 procent av Sveriges arbetsmarknad, lågt räknat.
• Industrin står för huvuddelen av exporten som utgör 50 procent av Sveriges BNP.

En annan slutsats är att vi aldrig kan luta oss tillbaka och värma oss i skenet av Alliansens fagra tal om att vilja värna den svenska modellen. Vi måste fortsätta att intensifiera kampen för att lönebildningen ska förbli i parternas händer och för att vinsterna i bolagen även ska komma arbetarna till del!