Efter gruvstoppet – så många blir av med jobbet
Flera arbetare skadades i ras Stora delar av gruvan hålls stängd IF Metall: ”Förhandlingarna inte färdiga”
Publicerad 2026-04-18, 04:00 Uppdaterad 2026-04-17, 16:59
Kinachock och krig. En skakig omvärld kan sätta käppar i hjulet för kommande avtalsrörelse. Industrifacken ser inga hinder för löneökningar – men några stora förändringar lär det inte bli.
– Det känns svårare än någonsin, säger Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.
Konturerna inför nästa års avtalsrörelse börjar ta form. I veckan träffades representanter för Facken inom industrin, det vill säga IF Metall, GS-facket, Livs, Unionen och Sveriges ingenjörer, i Bålsta utanför Stockholm för att diskutera strategier.
Först i december växlar parterna sina krav, men redan nu går det ana vilka frågor som kommer hamna högt upp på agendan. Arbetstidsförkortning och fortsatta reallöneökningar är prioriterat. Därutöver nämns jämställdhet och integritet som framtida fokusområden.
– Integritetsfrågan har verkligen skjutit i höjden, säger Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall, och hänvisar bland annat till ökade säkerhetskontroller av anställda inom industrin.

Vilka krav på löneökningar som kan bli aktuella är för tidigt att säga, säger hon. Men klart är att det geopolitiska läget kommer att påverka även kommande avtalsrörelse.
– Med den här omvärlden känns det nästan svårare än någonsin. Även om vi tänker i ett långt perspektiv så påverkas alla av det som sker i närtid och nutid och det är lätt att ryckas med. Här gäller det att ta det lite lugnt och ha i tanken, vad är det vi vill åstadkomma på sikt?
– Vi har inget intresse av att smälla till med något som vi vet skadar våra medlemmars möjligheter eller möjligheten för svensk industri att vara konkurrenskraftig framåt.
Facken inom industrin är ett samarbete mellan fackförbunden IF Metall, GS-facket, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer.
Samarbetat ligger bakom det så kallade industriavtalet, som initierades 1996 och som slöts med arbetsgivarna inom industrin 1997.
Avtalet sätter nivån för lönerna och andra villkor, det så kallade märket i avtalsrörelsen, och fungerar som en norm för resten av arbetsmarknaden.
Förra gången landade parterna i en överenskommelse om löneökningar på 6,4 procent på två år. Det ursprungliga kravet från industrifacken var 4,2 på ett år.
Har du lägre eller högre förhoppningar den här gången?
– Jag har höga förhoppningar om att vi kommer att förhandla fram ett bra avtal som ger oss reallöneökningar.

Enligt arbetsgivarna, som också fanns på plats i Bålsta, är det inte aktuellt med några höga löneökningar. I stället vill de se ett större fokus på Sveriges konkurrenskraft, som på sikt riskerar att drabbats av vad Svenskt Näringsliv kallar för en ”Kinachock”.
För att möta utmaningarna måste löneökningstakten inför kommande avtalsrörelse växla ned, skriver representanter för arbetsgivarna i en debattartikel i DN i april. Produktionen ökar inte heller i den takt den borde, enligt bland annat Industriarbetsgivarna.
– Det är sant att kinesiska företag konkurrerar med oss. Men att vi skulle konkurrera med sämre löner eller arbetsvillkor, det finns inte på kartan för oss. Vi ska konkurrera med att satsa ännu mer på forskning och utveckling och bli ännu bättre på att tillverka bra produkter, säger Marie Nilsson.
Inte heller Per Olof Sjöö, ordförande för GS-facket, ser Kinas ökade marknadsandelar som ett skäl att hålla nere löneökningarna.
– Kallar man det för Kinachock, då överdriver man. Jag förstår deras tankegångar men vi har en modell som vi kallar för bästa möjliga och jag tycker den står sig. Jag kan inte se att det här skulle rubba förutsättningarna.

Nästa år har industriavtalet funnits i 30 år, vilket gör årets avtalsrörelse till ett slags jubileum. Att industriavtalet håller ännu ser Per-Olof Sjöö som ett styrkebesked.
– Det har stärkt industriarbetarna genom att vi har haft en ganska otrolig reallöneutveckling sedan 1997. Vi har haft några tuffa år här på slutet men slår man ut det under hela perioden så är det ganska svårslaget.