Dan är fackombud – och kandiderar för SD
Kartläggning visar: SD-politiker företräder IF Metall Arbetsplatser riskerar att stå utan ombud ”Vill de peta mig går jag ur direkt”
Publicerad 2013-04-25, 11:51 Uppdaterad 2015-02-09, 11:15
ANALYSSom att slakta bästa mjölkkon innan gården säljs. Det är precis vad som Global Garden Products gör när de lägger ner Tranås. Och de svenska bankerna Nordea och SEB säger inte mer än att de hänvisar till banksekretessen.
Det är mycket som är besynnerligt i flytten av det gamla klassiska Stiga till Italien.
Stigafabriken i Tranås är gräsklipparkoncernen GGP:s verkliga kassako.
Verksamheten i Tranås ger dubbelt så mycket i vinst i förhållande till omsättningen som verksamheten i Kina, Slovakien och Italien.
Ändå flyttar fabriken. Varför?
GGP säger ingenting utan hänvisar till den officiella linjen från nedläggningsbeskedet i december: tappade marknadsandelar, lediga lokalytor i Italien, förhoppningen om ökad produktion med färre anställda.
Ägarna – 28 banker – säger ingenting. De svenska bankerna, Nordea och SEB, gömmer sig bakom banksekretessen. Trots att de i andra, finare sammanhang brukar slå sig för bröstet för sitt ansvarstagande för samhället.
Nordea, till exempel, håller vanligtvis en hög svansföring vad gäller ansvarsfulla investeringar grundade på gedigen samhällsanalys.
Frågan är vad Nordea, SEB och de andra tror sig bidra med för samhällsnytta när de som ägare ser GGP-ledningen i Italien stänga Tranåsfabriken runt midsommar.
Till nytta för de anställda? Knappast. 171 jobb försvinner. (Kvar i Tranås blir en försäljningsorganisation och ett centrallager med ett 50-tal jobb.)
Till nytta för aktieägarna? På vilket sätt skulle aktieägarna gilla att den mest lönsamma enheten läggs ned innan den förmodade försäljningen av hela GGP i höst?
Vad Nordea och SEB skulle svara på den frågan är en gåta. Vi får inte heller veta. Bankerna gömmer sig bakom banksekretessen – trots storslagna ord om samhällsansvar och dialog med andra intressenter.
Historien känns igen från en annan företagsflytt: Dometic i Motala som på märkliga grunder flyttade verksamheten till en amerikansk fabrik som inte fanns. Då var också svenska banker delägare och även då hade de inget att säga – i alla fall utåt mot det samhälle man säger sig verka i samspel med.
Den gången fick den svenska Dometic-ledningen frikostiga bonusar i mångmiljonklassen för att de rattade nedläggning och flytt.
Hur det är med den saken på Stiga vet vi inte. Den svenska vd:n har lagt locket på. Måhända belagd med munkavle från huvudkontoret i Italien.
Tysta ägare och en tyst ledning. Beslutet är fattat. Ett beslut som ska ge koncernen besparingar på 28 miljoner kronor per år.
Då utgår man från…
.. att flytten fortlöper utan problem, trots den korta flyttiden som dessutom infaller mitt i högsäsongen,
…att produktionen i Campigo kan mäta sig med den prisade Tranåsfabrikens,
…att Campigofabriken som är byggd för långa produktionsserier av enklare maskiner ska kunna överta de mer komplexa Tranåsprodukterna som tillverkas i korta, kundorienterade serier,
…att de krävande Stigakunderna i norra Europa som är beredda att betala för kvalité också nu finner sig i att Stiga inte längre tillverkas i Tranås.
Ett skakigt upplägg, har löntagarkonsulten konstaterat.
I och med att tillverkning tidigare flyttats från Italien till fabrikerna i Slovakien och Kina fanns det vakum att fylla i den italienska fabriken i Campigo. Ett överskott av kapacitet, som det brukar heta.
Tomma lokaler, ledig personal, alltså.
Kanske var det då GGP-ledningen i Italien bestämde sig: Vi fyller på med Stiga. Vi lägger ner i Tranås och flyttar tillverkningen hit.
Till Italien? Knappast ett lågkostnadsland som annars brukar vara det vanliga när industrijobb skeppas iväg.
Det är inte särskilt stor skillnad på lönerna i Tranås och Campigo.
Tranåsarbetaren kostar 27:95 euro i timmen med sociala avgifter mot 21:57 för kompisen i Campigo.
Tittar man på det allmänna näringsklimatet – som företag brukar värdera högt – så är det en gåta att jobben försvinner till Italien.
Men det är billigare att lägga ner Tranås än att kapa kapaciteten i Italien.
Enligt löntagarkonsultens rapport kostar det 751 miljoner att stänga Tranås mot mer än det dubbla i Campigo, 1 756 miljoner.
Då är inte personalkostnaderna medräknade. De uppgår till 33 miljoner för Tranås del. För Campigo saknas motsvarande uppgift.
Till hösten ska gården säljas. Gräset är klippt, men bästa mjölkkon låg på slaktbänken redan till midsommar.
Gårdens ägare tyckte tydligen att det var helt i sin ordning.