Håkan, 56, testar att avverka snällare: ”Får tänka på ett annat vis”
Många skogsmaskinförare skulle gärna avverka utan att kalhugga ”Kul men också rätt jobbigt”
Publicerad 2026-06-09, 04:00 Uppdaterad 2026-06-08, 15:46
Stormen Johannes orsakade i vintras de största skogsskadorna på tio år. När temperaturen nu stiger riskerar mycket av virket att gå förlorat. I Dalarna kämpar skogsmaskinföraren Albin Johansson och hans arbetskamrater för att hinna med alla stormfällda träd.
Kisar man ser de ut som små troll, rotvältorna längs med sluttningen i tallskogen. Här i Svärdsjö, ett par kilometer nordost om Falun, slog stormen Johannes till med full kraft den 27 december förra året.
Spåren syns fortfarande fyra månader senare. Arbetet med att ta hand om den stormskadade skogen pågår för fullt. Albin Johansson, 24 år, kör skördare för Johan Adolfssons Skogstjänst. En bit bort sitter barndomsvännen Emil Adolfsson, 24 år, i skotaren.
Båda har arbetat i skogen hela sina vuxna liv, men aldrig tidigare har de varit med om något liknande. Albin Johansson minns när stormen drog in:
– Jag tänkte att nu får vi väl ingen semester. Nu finns det att göra, säger han.
Emil Adolfsson fyller i:
– Men vi insåg hur stora skadorna var först efter ett par månader.

Sedan årsskiftet används Johan Adolfssons 13 skogsmaskiner nästan uteslutande för att ta hand om den stormfällda skogen. Som det ser ut nu kommer det arbetet att pågå åtminstone året ut, förmodligen en bra bit in i nästa år också.
– Vi började dagen efter stormen. Redan på söndagen flyttade vi maskiner för att hugga upp vägar så att folk kom till och från sina bostäder. Sedan har det gått i lite vågor, men sysselsättningen har varit hög, säger han.
Det är alltid dyrare att ta hand om nedblåsta träd.
– Det är först nu som uppdragsgivarna har börjat bromsa oss, trots att skog fortfarande ligger ned. Och det är på grund av att det är svårt att hitta avsättning för virket.
Många sågverk är helt enkelt fulla, och har inte möjlighet att ta emot mer stormfälld skog. Då sjunker också virkespriset, som likt mycket annat styrs av utbud och efterfrågan.

Sett till skogsskador är stormen Johannes den värsta som drabbat Sverige på tio år. Nästan elva miljoner skogskubikmeter skadades, enligt Skogsstyrelsens slutberäkning. Dalarnas och Gävleborgs län drabbades absolut hårdast. 95 procent av den stormskadade skogen återfinns i de två länen.

– Där var epicentrum. Enligt SMHI var det här är ett oväder som kommer upp emot vart 200:e år. Det var väldigt extremt, säger Lennart Svensson, nationell skogsskadesamordnare på Skogsstyrelsen.
– Forskarna säger att de här extremväderhändelserna kommer att bli mer vanliga i framtiden på grund klimatförändringarna. Det är svårt att värja sig mot.
kubikmeter skog fälldes av stormen Johannes – den värsta på tio år.
av skogen som skadades i stormen Johannes återfinns i Dalarnas och Gävleborgs län.
Flera skogsentreprenörer har skickat maskinlag från södra Sverige för att hjälpa till. Exakt hur många det handlar om är svårt att säga. Johan Adolfsson, som har arbetat i området i över 20 år, uppskattar att det är ett par hundra extra maskinlag.
Nu är det bråttom. Riskerna ökar när värmen stiger. Vid högre temperaturer börjar skadeinsekter som granbarkborren och märgborren att föröka sig. Ligger virket kvar över sommaren är det stor risk att det angrips och ”blånar” av mögelsvamp. Då sjunker kvaliteten och priset.
– Det handlar totalt om förluster på flera miljarder kronor. Och det är en kamp mot klockan för skogsägarna att få ut virket för att kunna få bra betalt för det. Men det är alltid dyrare att ta hand om nedblåsta träd, säger Lennart Svensson.

Den stormfällda skogen i södra Sverige måste forslas bort senast den 1 juli i år, enligt föreskrifterna till växtskyddslagen. I norra Sverige gäller den 15 juli. Syftet är att förhindra spridning av skadeinsekter i virket. Om träd ligger kvar efter stoppdatumet, riskerar skogsägarna vite – men det går att få dispens.
Lennart Svensson på Skogsstyrelsen menar att det är omöjligt att ta hand om all skog som skadades av stormen Johannes innan sommaren.
– Det säger alla bedömare, att det kommer vi inte att hinna. Och det beror delvis på kapaciteten. Man har inte maskiner nog i skogen och man har inte kapacitet att ta hand om allt virke i industrin, säger han.
Då var det bra trassligt. Nästan all skog låg ned. En del träd stod kvar, men de flesta av dem hade gått av på mitten.
– Men så länge träden har rotkontakt, finns det hopp om att de kan klara sig ganska bra. Det visar erfarenheten efter stormen Gudrun.
Fullt friska träd har ett naturligt försvar: de använder kåda för att förhindra att insekter tränger in under barken. Men stressade träd, som saknar rotkontakt och inte får vatten, är ett lätt byte för skadeinsekter.

Att det är dyrare att ta hand om stormfälld skog än skog som står upp har en enkel förklaring: det är svårare och tar längre tid.
– Där vi kom från senast hade 15 000 kubik blåst omkull. Då var det bra trassligt. Nästan all skog låg ned. En del träd stod kvar, men de flesta av dem hade gått av på mitten, säger Emil Adolfsson.
Platsen där han och Albin Johansson nu arbetar ser inte ut som de vanliga trakthyggesbruk där tallarna eller granarna står i raka rader och lätt avverkas systematiskt och i hög fart.

– På vissa ställen har det blåst omkull stora flak med skog, på andra är det i stället ströträd som vi får åka in och plocka. Det blir mer pilligt. Träden ligger ner mot backen och det finns risk att såga i marken, säger Albin Johansson.
Här måste de hela tiden ställa sig frågor som: Hur tar vi oss fram bäst? Hur plockar vi ut de där träden?
– Det är mer svårjobbat och kräver mer av personalen, säger Johan Adolfsson.
– Så länge du sitter i maskinen är arbetet inte farligt, men så fort du kliver utanför den finns risker. Därför var det första vi gick ut med att säkerheten är det viktigaste. Inget arbete utanför maskinen om det är farligt.

Albin Johansson och Emil Adolfsson har varit vänner sedan femårsåldern, och pratar ofta och länge med varandra – även om de sitter i var sin skogsmaskin.
– Vissa dagar kan det vara fem, sex timmar. Andra dagar är det bara ljudböcker. Då är man så trött på varandra, säger Emil Adolfsson.
Nu hoppas de att de snart kan återgå till det vanliga trakthyggesbruket.
– Stående skog är absolut roligare. Då får vi göra vad vi ska göra. Det här är mer som städning. Men jag känner att vi gör en bra sak i alla fall. Det är synd som skogsägarna, säger Albin Johansson.
Han konstaterar:
– Man får ju beta på och gneta igenom.