Industriarbetarnas tidning

Hennes ord är alltid SANNA

26 november, 2013

Skrivet av

ReportageHon kan handmjölka kor, vända pannkakor i luften och vill skicka Carl Bildt till Haagdomstolen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Nyligen fick Sanna Carlstedt Pappers kulturstipendium.

Har släppt tre skivor

  • Namn: Sanna Carlstedt.
  • Ålder: 37 år.
  • Yrke: Sångerska, gitarrist, låtskrivare.
  • Skivor: De e jag som är Sanna (2007), Sånger under eken (2008), Ballerina (2008). Ny cd släpps i oktober.
  • Utmärkelser: Kommunals kulturstipen-dium 2007, Fred Åkerström-stipendiet 2010, Pappers kulturstipendium 2013.
  • Familj: Daniel, gymnasielärare och hunden Plexus 8 år.
  • Lyssnar på: Tom Waits, Janis Joplin och Jon Baron (svensk gatumusikant).
  • Läser inte: DN (nyss uppsagd). Metro (”den är som en pensionärskalsong, det står ingenting i den”).
  • Favoritfilmer: Bron över floden Kwai, Gökboet, Kellys hjältar.
  • Missar aldrig: Melodikrysset.
  • Oanad talang: Har fotografiskt minne och läser en pocketbok på nolltid.
  • Läser: Minst två dagstidningar varje dag. Älskar Ivar Lo-Johansson och Per-Anders Fogelström

Läs mer

Till Sannas webbplats:

En röd böna på Stockholms Söder. En trettiosjuåring som tagit ställning. Med sin tolvsträngade gitarr kämpar hon mot orättvisor med visan som enda vapen.

Det är en svarthårig tjej med en mörk, hes röst nära till både skratt och allvar, som möter upp. Prisad av Kommunal, Fred Åkerström och numera Pappers.

Och långt tillbaka, före både fack och försäkringskassa, finns där faktiskt en koppling till pappersindustrin.

– Min farfars far jobbade på Holmens bruk i Norrköping.

Men han skadade sig på jobbet och familjen hamnade i ekonomiskt trångmål.

– De var tvungna att skicka bort sina barn, däribland min pappas farmor till släktingar i Västervik.

Sanna kan sin familjehistoria. Sjäv är hon född och uppvuxen i Julita mellan Katrineholm och Eskilstuna. Mamma sjuksköterska och pappa officer, senare lärare och nu, med de nya behörighetskraven i yrket, hemmasnickrare. Uppväxt med sång och musik.

– Mamma var allsångsledare, pappa spelade gitarr, piano och orgel och min morfar sjöng hellre än pratade.

Morfar, ”oäktingen” som i sin ungdom såldes som skeppsgosse men befanns för mager, på vars axlar hon suttit i många förstamajtåg. Som femtonåring flyttade Sanna till Norrköping för att gå på musikgymnasium. Redan fostrad på gitarr och fagott.

Nu kom jazzen och den klassiska musiken in i bilden. Med slutproduktionen i skolan, operetten Pirates of Penzance, fick Norrköpings Musikteatraliska förening upp ögonen för henne.

En roll i West Side Story som Sanna tog på stort allvar och i sin artistiska nit utsågs hon till årets ”scenhora”, ett pris som värderas högt i teaterkretsar och är betydligt glansfullare än kanske namnet antyder.

Sen blev det showande i Linköping och Norrköping innan hon blev sjungande servitris på Wallmans Salonger i Stockholm.

– Vi hade minimilön och levde på dricks. Men då fick man verkligen ”skaka rumpa”.

Sanna lessnade och sade upp sig. Frilansade som dramapedagog och skrev egna visor. Så för si så där tio år sedan gjorde hon en demo och skickade till Johan Johansson, trummis i punkgruppen KSMB, som då drev klubb på Nalen i Stockholm. Han ringde upp Sanna, som av en händelse råkade jobba extra i garderoben. Första spelningen med egna låtar blev på Johans klubb. Den andra på Västerviks visfestival inför 2 500 nyfikna åhörare.

– Jag blir aldrig nervös på scen och första låten gick jättebra. I andra försvann rösten helt.

Ett glas vatten och så kunde hon fortsätta efter några sekunders uppehåll som kändes som en hel evighet.

– När jag var klar höjde jag båda armarna i luften och skrek HURRA!

– Det kändes mäktigt när hela publiken svarade HURRA!

– Sen vet jag inte vad som for i mig när jag ropade ”Ligg med mig!”

– Det blev helt tyst. Tills en gubbe mellan 80 och döden, längst bak på en läktare svarade: ”Jag vill vara först!”

Sanna skrattar gott åt minnet. Sen dess har publiken i Västervik alltid mött henne med ett rungande hurrarop. Visorna hennes rymmer mycket politik.

– Jag har försökt skriva fina kärlekssånger, men … livet är som det är. Jag skriver realistiskt och då blir det mycket politik.

Sanna vill dra sitt strå till stacken.

– På årets första maj var jag i Norberg. De hade skippat talare och ville ha en artist som kunde stå för ett politiskt mellansnack.

Hon menar att politiker i parti och minut säger att de inte kan uttala sig i enskilda fall.

– Men jag som artist kan ha en subjektiv åsikt. Jag kan berätta om min utvecklingsstörda lillebror som blivit av med sin pension.

(Foto: JEANETTE ANDERSSON)

Hon upprörs när folk inte längre kan få den hjälp de behöver, när resurser dras in. Som tur är har hon en regelbunden ventil.

– Varannan vecka gör jag ett inslag åt P4 Sörmland. Jag framför en låt om något som hänt i länet eller Sverige.

Du är inte rädd för att hamna i det politiska facket som artist?

– Det gör mig ingenting. Jag minns när min första skiva skulle spelas in. Producenten ville inte ha för mycket politik i texterna.

– Då var man glad över att få ge ut en skiva …

På den skiva som släpps nu i oktober är arbetsnamnet i skrivande stund ”Rosenbadsjävlar” alternativt ”Badjävlar”.

– Den handlar om dem som turistar vid makten en stund.

I tidigare texter har hon velat kicka Carl Bildt till Haagdomstolen och blivit president i USA för en dag och skattat skiten ur de rika. Hennes motto är att slåss men vara god.

– Varför ska man tvinga människor med dubbelsidig lungcancer tillbaka till jobbet?

Begrepp som empati och solidaritet är helt borta, menar Sanna.

– Det värsta är att de unga generationerna inte vet om någonting annat.

Och snart stundar ett nytt val?

– Ja herregud om det inte blir en förändring. Jag är livrädd för vad som håller på att hända med välfärden.

I förra valet satt hon i TV 4 med Wille Crafoord och diskuterade politisk musik.

– Vi har delat scen och jag har körat på hans och Johan Johanssons Griniga gamla gubbar, så vi känner varandra väl.

– Samtidigt är Wille en sån där som vill provocera. Ena gången spelar han på ett vänstermöte, nästa gång hos moderaterna.

Det skulle Sanna aldrig göra.

Telefonen skräller. Det är ett missbrukarboende i Skarpnäck som vill att hon ska komma dit och spela. Det händer att hon gör gig även på anstalter och demensboenden, och rollen som kulturpedagog går på sparlåga.

Det är musiken som gäller. Hon är en ständig gäst på landets visfestivaler. Hon har spelat på Peace & Love och Hultsfred. Samarbetat med artister som Lars Winnerbäck, Kjell Höglund, Ola Magnell, Stefan Sundström och Lars Demian förutom tidigare nämnda Crafoord och Johansson.

Numera reser hon oftast ensam ut och spelar. Ibland hänger den gamle basisten Rolf Alm från Peps Blodsband med.

– Han är 68 år, spelar dragspel som en duracellkanin och går och lägger sig när jag ska äta frukost.

– De här gamla proggarna har hjärtat på rätta stället och har ett stort rättspatos.

Men åter till oväsentligheterna.

Var lärde du dig att handmjölka och vända pannkakor i luften?

– Hemma så klart. Pappa var lite månskensbonde och hade ett par kor som sedan blev 15–20 till slut.

– Jag har också förlöst en sugga och med fosterhinnan i pannan räddat livet på kultingarna med mun-mot-mun metoden.

Sanna säger att hon egentligen hellre vill bo på landet än i storstan, men jobbet gör det lättare att resa ut från Stockholm.

– Annars skulle jag gärna sitta med en get på en gotlandsgård.

Och det här med pannkakorna?

– Min lillebror tyckte det såg så kul ut och det var för hans skull jag lärde mig det.

– Jag har alltid velat testa saker. När jag såg Carl-Einar Häckner dra en kondom genom näsan och ut ur munnen ville jag genast göra samma sak själv.

Lyckades du?

– Ja. Men dumt nog valde jag en med citronsmak och bara grät. Det var jävligt dumt och … jätteäckligt.

Så hon håller sig till sina visor. Och gitarren. Med de röda ackorden.

Du kanske också vill läsa…

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

Här kommer ilskan över jobbet ut

Här kommer ilskan över jobbet ut

I samlad trupp fick klago­kören i Liverpool sjunga om sådant de knappt vågade prata högt om på egen hand: sin jobbsituation och problemen på arbetsmarknaden.

Tre julskivor som inte frestar på

Tre julskivor som inte frestar på

Nu är det julmusik i var butik, ofta samma bjällerklang överallt. DA:s Marie Edholm väljer tre julskivor som inte frestar på.

Sväng dina lurviga – dansplågorna går igen!

Sväng dina lurviga – dansplågorna går igen!

Vi som har fyllt 40 hade fågeldansen och Lambada. Dagens ungdom hittar inspiration på helt andra håll. Eller? Hur nytt är det egentligen att flossa, dansa flapper och take the L?

Ny snurr på vinylskivan

Ny snurr på vinylskivan

Den var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

Hon befriar Karlfeldt

Hon befriar Karlfeldt

Sångerskan Anna Ihlis gav sig på det svåra. Att ge nytt liv åt den storvulna och pompösa nationalskalden Erik Axel Karlfeldt.

Carol är såld på slagverk

Carol är såld på slagverk

Onsdagarna är heliga för Scaniamontören Carol Dahlberg. Då ställer hon upp sina basoljefat för repetition med The Panoply Steelband, vars västindiska rytmer omfamnar såväl Rihanna som Ack värmeland, du sköna.

En given plats på scenen

En given plats på scenen

Hon har vunnit Dansbandskampen, Körslaget och Let’s Dance och drivit det populära dansbandet Elisa’s – i höst gör hon sin första musikalroll. Mångsysslaren Elisa Lindström som triggas av att gå utanför sin bekväma zon – läs eller lyssna på DA:s reportage.

Sånger från andra sidan

DA:s Pontus Ohlin tipsar om tre jul- och nyårslåtar med stjärnor som slocknat.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Opinion

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

Skulle Boden bota min resångest?

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

”Ni har tystat oss bit för bit, LKAB”

Brukspatronen har satt kniven i det sista av Malmbergets levande kulturscen, skriver musikern Johan Airijoki.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Livets gång syns bara från sidan

Livets gång syns bara från sidan

Det är hjärtat som visar oss vägen. Och hundar, skriver Carl-Einar Häckner.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Vi är på väg in i ett nytt läge

Vi är på väg in i ett nytt läge

När vi i Sverige skryter lite extra säger vi att vi är världsmästare i omställning, skriver Peter Larsson.

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.