Ödesdag för pappersarbetarna i Strömsbruk: ”Känns skit”
Storvarsel: 43 av 77 sägs upp Nu avgörs vilka som får gå Pappers: "En riktigt tuff dag"
Första sommarstoppet – på 30 år
Publicerad 2026-04-01, 04:00
Holmen i Hallstavik är ett av flera bruk som är tvungna att stoppa produktionen i sommar. Något sådant drastiskt har inte skett på årtionden.
– Men samtidigt känns det skönt att inga varsel har lagts, för det hade verkligen varit det värsta, säger operatören Eva Selander.
Loading the Elevenlabs Text to Speech AudioNative Player…
Eva Selander jobbar med rullmaskin på PM11 och vet vad konjunktursvängningar, varsel och uppsägningar innebär. Hon är 58 år och har arbetat här på Hallsta pappersbruk ända sedan hon gick ut gymnasiet sommaren 1985, samma sommar som den väldiga välgörenhetsgalan Live Aid ägde rum och när många, inte bara amerikaner, vrålade med i dåtidens hit ”Born in the USA” helt ogenerat.
Under dessa 41 år har Eva Selander varit med om tre större nedskärningar, och alla kom de i den stora finanskrisens spår. Nedskärningar som på några få år innebar att runt 700 av hennes arbetskamrater varslades, sades upp och fick söka jobb på andra håll. Senast det hände var 2013.
– Jag klarade mig som tur var, säger hon när vi träffar henne sittandes i manöverrummet framför massa dataskärmar.
– Men min pojkvän då, min blivande man, som också jobbade här, fick sluta efter 16 år. Det kändes inte alls roligt. Men det gick ändå bra för honom, han fick jobb direkt efteråt, på en schaktfirma.
Bruket som är sekelgammalt – och världsledande
Hallsta pappersbruk tillverkar sin egen massa och har två pappersmaskiner, PM11 och PM12. Två bullriga och hundrameterlånga järnmonster som stånkar ur sig tonvis med traditionellt magasins- och bokpapper år efter år.
Papper som bland annat Dagens Arbete trycks på. Men framför allt böcker. På det området, bokpapperet, är detta sekelgamla bruk intill Upplandskusten världsledande. Ja, åtminstone i Västeuropa där man sägs ha cirka 60 procent av marknaden.
Men det hjälper inte. Marknaden är liten och affärerna går ändå trögt, berättar platschefen Anders Thorén. Sämre än förra året i alla fall. Framför allt på grund av de ”kraftigt stigande” priserna på el och råvaror, säger han.
Därför är man nu tvungen att göra som på många andra bruk, och som inte har gjorts på flera årtionden: ställa produktionen under en period i sommar.
På bruket i Hallstavik kommer produktionen att stå i tio dygn i juli. Plus under några storhelger. Något liknande har inte hänt bruket sedan 1992.
– Det gör vi för att vi inte ska behöva varsla någon personal, säger Anders Thorén.
Han minns hur han tillsammans bland andra Aleksandar Srndovic, Pappers avdelningsordförande, började fila på planerna under budgetarbetet i november förra året.
– Jag sa till Alexandar att det här håller inte längre, nu måste vi hitta ett sätt att spara ett antal miljoner.
Idéer bollades fram och tillbaka.
– Men ganska tidigt kom vi överens om att det vore fel och osmart av oss att varsla folk. Vi behöver nämligen deras kompetens och arbetskraft även framåt, eftersom vi tror att det kommer att gå bättre för oss redan nästa år.
”De är människor, inga siffror”
Anders Thorén inledde sin papperskarriär på golvet, som knegare på Hallstas systerbruk Holmen Braviken utanför Norrköping. I dag är han 61 år och har under sina många år som chef fattat beslut om både varsel och uppsägningar, något han ogärna gör igen.
Samtalen är värst, säger han.
– Man har ett jobb att utföra, absolut, men sedan har man ju också en personlig relation till alla sina anställda. De är människor, inga siffror.
– Nej, sånt är aldrig roligt. Man sover dåligt och man mår dåligt.
Längden på stoppen varierar. Förutom Holmen i Hallstavik planerar nu en rad andra bruk att tillfälligt ställa sin produktion i sommar – bland annat Billerud Frövi, Metsä Husum och Stora Enso Fors. Något de heller inte har upplevt på årtionden. Och orsaken till det är alltså den kärva ekonomin, det vill säga tunnare orderböcker och högre kostnader.
För Hallstas del är Aleksandar Srndovic ändå optimistisk. I likhet med platschefen Thorén tror han att det vänder redan nästa år.
– Det vi gör nu avviker från hur vi brukar göra, men för de anställda var det ändå det näst bästa som kunde hända, säger han.
Det tycker även andra anställda som DA pratar med. Men samtidigt efterlyser man fler detaljer och mer information om hur det ska gå till rent praktiskt, något som Aleksandar Srndovic säger att han försöker förklara så gott han kan.
Eva Selander, på PM11, säger att kommunikationen från ledningens sida hittills varit ”lite luddig”, men tillägger att hon ser fram emot extraledigheten som hon får i juli.
– Ja, då kan jag umgås tillsammans med min man lite mer. Men samtidigt blir jag skyldig att jobba in för den där extraledigheten någon gång, och det känns ju inte alls lika kul. Det blir som att skjuta på en dammsugning ungefär.
– Skönt för stunden alltså, men sedan dammsugning. Fast jag har faktiskt börjat jobba in timmar redan nu. Men sedan är det oklart för mig exakt hur många timmar det kommer att röra sig om.
”Man kan ju inte bara lämna grejerna och gå på semester”
På brukets andra pappersmaskin, PM12, träffar vi Evas jämnårige arbetskamrat och kompis Johan Norberg. Han är osäker på hur produktionsstoppet kommer att påverka hans arbete, och tycker i likhet med Eva och många andra att det är viktigt att ha en bra plan för hur stoppet ska genomföras och att kommunikationen måste förbättras.
– Hur det ska gå till vet jag inte, jag är inte tillräckligt insatt. Men man kan ju inte bara lämna grejerna och gå på semester, säger han.
Nicole Danneil, 30, som jobbar på förrådet, säger att hon inte heller känner sig särskilt insatt i stoppet. Hur det påverkar henne, vet hon inte än.
– Jag tar det som det kommer. Men det känns bra att det inte blev något varsel eller några uppsägningar, det hade ju varit mycket, mycket värre. Särskilt för mig som precis blivit anställd.
Tidigare var hon föräldraledig, och dessförinnan jobbade hon på Jysk berättar hon.
– Men så sökte jag mig hit. Jag hade hört mycket bra om arbetsplatsen, alltså som arbetsgivare. Dessutom jobbar min sambo och min bästa vän här.
Här på bruket, på Centralverkstan, en bit härifrån, jobbar även 59-årige Tommy Kron. Han har i likhet med sina Eva och Johan också sett låg- och högkonjunkturer komma och gå alltsedan han började här den där sommaren 1995.
Produktionsstoppet i sommar tänker han inte mycket på, berättar han.
– Det är som det är, man vet ju att marknaden är konkurrensutsatt och hur det kan svänga liksom.
Går du miste om något i samband med sommarens produktionsstopp?
– Nej, egentligen inte. Jag får skjuta på min semester en vecka, men det är väl också allt.
Vad gör du då?
–Har trevligt med min familj och mina vänner på Väddö där jag bor!
