Vackert eko från gruvan

Månadens musikIke Everly var några år över de tjugo och redan trött på att jobba som gruvarbetare. Dagligen slet han i en av kolgruvorna utanför Brownie i Kentucky. Mitt i det väldiga gruvområdet som breder ut sig i bergskedjan Appalacherna.

Ike levde i stället för musiken. Den skulle föra honom bort från bergen, mot en annan tillvaro långt från rosslande, svarta lungor.

Musiken som spelades i omgivningen hade rötterna  i  irländsk och skotsk folkmusik som invandrarna hade tagit med sig och som levt kvar i de isolerade bergssamhällena. Ibland kom den musiken att korsbefruktas med andra migranters musik, de svartas.

Fattiga vita som befann sig långt ner på samhällstegen levde nära de svarta, jobbade med de svarta och mötte därför också de svartas kultur. Oavsett om man hette Jimmie Rodgers och var bromsare vid järnvägen eller om man som Ike Everly var gruvarbetare. Han gjorde som många andra musiker i området: sökte upp en av traktens skickligaste musiker, Arnold Schultz. En svart gitarrist som hade en del att lära ut om finger-picking, en teknik där man ”plockade strängarna” med fingertopparna eller nageln.

Ike Everly lämnade gruvan, hamnade i Chicago och började leva på musik. Slank in på de svartas musikbarer  och spelade för rotlösa migrantarbetare från de bergstrakter han själv kom ifrån.

Ikes söner Don och Phil lärde sig hantverket och blev snabbt en populär tonårsduo, the Everly Brothers. De sjöng tätt, den ene en halv ton över den andre. Ungefär som 30-talets omtyckta brödragrupper: Delmore Brothers, Monroe Brothers och Blue Sky Boys. Sönerna ägde en bländande gitarrteknik som rhythm & blues-busen Bo Diddley vässat åt dem och som en ung Keith Richards senare gjorde allt för att härma.

Everly Brothers blev succé och många ville följa i deras spår. Ett par kallade sig Tom & Jerry som blev betydligt mer framgångsrika som Simon & Garfunkel. Såväl Beatles, Beach Boys som Bob Dylan och Bruce Springsteen har vid olika tillfällen hyllat brödraduon.

Everlys har nyligen uppmärksammats av kultmusikern Bonnie Prince Billy som med Dawn Carthy tolkar bröderna på What the Brothers Sang. Dessutom har den oväntade kombinationen Billie Joe från Green Day och Norah Jones förenats i Foreverly som återknyter banden till de gruvtrakter som pappa Ike kom ifrån.

Everly Brothers hyllade den musiken 1959 med albumet Songs That Daddy Taught Us, albumet som Billie Joe och Norah Jones gör igen.  Dessutom släpps orginalet igen kompletterad med en cd med musiker från pappans  egen tid, bland annat textilarbetaren Kelly Hanell som introducerade en odödlig låt om spelhajen Roving Gambler. Everly Brothers själva tröttnade på varandra och förlorade kraften efter schismer, drogmissbruk, skilsmässor och självmordsförsök. Men deras musik, med ekon från kolgruvornas bergstrakter, tycks aldrig ha förlorat sin dragningskraft.

Harald Gatu