IF Metall: Så kan flexibiliteten bli tryggare
Publicerad 2015-05-06, 14:28 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07
Debatt. Det pågår en intensiv debatt om bemanningsbranschen som jag följer med stort intresse. För att försöka sortera alla uppfattningar, och en och annan missuppfattning i frågan om inhyrning, tror jag att man måste ta avstamp i företagens krav på hög flexibilitet.
Ökad flexibilitet, det vill säga hanteringen av upp- och nedgångar i produktionen av varor eller tjänster, sker i huvudsak enligt följande:
- Övertid och uppsägningar.
- Konjunkturanpassad arbetstid.
- Variationer av visstidsanställda.
- Genom bemanningsföretag.
Läs hela debatten här:
André Börvall: ”LO-facken skjuter sig själva i foten”
Johan Sandberg: ”Utan organisering blir det julafton året runt”
Helle Klein: ”Bäckström verkar tondöv”
Vår erfarenhet är att om någon av dessa ”flexibilitetskranar” stängs av ökar flödet i den eller de som är kvar. Till exempel blir trycket på variationer i arbetstid allt hårdare om antalet osäkra anställningar blir färre och om antalet visstidsanställda minskas ökar i stället antalet inhyrda.
Hur kan vi då från fackligt håll möta dessa utmaningar? Vi skulle vilja se en strategi som vilar på flera ben.
1. Lokala arbetstidsavtal med flexibla arbetstider. Syftet med dessa är att om arbetstidens längd varierar från en period till en annan ska ändå lönen för den enskilde vara ungefär densamma. Genom att spara tid vid extra arbete när det är mycket att göra kan dessa timmar tas ut när det är mindre att göra. Företagen kan hantera upp- och nedgångar utan vare sig varsel eller i form av ökat antal osäkra anställningar.
Sådana avtal finns i dag på flera arbetsplatser och i det centrala kollektivavtalet på Stål- och metallavtalets område. Denna del tror jag kan utvecklas både i andra centrala och lokala avtal. Då vinner företagen ökad flexibilitet samtidigt som de anställda får ökad trygghet.
2. Vi anser att de visstidsanställda ska ha samma rättigheter som de fast anställda och att varje visstidsanställning ska kunna vara minst en månad och som längst 12 månader. Därefter ska fast anställning erbjudas.
3. För bemanningsanställda bör ungefär samma regler kunna användas, det vill säga att den maximala sammanlagda tiden för att vara inhyrd på ett och samma företag ska maximeras till 12 månader. Därefter ska den bemanningsanställde få erbjudande om fast anställning i företaget som denne är uthyrd till.
På detta vis kan vi från fackligt håll möta företagens krav på flexibilitet med ökad anställningstrygghet för våra medlemmar. För att detta ska bli möjligt krävs dock ett aktivt arbete av alla tre berörda parter.
De fackliga organisationerna behöver bli bättre på att organisera visstidsanställda och anställda i bemanningsföretagen för att kunna utgöra en trovärdig motpart. Dessutom behöver de fackliga organisationerna i större utsträckning involvera bemanningsanställda och visstidsanställda i den ordinarie fackliga verksamheten.
Företagen som hyr in personal eller visstidsanställer vet att det gäller under en kortare period och planerar sin verksamhet efter det. Vid inhyrning tillämpas Bemanningsavtalet. Dessutom ska alla anställda – oavsett anställningsform – få del av de fastanställdas förmåner.
Bemanningsföretagen tillämpar Bemanningsavtalet och använder nästintill uteslutande tillsvidareanställning som anställningsform i bemanningsbolaget.
Inget pekar på att kravet på flexibilitet kommer att minska. Därför gäller det att hitta en balans som gör att otryggheten för de anställda minskar. Med våra förslag är detta möjligt!
Veli-Pekka Säikkälä,
avtalssekreterare på IF Metall,
Hej Veli-Pekka!
40 000 ca är heltidare i bemanningsbranschen. 177 000 jobbade i branschen ca 2014. Det betyder kortfattat att på varje heltidsanställd går det ca 3 timanställda till (Bilden du har av branschen är tyvärr helt fel). Flertalet av företagen missbrukar timanställningarna brutalt och hänsynslöst. Det krävs inte mycket för att kontrollera. Gå in på Ams.se, eller på bemanningsföretagen själva. Det är nästan uteslutande studenter som söks. Men dessa tvingas sedan att jobba i stort sett heltid. Annars slutar telefonen ringa, ungefär som när de ställer krav på schysta villkor.
Student consulting t.ex. ett företag som totalt sett lever på detta. Men även Proffice, och Manpower…Som är IF Metalls område centralt.
Att använda sig av bemanning i den mening som du beskriver är mer en utopi. Det är omöjligt att genomföra. Det enda som kommer hända är att bemanningsföretagen antingen cirkulerar personalen mellan sig, med 12 månader mellanrum, eller helt enkelt blir omplacerade till andra företag. Det är lite som att stoppa huvudet i sanden för dagens problem, och säga nu har vi löst det. Nä tvärt om det förvärrar det avsevärt ännu mer för de inhyrda bara.
Jag vill även påpeka att det bland fackförbunden nappats på näringslivets, och arbetsgivarnas myter om ökad flexibilitet. Herregud, hur gjorde man på 80- och 90-talets början? Inte ens när Las stod sig som starkast så fanns inte bemanningsföretag, och de kunde möta både konjunkturer och internationell konkurrens. (ekonomiska läget i landet får man räkna bort, då möjligheten att producera hela tiden funnits) Flexibilitet är en försämring för de som står längst ner, allt annat är bara trams. Vill företagen ha anställda närvarande hela tiden, då kan de även anställa dessa. Att ha en inhyrd att göra 3 mans jobb är totalt orimligt, och leder just till högre arbetslöshet. För arbetslösheten är även vad vi arbetstagare tillåter den att vara. Hade någon satt ned foten och sagt att det är orimligt att vi har 88 timmars arbetsveckor i bemanningsbranschen. Ja då hade vi även fått anställa en massa människor. Än bättre om branschen inte funnits.
Att själva inom fackförbunden göra skillnad på människor är totalt fel väg att gå. Det är ett a och b lag, och kommer så bli så länge medlemmarna tillåter sig själva segregeras i sönder. Det är inte förenligt med det fackliga löftet att bygga ett avtal som försämrar ett annat avtal. Det sistnämnda borde hela LO fundera på ordentligt.
Det som även är ganska så märkligt är att det är de stora företagen som kunde anställt flera hundra personer som gnäller som mest om detta. Titta på Volvo, Ica, DHL. Företag som gör flera miljarder i vinst. De har flera hundra inhyrda i sin verksamhet dagligen, som skulle kunna vara direktanställda istället. Sen klagar både näringslivet, och Almega på att det måste bli billigare att anställa framför allt unga??
Mig veterligen kostar det ca 1.7 ggr så mycket att hyra in? Det är både dyrare i längden, och med sämre resultat oftast, än om man direktanställt personal. Men märkligt nog är snittåldern på bemanningsanställda väldigt låg. Ett tag på Proffice i Helsingborg så hade vi enbart 15% ca som var över 30 år gamla. ( Det ser ungefär likadant ut i hela landet) Så myten om kostnaden är både framlagd och besvarad av de som trycker på om den… och fastslagen som myt.
Därför så undrar jag om facken inte ska ta tag i frågan. Ska vi ständigt gå på arbetsgivarnas myter, eller ska vi ställa krav på en schyst tillvaro? Fackledningarnas jobb är att säkra arbetstillfällen och villkor, inte att sälja ut arbete till sämre villkor.
Jag hörde någon förvirrad människa säga att om man förbjudit bemanningsbranschen så skulle människor bli av med jobben. Visst stämmer det att man skulle bli av med jobbet som inhyrd, men vem ska tillverka Volvos bilar? Vem ska packa Icas varor? Vem ska köra posten? Vem ska göra jobben på lagercentralerna?.. Jo just det. Rovdriften på arbetskraft finns kvar, och den kommer tvinga företagen att anställa. Ica skulle tvärstanna på 2 dygn utan bemanning. Volvo lär behöva gå ner på 1 skift, och så skulle de se ut i de flesta stora bolagen.
Så man borde på allvar ta sig en funderare på vad konsekvenserna av bemanningsbranschen blivit på svenska arbetsmarknaden. Det hade varit kul om någon kunde göra en analys av detta, och för att se hur pass låg arbetslösheten blivit.
Finns bara en sak att göra om man är missnöjd, gå ur facket.
Hur i hela fridens namn tänker du nu?
Ska du vinna matchen genom att gå av planen?
Nej, man gör så genom att man engagerar sig. Man diskuterar, fördjupar och bildar opposition i frågan, så att frågan kan tas upp på allvar. Att gå ur facken är det dummaste du kan göra i denna branschen. Utan dem så är du verkligen körd på alla sätt och vis.
Däremot är det viktigt att man informerar uppåt hur läget verkligen är på golvet, lika så till kamraterna i andra branscher. För endast med kunskap, solidaritet och sammanhållning kan man få bättre villkor. Därtill är det faktiskt så att det är medlemmarna som röstar fram vem som ska sitta i ledningarna i de olika förbunden.
”Jag hörde någon förvirrad människa säga att om man förbjudit bemanningsbranschen så skulle människor bli av med jobben. ”
Det är samma människor som hävdar att om man förbjuder vinster i vård, skola och omsorg så måste privata lägga ner och då förlorar en massa folk jobbet. Som att det arbete de gör helt plötsligt inte behöver göras mer och inte istället då kan ske i det offentligas regi.
Men egentligen säger dom att det jobb vi gör i det privata är onödigt och behöver inte göras….eftersom om dom lägger ner så kan inte personalen jobba någon annanstans.
Klart man ska gå ur facket om man är missnöjd. Jag sitter inte och betalar för något som jag inte håller med om. Detta med bemanningsföretag har varit en het potatis oerhört länge och det blir inte nämnvärt bättre. Att sitta och läsa denna goja från Veli-Pekka Säikkälä är helt ofattbart för mig. Jag har vänt på steken och har gått ur facket. Man ska inte vara med i facket bara för att, man ska vara med för att dom gör någon nytta. Tyvärr har fackets makt försvunnit med tiden och det finns ingen anledning att vara medlem, gillar du inte jobbet så byter man.
André Börvalls åsikter och tankar vittnar om att han har betydligt större erfarenheter av bemanningsföretagen och klart bättre verklighetsuppfattning än Veli-Pekka har.
Jag har också sett mycket av det André skriver om och det har säkert de allra flesta gjort, oavsett bransch.
StevO, då har du ingen nytta av kollektivavtalet som ger dig lönehöjning varje år? Ju färre som är med i facket desto svårare blir det att få igenom våra krav och hålla emot arbetsgivarnas. För det är fack och arbetsgivare som förhandlar om lönerna.
StevO!
Kan hålla med om att facken gör mindre och mindre för den enskilde!. Dröjer väl inte länge innan bemanningsanställda har tagit över deras arbete också.
Fakta är att det finns ingen i denna branschen som vill vara anställd i ett bemanningsföretag. Anledningen till att människor är anställda i ett bemanningsföretag är p.g.a att de måste ha mat på bordet, då alla lediga arbete i stora drag är via bemanningsföretag. Det är rovdriften på arbete som styr idag. Vi som arbetar i branschen är självhatande. Vi vill inte arbeta här, vi vill ha riktiga arbete. Anledningen till denna galenskap kan fortsätta är för att facken tillåter det.
Hur kan man göra ett avtal som dumpar alla andra avtal och lagar? Kan Veil-Pekka förklara hur det är förenligt med det fackliga löftet? Att självmant ställa de där ”10 som är villiga att ta arbetet till lägre villkor” utanför dörren.
Jag tycker man ska titta ut genom fönstret och se om det är en bemanningsbransch eller vår tids största legitima avtalsdumpning som sker. Jag har inte hittat ett bemanningsföretag som följer avtalet, eller lag. Jag har ändå träffat ett par tusen bemanningsanställda från nästan alla bemanningsföretag. Det är likadant överallt, stad eller län. Samma soppa, samma usla recept, och samma sorts galna kockar.
Hur många nya jobb tror man att det kommer att skapas, när en ”flexibel” person som måste jobba 88 timmar i veckan ersätter kundföretagens egna, dessutom utan övertidsersättning, för den förhandlade faktiskt LO bort för bemanningsanställda 2013.
Ett bra exempel är lagerbranschen, där det hela tiden ökar med andelen inhyrda, och kundföretagens egen personalkår ständigt minskar i procent. Jo men det är inte ”våra” avtalsområden. Vänta nått år så får du se resultatet. Jag hörde att Volvo har mer eller ett helt skiftlag med inhyrda. Scania har över 700 stycken.
De stackars få som vågar säga ifrån och kräver att lag och avtals följs i bemanningsbranschen blir ganska så kortlivade på företagen. Hur hade facken tänkt att man ska kunna kontrollera branschen om ingen vågar säga ifrån och informera facken om missförhållande?
Personligen blev jag sparkad från Proffice, för mitt fackliga engagemang (Handels stämmer Proffice i AD). Detta när man ställt krav på att lag och avtal ska följas.
Lite märkligt är att det tydligen bland annat skulle vara illojalt mot arbetsgivaren att man kontaktade arbetsmiljöverket som skyddsombud. Vi har 25 procent i sjukfrånvaro i Helsingborg på Proffice. Ja du läste rätt ca 25 procent konstant året om. Samma dag som Arbetsmiljöverket skulle göra inspektion var 40 procent av personalstyrkan i Helsingborg i behov av rehab. Detta är inte på ett år, utan enbart samma dag.
Man kan ställa sig frågan vad man får med detta kollektivavtal. Eftersom allt som kommer bli kvar är kostnaden för en stor del arbetsskadade människor. Samt en ekonomisk kris skapad på grund av att arbetarna tvingats konkurrera ner villkoren så pass att det slår på köpkraften hos svenska folket.
1. Vem ska då köpa allt vad industrin producerar?
2. Kallar man detta för samhällsansvar?
3. Är det värt det i slutändan?
Andre Börvall!
Du har mitt fulla stöd i ditt arbete och belysa verkligheten på svensk arbetsmarknad.
Kenneth Sjödin
GS-medlem
Undrar när detta skulle kunna bli verklighet? Jag är inhyrd till ett företag och varit så i 5 år nu.. Trött på falskt hopp när det gäller anställning från personalchefer som ger blanka f-n i oss inhyrda som oftast behandlas som b-människor i jämförelse med de fastsanställda arbetarna, även om vi får jobba hårdare och får mindre upplärningstider mm, för att få vara kvar överhuvudtaget.
Veli-Pekka ett par av de kranarna har du själv varit med och skapat. Vi behöver inte de sakerna. Du måste lära dig att arbetsgivarna är vår motpart!