Arbetarna inväntar företagets hållbara lösning
26 juni, 2015
Skrivet av Harald Gatu
ANALYS
I går kom beskedet att Electrolux stänger kylskåpstillverkningen i Mariestad. Samtidigt lovar företaget att hitta en ”hållbar lösning” för fabriken. Spåren efter nedläggningarna i Västervik och Motala förskräcker.
Läs mer:
Electroluxfacket: Vi vill se konkreta förslag
Lågprislandet: Att dra ner här var betydligt billigare”
Electrolux växer i fackfientligt land
Dags att betala tillbaka, manar IF Metalls verkstadsklubb på Mariestadsfabriken. Electrolux har varit här i över femtio år och plockat vinster. Ställ upp nu.
Om två år är det slut. Då har det sista kylskåpet ”fasats ut” som Electrolux själva väljer att kalla nedläggningen. En långsam nedläggning som egentligen aviserades i höstas. Det var då, i oktober, som de anställda på ett A4 informerades av plastchefen om ”Utredning av ny verksamhet i Mariestad”.
Bakgrunden var dyster. Allt färre européer köper nya kylskåp. Efterfrågan på kylskåp har i Europa sjunkit med 15 procent sedan 2007. Det finns för många tillverkare och denna överkapacitet leder till att konkurrenterna försöker locka kunderna med lägre priser. Priserna på kylskåp sjunker med 3 procent om året.
Ett försök att låta Mariestad tillverka lyxiga kylskåp gick om intet. Vi fick aldrig chansen på allvar, säger facket. Marknaden finns inte, kontrar Electrolux.
Därför inleddes i oktober diskussioner om produktionen i Mariestad. Företaget lovade att ”satsa betydande resurser för att åstadkomma en fortsatt hållbar utveckling vid fabriken”. Platschefens ord nådde samtliga anställda.
Tre olika lösningar sågs som möjliga: Tillverkning av nischade vitvaror av Electrolux eller av annan tillverkare. Tillverkning av komponenter av extern underleverantör. Eller en helt ny typ av produktion med nya ägare.
Facket säger sig ännu inte ha sett ett enda spår av någon hållbar lösning.
Det som hände igår var att förhandlingarna om den tidigare aviserade utfasningen klubbades, i oenighet. Ingen av de 250 IF Metallarna är ännu varslade. I tre steg fasas kylskåpstillverkningen ut. Första kvartalet 2017 är det slut, då monteras det sista kylskåpet i Mariestad.
Med kylskåpen försvinner det andra benet från Sverige som Electrolux en gång tog sina första steg med på 1920-talet. Den andra klassiska paradprodukten – dammsugarna – försvann med Västerviksfabrikens nedläggning för tio år sedan.
Just den nedläggningen lärde Electrolux en läxa. Beslutet kom plötsligt, platsledningen var oinformerad och koncernens vd Hans Stråberg – själv från Västervik – fick mycket stryk för hanteringen av beslutet.
Efter ett medialt och opinionsmässigt gatlopp såldes fabriken för två kronor och 500 uppsagda fick gå hem med var sin dammsugare. I kontorslokalerna flyttade Försäkringskassan in men är på väg att flytta ut igen. Inne i fabriken gapar stora ytor tomma idag.
När spisfabriken i Motala skulle avvecklas hade Electrolux lärt läxan. Ingen plötslig chock, tillverkningen tynade istället bort och lokalerna överläts till andra intressenter som ville fortsätta någon form av produktion. Det gick sådär.
Electrolux löfte om att ”satsa betydande resurser för en fortsatt hållbar verksamhet” vid Mariestadsfabriken kan tolkas som resultatet av lärdomar från både Västervik och Motala. Det räcker inte med att efterskänka lokaler, tacka för kaffet och sedan hoppas att allt löser sig.
På 1970-talet, köpte dåvarande Electrolux-VDn Hans Werthén upp det ena företaget efter det andra för att sedan omstrukturera, lägga ner och slå ihop. Redan då ansågs det viktigt att ha personalen med sig och att företaget skulle framstå som ”en god samhällsmedborgare” och ”den självklara arbetsgivaren”.
De formuleringarna lever kvar men i något annorlunda HR-formuleringar, i principerna om ett företags sociala ansvarstagande. I den gängse Corporate Social Responsibility-teorin finns utöver företagets grundläggande ekonomiska intresse att gå med vinst och ge aktieägarna värde även ett etiskt och filantropiskt ansvar. Det är inte reglerat i lag utan handlar mer om normer och förväntningar.
Just det ansvaret kommer att testas i Mariestad den kommande tiden.
Electrolux lever i en tuff bransch. Vitvaror är ingen guldgruva. Vinstmarginalerna är små och priserna fortsätter att pressas nedåt. Men Electrolux är en global storspelare, snart näst störst på den amerikanska marknaden. I femton år har koncernen levt med målet att flytta masstillverkningen till låglöneländer. Fabriker har lagts ned, tiotusentals har förlorat sina jobb i Västeuropa och Nordamerika. En gigantisk omstrukturering.
Prislapparna för alla dessa nedläggningar har skiftat med normer och förväntningar. Västerviksarbetarna fick gå hem med var sig dammsugare. Men inte bara det. Den som valde att studera fick utfyllnad upp till a-kassenivån. Electrolux betalade ett par månadslöner för dem som ville prova på nya jobb. Allt som allt kostade nedläggningen 440 000 kronor per anställd.
Det var ingenting mot nedläggningen av fabriken i Nürnberg där Electrolux tvingades till att satsa ett par miljarder. Den tyska nedläggningen kostade 1 281 000 kronor per anställd. Lika dyr blev avvecklingen av franska Reims. Tre gånger så mycket som den i Västervik. Allt enligt företagets egna siffror.
Nu lovar Electrolux alltså betydande resurser i Mariestad. De anställda fick höra de orden igår igen, precis som de fick i oktober. Efter gårdagens information gick de tillbaka till monteringslinorna. Fortsatte som vanligt i högt tempo, gjorde vad som förväntades. Höll produktionsmålen. Det blev gröna siffror igår också.