DA bakgrund: Electrolux växer i fackfientligt land

Electrolux storsatsar i de amerikanska sydstaterna, där facket är under attack från konservativa politiker. Samma politiker som lockar företagen med bidrag i miljardklassen.

För ett och ett halvt år sedan gnisslade monteringslinan igång på Electrolux nybyggda fabrik i Memphis i delstaten Tennesse. Tillverkningen av spisar hade flyttats från norr, från Quebec i Kanada där företaget just har lagt ner en spisfabrik.

I Quebec hade arbetarna kollektivavtal, var medlemmar i facket och hade betydligt högre löner än i Memphis.

Att flytta tillverkning till låglöneområden har länge varit Electrolux uttalade strategi. Därför har jobben flyttats från Kanada och norra USA till de amerikanska sydstaterna och Mexiko. Från västeuropa till östeuropa.

Det som en gång tillverkades i Alingsås, Motala, Torsvik och Västervik produceras nu till betydligt lägre kostnader i Ungern och andra östländer.

Här i Sverige återstår i stort sett bara tvättmaskinstillverkningen i Ljungby och de sista resterna av Mariestadsfabriken som för mindre än tio år sedan hade 1 200 verkstadsarbetare, idag blott ett par hundra.

Vitvarubranschen är ingen guldgruva. Visserligen har Electrolux aktieägare fått 28 miljarder kronor att dela på de senaste tio åren. Den genomsnittliga avkastningen på eget kapital det senaste årtiondet – 13 procent – betraktas nog av investerarna som hyfsat, inte mer.

Pressade priser pressar vinsterna. Electrolux har som långsiktigt mål att nå upp till 6 procents vinstmarginal. Det vill säga att för varje hundralapp man säljer för ska 6 kronor vara ren vinst. Målet har uppnåtts vid ett tillfälle.

Ett annat mål för Electrolux är att företaget genom produktion och försäljning ska växa med 4 procent om året. Snittet för det senaste decenniet ligger på 1,9 procents organisk tillväxt per år. Vitvarubranschen är en förhållandevis plågad bransch.

För Electrolux har Europa hittills varit största marknad. Den är fortfarande störst men krymper, kortsiktigt som en följd av den segdragna krisen, långsiktigt på grund av vikande befolkningstillväxt. Hög arbetslöshet, minskat byggande och låga löneökningar har på senare år dämpat européernas vilja att köpa nya kylskåp och frysar.

Annat är det i Nordamerika. En växande befolkning i en ekonomi som håller på att hämta sig gör det högintressant för Electrolux att satsa på USA. Den nybyggda fabriken i Memphis är bara ett av många tecken på företagets vilja att bli starkare på den amerikanska kontinenten. I höstas förklarade Electrolux att man dessutom ville köpa industrijätten General Electrics vitvarubolag för 25 miljarder kronor. Electrolux största företagsköp någonsin.

Med köpet blir USA ännu viktigare för Electrolux. Hälften av försäljningen hamnar i USA. Och med GE Appliances under samma tak kommer Electrolux att bli lika stort i USA som huvudkonkurrenten Whirlpool. De två företagen kommer att dominera amerikansk vitvarumarknad med en sammanlagd marknadsandel på 80 procent.

Att tillverkningen sker i de amerikanska sydstaterna kommer att utmana koncernens uppförandekod och det globala avtal med facket som garanterar respekt för facklig organisering.

Sydstaternas politiker är starkt konservativa och går aktivt ut mot alla försök till facklig organsiering. Samtidigt bjuder de företagen på frikostiga lån och generösa bidrag.

Memphisfabriken, som International Brotherhood of Electrical Workers försökte organisera, ligger i Tennessee. En delstat som på senare tid stått i fokus när det gäller politikernas försök att stoppa facket. Några timmars bilkörning från Memphis ligger Chattanooga, där facket i fjol försökte organisera de anställda på Volkswagens fabrik.

Volkswagen sa sig vara positivt till att facket organiserade de anställda och det amerikanska bilarbetarförbundet UAW såg ut att stå inför ett historiskt genombrott bland sydstaternas bilfabriker. Inte en enda fabrik har facket lyckats komma in på och få till stånd ett avtal.

Men delstaten Tennessees guvernör och senatorer ville annorlunda. De drog igång en massiv kampanj mot facket och hotade med indragna stödpengar från delstaten om de anställda släppte in facket. Det lyckades.

Electrolux fick pengar från samma offentliga kassa när Memphisfabriken byggdes. Enligt tidningen The Commercial Appeal fick den svenska vitvarutillverkaren hela investeringskostnaden på 190 miljoner dollar (cirka 1,5 miljarder kronor) från delstaten.

I grannstaten South Carolina får Volvo Cars ännu mer av offentliga medel när företagets första amerikanska bilfabrik ska byggas. Där, i South Carolina har också flygplanstillverkaren Boeing etablerat sig efter en uppmärksammad strid med facket i Seattle som ligger i nordliga delstaten Washington.

Seattlearbetarna strejkade mot Boeings planer på att flytta produktion till South Carolina men utan att lyckas. Och när facket för någon månad sedan förgäves försökte organisera de 3 000 anställda vid South Carolina-fabriken ryckte delstatens guvernör Nikki Haley ut. I ett reklaminslag, bekostat av Boeing förklarade hon att ”vi har ett rykte utomlands att vi inte vill ha fackföreningar därför att vi inte behöver fackföreningar”.

Harald Gatu