Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Med sorg i hjärtat ser jag historien upprepa sig”

17 juni, 2015

Skrivet av Rolf Ählberg

Debatt.
Det är i höst 40 år sedan det stora asbestlarmet kom – med tidningen Metallarbetarens avslöjande om att ett tiotal arbetare vid Bofors-Nohab i Trollhättan dött i den asbestrelaterade sjukdomen mesoteliom. Trots att såväl register som inrapportering hade brister upptäckte LO-läkaren Anders Englund totalt cirka 200 personer som dött i mesoteliom i Sverige.

”Allt tyder på att de nya asbeströnen ställer oss inför Sveriges allvarligaste arbetsmiljösmäll”, konstaterade Arne Westlin, avdelningschef på Arbetarskyddsstyrelsen (föregångaren till Arbetsmiljöverket).

Efter larmet anklagades facket av den då ledande yrkesmedicinaren, med professors titel, för att skapa hysteri och överdrifter. Detta trots att samme professor i ett hemligt möte 1970 informerat ett 100-tal industriföreträdare och ledande tjänstemän på dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen om asbestens cancerframkallade egenskaper.

Men den informationen fick inte spridas vidare, man lade locket på. Det försenade asbestlarmet och åtgärder med drygt fem år och kostade minst 1 500 människors liv i mesoteliom och lungcancer.

De inblandade ”experterna” sålde sin heder och satt i knä på arbetsgivarna. Det var rena sabotaget. Saltsjöbadsanda och samförstånd i all ära, men vi blev grundlurade. Metall tvingades därför att ändra kurs och tillgripa strid för att få ordning på eländet och för att få en bättre arbetsmiljö. Och jag vill påstå att kampen i avgörande delar var framgångsrik.

Jag vet, jag var med. Är numera pensionär, men var från 1973 till 1998 anställd som arbetsmiljöombudsman centralt på Metall.

Nu kan jag, med sorg i hjärtat, konstatera att historien ser ut att upprepa sig.

Yrkesmedicinska kliniker och forskare som fått miljoner för forskning om arbetsmiljön i gruvbranschen tiger om förekomsten av asbest i svenska gruvor, trots att de bevisligen känner till det hela.

Man skyller på radon, kvarts och dieselavgaser som orsak till all lungcancer, men håller tyst om det mest cancerframkallande ämnet i gruvorna – asbest. Det är inte vetenskapligt och i mitt tycke lika allvarligt som att ljuga.

Gruvbolagen vet naturligtvis om att det finns asbest i berget, hos såväl LKAB som Boliden och andra gruvor, men om de över huvud taget tar upp det i något sammanhang så använder de beteckningar som tremolit, aktinolit, krysotil, amosit och antofyllit. För de flesta är det obekanta ord utan kopplingar till asbest. Likafullt är det just asbest det handlar om.

Historien upprepar sig, och ändå inte. Var finns nu facket, den organisation som ska ta till vara de anställdas intressen?

Jag har informerat LO:s kemikaliegrupp om asbestproblemet i gruvorna (asbest kan för övrigt finnas även vid exempelvis stenbrott, tunnlar och bergrumsanläggningar varför även Byggnads, Sekos och Transports medlemmar kan vara exponerade). Inget händer.

Jag har redan 2012 informerat ordföranden för gruvarbetarna i Norrbotten muntligt vid två träffar och skriftligt genom en PM och uppmanat honom att kräva skyddsåtgärder med mera. Inget händer.

Även Gramko, Gruv- och mineralindustrins arbetsmiljökommitté, har fått information. Därefter har man haft 11 protokollförda möten. Inte vid något av dem har asbesten i gruvorna diskuterats. IF Metall är representerat i Gramko men har varit tyst. Märkligt och högst anmärkningsvärt. Det rör ju gruvarbetarnas hälsa, det som är IF Metalls huvuduppgift att bevaka i denna kommitté. Tystnaden gör att man också missar försäkringsfrågan, med ”skadlig inverkan” som ger ersättning för asbestrelaterad cancer upp till 75 års ålder.

Kan tillägga att även Socialdemokraterna informerats. Jag skrev, i egenskap av partimedlem, ett remissyttrande på rapporten ”Strategisk samverkan för svensk gruvnäring”. Jag kritiserade rapporten för att den inte tog upp de arbetsmiljöproblem som är specifika för just gruvnäringen och lyfte särskilt fram asbestproblematiken.

Jag påpekade att rapporten måste vara tydlig i konstaterandet att asbest förekommer i ett stort antal svenska gruvor. Jag ville se krav på kartläggning av asbestförekomst, på information om hälsorisker till berörda, på att asbestsäker teknik används vid exempelvis krossning av malm, på ordentliga skyddskläder och -utrustning till de anställda. Och jag ville ha en översyn av gränsvärdena.

En framträdande partistyrelseledamot konstaterade att det var en viktig trovärdighetsfråga att arbetsmiljöfrågorna och förekomsten av asbest när det gäller gruvorna lyfts fram betydligt hårdare i förslaget till mineralpolitiskt program.
Men inget hände. När jag frågade varför fick jag höra att facket inte var intresserat.

Trots att det än i dag dör cirka 300 personer varje år i asbestrelaterad cancer.

Planer finns på att öppna fler gruvor där det finns asbest. Ett exempel är Grängesberg, men ingen berättar om att där var 16 gånger överfrekvens av lungcancer när den gruvan var i drift. Det talas bara om arbetstillfällen.

Det är viktigt med jobben, men det betyder inte att man ska strunta i hälsa och säkerhet på arbetsplatserna. Hälsa och säkerhet måste komma först, och gruvarbetarna och de som lever och bor kring gruvorna har rätt att få veta sanningen.

Hur har det kunnat bli så här? När facket återigen väljer samarbetslinjen, som bygger på ”kamratliga relationer” och att allt ska ske i samförstånd med arbetsgivarna, leder det till att man än en gång blir lurad.

Mitt budskap är enkelt: Lär av historien!
Och till IF Metalls medlemmar vill jag säga: Välj representanter som vågar ta strid för era intressen.

Rolf Ählberg,
f.d. arbetsmiljöombudsman IF Metall

2 kommentarer till “Med sorg i hjärtat ser jag historien upprepa sig

  • Hej. Jag har för ca 25år sedan rivit eternit utan skydd. Hur orolig ska man va? Har varit rökare. Svar önskas

  • Ja, asbest ska man passa sig noga för. Min morfar rev ett hus med asbest en gång och blev sjuk av det senare.

Kommentera artikeln här

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.