En ekvation som inte håller
Publicerad 2015-08-19, 08:00 Uppdaterad 2020-08-25, 14:07
Ledare.
De som har jobb slits ut i förtid medan de unga inte får jobb. Samtidigt kräver pensionssystemet att de äldre jobbar längre och de unga kommer in tidigt i arbetslivet.
Idag skriver vi om den brännande frågan om arbetstidskontots, ATK:ns framtid för Pappers medlemmar. Det är framförallt ”trevalet”, det vill säga möjligheten att kunna ta ut medlen i form av ledig tid, i pengar eller i extra pensionsinbetalning som står på spel. En valfrihet älskad av industriarbetarna men hatad av arbetsgivarna.
Historien om ATK:n handlar om Pappers krav på arbetstidsförkortning genom åren. Uppenbart har medlemmarna prioriterat ledig tid i stället för cash, något som bekymrar arbetsgivarna som har lättare att ordna med pengar än bemanning i sina slimmade organisationer.
Nu har pensionsfrågan dock seglat upp som en allt hetare fråga. Allt fler inser att dagens pensionssystem inte ger nya generationer någon fullgod pension. Dessutom orkar inte skiftarbetare arbeta till 65 år. När Pappers i avtalsrörelsen 2012 ville förhandla om sänkt pensionsålder spelade arbetsgivarna in ATK:n i förhandlingen. Gärna bättre pension men då ingen valfrihet i ATK:n, tycks arbetsgivarna resonera. En arbetsgrupp tillsattes. Ännu är ingen lösning i sikte.
Faktum är att pensionsfrågan hör till de mest angelägna framtidsfrågorna, inte bara för Pappers medlemmar utan för större delen av befolkningen. Vi lever allt längre. Färre ska försörja fler i en åldrande befolkning framöver. Det utmanar pensionssystemet rejält.
Från politiskt håll hörs allt oftare att vi måste jobba längre. Höj pensionsåldern till 75! Det är krav som inte har med verkligheten att göra. Pensionsfrågan är en klassfråga. Bland LO:s medlemmar är snittåldern för pension 61–62 år. Det alltmer slimmade arbetslivet ger sämre arbetsmiljö som visar sig i ökade belastningsskador bland arbetarna. Även den psykosociala arbetsmiljön har försämrats, något Dagens Arbete skrivit om under våren och som fått mycket uppmärksamhet. Stressjukdomarna ökar nu även bland industriarbetarna.
De som har jobb slits ut i förtid medan de unga inte får jobb. Samtidigt kräver pensionssystemet att de äldre jobbar längre och de unga kommer in tidigt i arbetslivet. Det är en omöjlig ekvation.
Pensionsfrågan måste lösas både politiskt och av arbetsmarknadens parter. Den handlar om pengar men också om arbetets organisering och arbetsmiljö. Arbetsgivarna må vara mot valfrihet för de anställda (i andra fall brukar de hylla ordet valfrihet) men en sak är säker: det är hög tid att skapa ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
Bara så kan industrins och industriarbetarnas framtid värnas.
