Industriarbetarnas tidning

Från vilda strejker till samförstånd

22 februari, 2016

Skrivet av

Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag. Foto: Sara Kroon
Lugnt i 20 år. SSAB i Luleå var skådeplatsen för den senaste stora vilda strejken i svensk industri. Företaget stämde de strejkande inför Arbetsdomstolen i Stockholm. De strejkande bestämde sig för att åka ner och klubben chartrade ett eget flygplan – men då backade företaget. SSAB ville inte att järnverket skulle stå still ännu en dag.
Foto: Sara Kroon

Tjugo år har gått sedan den senaste stora vilda strejken bröt ut på en svensk industriarbetsplats. Då protesterade arbetarna vid SSAB i Luleå mot att löneförhandlingarna mellan företaget och klubben kärvade. Sedan dess har det varit lugnt.

Vild strejk

är en olaglig stridsåtgärd. Så fort arbetsgivarna och
ditt fackförbund träffat ett nytt kollektivavtal råder fredsplikt. Företagen och facken är bundna av avtalet. Facket får inte tillgripa strejk, företagen får heller inte lockouta (stänga ute) anställda. Om de anställda ändå skulle gå ut i strejk så är den att betrakta som vild, det vill säga olaglig. Enligt medbestämmandelagen, MBL, måste då facket medverka till att strejken upphör. Den som deltar i en vild strejk kan ställas inför Arbetsdomstolen och dömas till skadestånd. Normalbeloppet är 2 000 kronor.

Laglig strejk

kan bara utlysas när det inte finns något avtal med
arbetsgivarna, i ett avtalslöst tillstånd. Ytterst är det
fackets förbundsstyrelse som beslutar vilka strids-
åtgärder som ska vidtas.

343 161 arbetsdagar förlorades 1975, rekordåret för de vilda strejkerna. Den största var den långa skogsarbetarstrejken för månadslön.

253 265 arbetsdagar har sammanlagt förlorats på grund av vilda strejker under de efterföljande 40 åren, 1976 till 2015.

Ryktet spred sig på järnverket. På tisdag sätter vi oss. Nu säger vi ifrån, nu är det nog.
När just den tisdagen kom var det som om alla satte sig i rörelse vid en given signal. Folk la ner sina sysslor och begav sig mot masugnarna, järnverkets hjärta.

De kom från olika håll, som en ström. På avdelning efter avdelning hade telefonen ringt och en röst hade sagt att det var dags nu. Innan företaget hunnit blockera telefonlinjerna hade 200–300, kanske ännu fler samlats vid masugnarna. Den som stoppar masugnen stoppar hela verket. Inne i kontrollrummet var det knökfullt.

”Nu kör vi ner ugnen”, sa någon och masugnarna tömdes på råjärn och slagg. Extra koks skyfflades in för att ge masugnen nödvändigt bränsle så att den inte skulle ta skada under stilleståndet. Man tog ner luften och luften som blåstes ur tapphålen såg bra ut. Den gnistrade som den skulle. Peter Kinnunen var den som såg till att hyttan stängde. Masugnen tystnade. Järnverket var i strejk.

När Peter Kinnunen trängde sig ut ur kontrollrummet såg han alla arbetskamrater som hade samlats utanför masugnen. Han såg arbetsledare springa omkring med papper och penna. Cheferna konfronterade var och en av arbetarna, frågade om de jobbade eller om de strejkade. Till Peter Kinnunen kom platschefen. Han frågade: ”Är du i strejk?” Det fanns ingen tvekan i svaret.

– Vi hade ju bestämt oss för att klappa igen och hålla ihop, vi var bestämda på det, säger Peter Kinnunen i dag tjugo år senare.

– Vi var eniga. Att cheferna kom springande brydde vi oss inte om. Vi höll ihop.
På sina listor skrev arbetsledarna upp 320 namn. Namnen på de som vägrade arbeta i protest mot de segslitna löneförhandlingarna. De ville ha 2 000 kronor mer i månaden.

”Vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm.”

En gång var Sverige strejkernas rekordland. Inget annat land hade så många konflikter som Sverige under mellankrigstiden. Under 1920-talet utbröt i snitt 500 strejker om året, tre miljoner arbetsdagar per år gick förlorade. I början av 1930-talet ännu mer: 700 strejker per år.

Fackföreningarna var ett politiskt slagfält där stridbara kommunister hade stort inflytande; de kontrollerade uppåt var femte LO-sektion runt om i landet. Syndikalisterna i den konkurrerande landsorganisationen SAC använde strejkvapnet flitigt för att få igenom sina egna lokala avtal.

Men strejklandet blev snart ett samförståndsland. Genom Saltsjöbadsavtalet mellan LO och arbetsgivarföreningen Saf fick arbetsmarknaden 1938 en förhandlingsordning. Detaljerade regler om centrala och lokala förhandlingar infördes. Samtidigt centraliserades beslutsordningen inom fackföreningsrörelsen. Strejk fick hädanefter bara tillgripas efter att förhandlingarna körts i botten och efter att förbundsledningen gett sitt godkännande. Den som strejkade när det var arbetsfred riskerade att ställas inför den arbetsdomstol som inrättats tio år tidigare.

1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.
1975 (bilden t.v). Rekordåret för vilda strejker då bland annat skogsarbetarna strejkade för månadslön. 1969. Strejken som utmanade samförståndet. Uppåt 5 000 gruvarbetare vid LKAB i Malmfälten gick ut i strejk 1969. Strejken varade i nära två månader.

200 kronor i böter. Det var prislappen för den enskilde om man deltog i en olovlig, vild strejk. Bötesbeloppet från 1928 låg oförändrat i decennier. Ända till regeringen Bildt i början av 1990-talet införde normalbeloppet 2 000 kronor, för förtroendevalda dubbelt så mycket.

De nya skadeståndsreglerna skulle testas för första gången på just SSAB-arbetarna i Luleå. Men det blev inte så. Företaget stämde visserligen de 300 strejkande som arbetsledarna hade skrivit upp namnen på. Men det blev aldrig något mål i Arbetsdomstolen.

– Alla strejkande har ju rätt att närvara i AD. Så vi i klubben bokade ett eget plan så att alla verkligen kunde åka till Stockholm, berättar Bert Johansson, på den tiden vice ordförande i den lokala fackklubben.

– Intresset var jättestort, alla ville åka.

Men det innebar samtidigt att järnverket skulle stå still under förhandlingen i Arbetsdomstolen. En dags stillestånd kostade företaget elva miljoner kronor. För dyrt, ansåg SSAB som slog till reträtt och fick Arbetsdomstolen att skjuta upp målet. Under tiden återupptogs förhandlingarna med facket.

En månad efter strejken nåddes en uppgörelse. SSAB-arbetarna fick inga 2 000 mer i månaden. Men uppåt 1 500 kronor mer i månaden inklusive bonus plus en extra slant på 10 000 kronor som engångsbelopp. Och de slapp ställas inför Arbetsdomstolen. I gengäld drogs mellan 900 och 1 300 kronor av på lönen för dem som deltagit i strejken.

– Men de pengarna samlades in bland samtliga medlemmar i vår klubb. Alla delade solidariskt på skadeståndet till företaget, säger Bert Johansson.

”I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan.”

Luleåstrejken kom att bli finalen på ett drygt kvartssekel där det inte återstod mycket av samförståndsandan från Saltsjöbadsavtalets dagar. De olovliga strejkerna hade blivit allt vanligare från mitten av 1960-talet. Detta fick dåvarande Metall att anlita utomstående forskare. De sökte svaret på frågan: Varför strejkar arbetarna? Frågan engagerade. Tusentals metallarbetare tillfrågades och nästan alla svarade. Resultatet visade att strejker utlöstes som påtryckning i de lokala löneförhandlingarna och som protest mot förmän, mot orättvisa avskedanden av arbetskamrater och mot omplaceringar.

Efter den stora strejken i LKAB:s gruvor 1969 blev Sverige åter strejkernas land. Inte ett rekordland som under mellankrigstiden. Men ett land i takt med Europa där strejker och konflikter hade blivit vardag. Låg arbetslöshet, ett utbyggt välfärdssamhälle och en långvarig högkonjunktur med goda vinster i företagen gav arbetarna råg i ryggen.

Stålarbetarnas olovliga strejk för tjugo år sedan följde ett klassiskt mönster. Först ett centralt avtal, sedan en lokal förhandlingsrunda om hur potten skulle fördelas. I den lokala förhandlingen försökte facket alltid få ut något mer än vad det centrala avtalet gav.

Luleåarbetarna argumenterade utifrån vad arbetarna på Volvo och i gruvorna hade fått. Då ska vi också ha mer, resonerade man i Luleå. Det var just så det hade fungerat i årtionden.

Man tittade vad andra hade fått ut, försökte klämma företaget på en extraslant – med eller utan vild strejk. En pensionerad förhandlingsombudsman som var med på den tiden säger: ”Arbetsgivarna fattade inte att vi var samordnade. Klubbarna hade koll på varandra och visste hur de skulle driva kraven. Arbetsgivarna köpte sig arbetsfred för att få lugn och ro.”

Men så fungerar det inte längre. Varför? Och varför inga olovliga strejker efter Luleåstrejken?

Ingemar Göransson
Ingemar Göransson

Oro. Arbetslivet präglas av oro och otrygghet. Det är förklaringen enligt Ingemar Göransson som var lönepolitisk utredare på Metall från början av 1980-talet och tills häromåret på LO.

– När folk är oroliga gäller det att rädda det som räddas kan. I dag kan arbetarrörelsen gå med på sånt som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Det gäller förresten inte bara i Sverige utan även i resten av Europa.

Oron har flera orsaker. Hög arbetslöshet, en krympande industrisektor som ger färre jobb, en otrygg arbetsmarknad med mer av tidsbegränsade anställningar och bemanningsföretag samt en sämre a-kassa. Allt detta har sammantaget tryckt tillbaka löntagarna, enligt Göransson.

– Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt. Folk är skraja och då går man inte ut i en vild strejk för att få ut extra pengar.

– Folks villkor har förändrats och man handlar utifrån den maktposition man upplever sig ha. Känner man sig stark, då går man upp i ringen. Den svage däremot, lämnar lokalen.

Men villkoren var knappast lättare under 1920- och 30-talen då Sverige var strejkernas rekordland. Varför strejkade man då och inte nu?

– Då fanns både ilskan och visionen. Konflikter har ilskan till fader och idén om något annat till moder. Men i dag är arbetarklassen föräldralös.

På den tiden fanns i arbetarrörelsen en idé om att en helt annan värld var möjlig. Med facklig och politisk kamp kunde man nå den världen. Även konflikterna i slutet av 1960-talet drevs av en ilska över missförhållanden och en idè om en annan värld.
– Få vill utsätta sig för riskerna med en konflikt för att bara vinna lite mer av det man redan har. Nu har idéerna skrumpnat till fler jobb och ökad reallön.

– Visst kan vi vara överens med arbetsgivarna i vissa frågor. Men det hind-rar inte oss från att ta ut så mycket som möjligt lokalt, säger Tomas Karlsson, klubbordförande för stålarbetarna på SSAB i Luleå.

– Problemet är att det inte finns några lokala extrapengar så som det fanns förr. Så ser det ut i dag, över hela arbetsmarknaden. Arbetsgivarna är mycket mer samordnade i dag.

Under strejken för tjugo år sedan jobbade han på mekaniska verkstan.

– Engagemanget då är faktiskt detsamma som i dag. Det märker vi så fort det blir diskussion om lönesystem eller arbetsvillkor över huvud taget. Det är inte så att det varit tyst i tjugo år.

– Och nog vill medlemmarna känna att vi är en kamporganisation, helt klart.

Vilket kanske inte är så lätt i dag i en stålindustri som går knackigt. SSAB går allt annat än lysande. Men för bara några år sedan, innan finanskrisen, var stålet extremt lönsamt. Toppåret 2007 sammanföll med en avtalsrörelse det året. SSAB gjorde rekordvinster och var frikostiga mot aktieägarna.

”Att vara tuff har ett högre pris i dag. Folk hukar, det är fullständigt logiskt.”

Varför gjorde inte Luleåarbetarna som 1995: försökte strejka till sig högre löner lokalt?

Tomas Karlsson pekar på Industriavtalet, den förhandlingsordning som industrins fack och arbetsgivare kom överens om två år efter 1995 års stormiga avtalsrörelse.

– Med Industriavtalet har vi vant oss vid att faktiskt få reallöneökningar. Det fick vi inte under de år då det strejkades vilt. Då var det huggsexa och hög inflation och inga reallöneökningar.

Att SSAB-arbetarna inte gick ut i konflikt under det extrema högkonjunkturåret 2007 kan ha ännu en förklaring: vinstdelningen.

De senaste tjugo åren har SSAB-arbetarna fått ta del av företagets vinst, utom de år företaget gått dåligt. Som mest 27 000 kronor extra på ett år.

– Då vet ju medlemmarna att de under goda år får ut en extra slant, låt vara att pengarna fonderas och inte kan tas ut direkt.

1995 år avtalsrörelse hade varit stormig. Inte bara för att SSAB-arbetarna strejkade. Under den centrala avtalsrörelsen hade dåvarande Metall gått ut i en övertidsblockad för att få till stånd ett riksomfattande kollektivavtal. Arbetsgivarna hade för andra avtalsrörelsen i rad förgäves försökt driva igenom en helt ny ordning med enbart lokal lönebildning utan centralt avtalade lönepåslag.

Efter den avtalsrörelsen satte sig facken och arbetsgivarna inom industrin ner och började diskutera en helt ny ordning. Två år senare var Industriavtalet på plats.

Bert Johansson, då vice klubbordförande, tycker att strejken blev en tillgång i förhandlingsrummet.

– Ja, vi kunde alltid peka på att medlemmarna kan ta saken i egna händer. Det hade de ju visat. Vi behövde bara påminna om det så blev det en mer konstruktiv stämning runt förhandlingsbordet.

Än i dag sköter Peter Kinnunen masugnen. Han vet inte hur många hundratusentals ton malm som smälts till råjärn framför hans ögon under de 37 år han jobbat här. Om strejken för tjugo år sedan säger han:

– Vi var nöjda med att vi gjorde det vi gjorde. Inte bara snackade.

Skulle du kunna strejka igen?

– Javisst, för rätt sak. Det behöver inte vara lönen utan nånting annat. Huvudsaken att det känns rätt. Ingenting är omöjligt. Men då måste man veta att man är många och ställer upp för varandra. Så var det för oss. Det var det bästa med strejken, sammanhållningen.

Varför strejkas det så lite nu tror du?

– Jag vet inte om folk är nöjda. Det tror jag inte. Men det blir ju så i dåliga tider, man är rädd om jobbet. Tiden var väl rätt för oss då, den gången. Men nu. Jag vet inte.

2 kommentarer till “Från vilda strejker till samförstånd

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Målet: Hälften ska vara kvinnor

Målet: Hälften ska vara kvinnor

SSAB i Luleå jobbar effektivt med att få in fler kvinnor i produktionen. Målet är att hälften av sommarvikarierna ska vara kvinnor.

Strejkerna du måste känna till

Strejkerna du måste känna till

I modern tid har fackförbund ofta kritiserats för att strejka för sällan. Men historien är fylld med konflikter på arbetsmarknaden. Dagens Arbete har grottat ner sig i den svenska historien. Här är listan på strejkerna du måste känna till.

Nödår, strejker, slit – och äventyr

Nödår, strejker, slit – och äventyr

Hur var det att vara arbetare för hundra år sedan? Med usel lön, eländiga villkor och en polis som sköt skarpt. DA:s Pontus Ohlin hittar ett gammal­t brev och söker svar.

Opo vill skjuta upp löneförhandlingarna

På grund av det osäkra läget i och med Coronakrisen har Opartiska ordföranden bett parterna att skjuta upp förhandlingarna om avtalen fram till den 1 oktober.

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

”Tre öre mer i timmen. Annars strejkar vi”

Gideon Hazard kunde knappast förutse vilken historisk betydelse han skulle spela när han krävde tre öre mer i timmen.

Avtal 2020: ”Inte så kul att ligga sist”

Avtal 2020: ”Inte så kul att ligga sist”

Avtalen går snart ut och mycket handlar förstås om lönen. Vi har besökt några industriarbetsplatser där siffran i lönekuvertet är central.

Kampen om din arbetstid

Kampen om din arbetstid

Tiden står på spel i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna vill ha större makt över när och hur länge du arbetar. Facket säger nej.

Arbetsgivarnas lönebud: 1,4 procent

Arbetsgivarna inom industrin har lagt fram ett gemensamt bud för de årliga löneökningarna på 1,4 procent. Budet är långt under industrifackens krav.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

Facket: Här förväntar sig folk löneökningar

På Skandinaviska byggelement går fabriken för högtryck, trots coronakris.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.

Skyddsombudens dag DA uppmärksammar dem som värnar om din arbetsmiljö

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

Tre ombudsmän om Skydds­ombudens dag

21 oktober är det Skyddsombudens dag. DA frågade tre ombudsmän från tre fackförbund hur de tänker uppmärksamma dagen.

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

”Skydds­ombuden kan vara avgörande i mitt arbete”

I över 15 år har Lotten Loberg varit den enda åklagaren i landet som arbetat heltid med arbetsmiljöbrott.
Nu när hon gått i pension tar ingen över hennes arbete på heltid.

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Han har gått 75 fackliga utbildningar

Skyddsombudet Momodou Lamin Sanneh har 75 fackliga utbildningar i bagaget. Men han är fortfarande hungrig på kunskap.

Dagarna då livet förändrades

Dagarna då livet förändrades

”Jag upprepar allt ännu en gång i huvudet. Har vi missat något?” Regionala skyddsombudet Linda Forså skriver om när uppdraget att arbeta med vår säkerhet tog en ny vändning, och om att äntligen få fika i samma rum som andra människor.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Psykosociala arbetsmiljöproblem bakom mer än var tredje 6:6a-anmälan

Fyra år efter att lagen skärptes – nu handlar mer än var tredje larm från skyddsombud om den psykosociala arbetsmiljön, visar en unik kartläggning från Dagens Arbetsmiljö.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

Arbetsrätt Striden om las

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Släpp laghotet – förhandla vidare om las

Helle Klein: ”Både fack och arbetsgivare har varit tydliga med att det inte är mer tid de behöver utan mindre av politiskt tvång.”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

”Är inte politisk strejk en aktuell kampmetod?”

Utredningsförslaget kan inte tillåtas bli lag. I den kampen måste hela arbetarrörelsen ställa sig på rätt sida, skriver IF Metall-klubbens styrelse på AB Volvo i Umeå.

Wennemo: Det blir en komplicerad avtalsrörelse

Risk att en redan krånglig avtalsrörelse blir nu ännu krångligare, tror Medlingsinstitutets Irene Wennemo.