”Kostnaderna hotar inte välfärden”

Frågan kommer ständig upp i debatten om migrationen: kostar den mer än den ger?

– Sverige har råd med flyktinginvandringen. Kostnaderna hotar inte alls välfärdssystemet, menar migrationsforskaren Joakim Ruist.

Fler människor betyder fler utgifter i form av bland annat utbildning och vård. Detta gäller såväl nyfödda som de som kommer till Sverige från andra länder.

Men det talas också om att just invandringen för med sig många samhällsekonomiska vinster. Hur ser det ut egentligen, och går det ens att räkna på?

Forskare runtom i världen använder olika beräkningsmodeller och kommer inte sällan fram till olika svar. Alla modeller är mer eller mindre fel. Det konstaterar Anders Ekholm, vice VD på Institutet för framtidsstudier:

– Några modeller är användbara. Men modeller är alltid en förenkling av världen.

Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé, konstaterar också att vilka resultat man kommer fram till beror på vad man jämför med.

Forskare har dock, enligt honom, sett en koncentration av invandrare i låglönejobb och dessa invandrare trycker upp den inhemska befolkningen i den ekonomiska trappan så att svenskarna får bättre jobb och högre inkomster.

En del av flyktinginvandringen från 1990-talet är ett exempel på att det faktiskt går att uppnå höga sysselsättningsgrader.

– Bosnierna var en stor ekonomisk förlust inledningsvis, men de har nu nästa samma sysselsättningsgrad som infödda svenskar, påpekar Sandro Scocco.

Joakim Ruist, migrationsforskare vid Göteborgs universitet, har tittat närmare på vilka effekter olika typer av invandrare har på ekonomin. Utifrån sin beräkningsmodell svarar han som följer på fyra frågor som många av Dagens Arbetets läsare nog ställer sig:

Kan vi markant stärka de offentliga finanserna med hjälp av invandring?

– Nej. De som är riktigt högutbildade och som kommer till Sverige bidrar till en ökad ekonomisk produktivitet och betyder ett stort offentligt finansiellt överskott per capita. Arbetskraftsinvandringen från Östeuropa lindrade flaskhalsar i ekonomin och hjälpte produktivitetsutvecklingen, men betydde bara ett lite finansiell överskott, säger Joakim Ruist och fortsätter:

– Kärleksinvandrare, alltså de som kommer hit för att de funnit en partner härifrån, har nästan ingen påverkan på ekonomin. Vissa arbetar, andra gör inte det, men oftast försörjs de av sin partner. Flyktinginvandringen däremot betyder ett finansiellt underskott per capita.

Har vi råd med flyktinginvandringen?

– Ja. Oerhört grovt räknat, förklarar Joakim Ruist, kostade den offentliga finansierade omfördelningen till hela Sveriges flyktingpopulation ungefär 50 miljarder kronor under 2015.

Det är mycket pengar, påpekar han, men ändå bara lite mer än en procent av bruttonationalprodukten och knappt fyra procent av det som den offentliga sektorn omsätter.

– Det är långtifrån några summor som kan förändra på välfärdsmodellen. Det är pengar som måste tas någonstans ifrån men det hotar inte systemet, konstaterar Joakim Ruist.

Tar invandrare jobb?

– På den frågan blir svaret ”Nej” om man ser långsiktigt på det. Det är alla överens om, säger Joakim Ruist. Men på kort sikt blir svaret ”Inte mycket”. Det finns vissa typer av invandrare som kan ta jobb från svenskarna, men det är inte många som fyller de kvalifikationer som krävs.

Vad är viktigast nu?

– Inte ekonomin. De sociala klyftorna är viktigast. Att fler kommer hit innebär att det är fler som ska genom samma tratt och riskerar att stå utan jobb väldigt länge, menar Joakim Ruist.