Välkommen vid behov

Otrygga anställningarKökstillverkaren Nobia är en av vinnarna under högkonjunkturen. Otrygga visstidsanställningar är en del av företagets strategi med behovsstyrd bemanning. En strategi som facket måste finna sig i.

– Vi har inte haft någon bemanningsanställd på länge, men i stället har vi fått det här med visstidsanställda”, konstaterar GS-klubbens ordförande på Nobia, Claes Schultz, lite uppgivet.

Det har varit ett val mellan pest och kolera, menar han. Ett val som i praktiken sänker personalkostnader och gör det möjligt att skicka hem arbetare när produktionen sjunker. Så som det blev i slutet av förra året, när Nobias platschef på fabriken i Tida­holm, Petter Hjelmqvist, meddelade att ett tjugotal av de visstidsanställda måste fira jul och börja det nya året i arbetslöshet.

Åtgärden behövdes för att matcha lågsäsongen under vintern, enligt platschefen. Det är ett återkommande skäl och GS-klubben varnade återigen för konsekvenserna, men det fick inte ledningen att ändra strategi.

– Vi har valt att ha visstidsanställda i stället för inhyrd personal, som vi reglerar vid säsongsvariationerna, säger Petter Hjelmqvist och förklarar vidare:

– Har vi inte behov så låter vi dem gå hem och sedan, kanske efter tre månader, så tar vi in dem igen. Så går det till. Det är behovsstyrt.

Men de kanske hittar andra jobb under tiden och ni förlorar kompetens?

– Absolut! Det är en risk som vi tar i detta.

”Har vi inte behov så låter vi dem gå hem och sedan, kanske efter tre månader, så tar vi in dem igen.”

Celine Andersson, 20 år, är en av dem som fick gå hem strax före jul och vänta med att bli återanställd lagom till högsäsongen började.

– Man får acceptera att det är så. Nu är jag tillbaka igen och jag ska jobba fram till semestern, säger hon.

Trygghet i arbetslivet är det Celine Andersson helst vill ha. Efter gymnasiet började hon jobba på en restaurang, men sambon var anställd på Nobia och det lockade henne att söka arbete där. Det är skönt att jobba fysiskt, tycker hon, så hon tackade glatt ja till en visstidsanställning under hösten 2016.

Det var självklart tråkigt att gå miste om lönen när hon kort därefter skickades hem, men det var samtidigt skönt att få vara ledig och tillbringa tiden med familjen.

– Det hade varit jobbigare att ha ett bemanningsjobb och bara veta två veckor i taget var man ska jobba, säger Celine Andersson.

I den stora monteringshallen träffar vi också 22-åringarna Linus Åström och Andreas Blomqvist från Tidaholm. Den förste har jobbat nio månader och är visstidsanställd. Den andre har jobbat femton månader och är redan fastanställd. De är väldigt nöjda med att vara på Nobia. Båda tycker att det är bra att ha en så pass stor arbetsplats på orten där ungdomar kan få jobb så att de inte behöver flytta till Göteborg eller andra större städer.

Den 20-åriga målaren Jonatan Lundström är också tacksam över att köksfabriken anställer traktens ungdomar. Han började jobba i februari 2016 och har nu en visstidsanställning fram till sommarsemestern.

– Det är faktiskt tryggare här än att vara ute på vägen på nätterna.

Att arbeta på Nobia var inte hans första val efter gymnasiet. Det var i stället att försörja sig som lastbilsförare, men provanställningen på åkeriföretaget tog abrupt slut efter ett par mindre olyckor på kortare tid. Den mänskliga faktorn avgjorde Jonatan Lundströms öde och nu känns det bara bra att det blev som det blev.

– Efter den 7 juli hoppas jag bli fast­anställd här, säger han.

Att många ungdomar godtar läget och inte ställer större krav, är inte så konstigt, menar Claes Schultz. Det finns en uppgivenhet bland många som söker jobb i dagens Sverige: Vad som helst är ett bättre alternativ än att gå på a-kassa eller socialbidrag.

– Alla är nöjda med att få ett jobb, säger Claes Schultz.

Cirka 10 procent av personalstyrkan på fabriken i Tidaholm är visstidsanställd, enligt ledningen. Det är en anställningsform som kan användas under sammanlagt 16 månader. Det är bara någon enstaka som inte har fått bli fastanställd efter den tiden, uppger facket.

Vid varje ny rekrytering måste Nobias personalansvariga därför tänka som att det gäller en långtidsrekrytering, men för platschefen Petter Hjelmqvist är det glasklart vilka som inte får vara kvar:

– Ska vi avveckla någon av de visstidsanställda så är det personer som inte stämmer med våra regler, rutiner eller kultur. Det ska helst hanteras den första perioden de jobbar hos oss. Man sållar under vägen och efter sexton månader så får de som är kvar en fast anställning.

För trettio år sedan var de allra flesta fastanställda på köksfabriken och sedan fick det bli varsel när det var dåliga tider. Men de återkommande kriserna som drabbade branschen tvingade fram nya lösningar. Nobias ledning tecknade till slut avtal med bemanningsföretag, som kunde erbjuda exakt den mängden arbetskraft som man behövde just för stunden.

Dessutom behövde Nobia inte betala för de bemanningsanställdas introduktionstid. Facket försökte stoppa det, men fick ge sig till slut.

– När det var som värst, 2008–2009, hade vi upp till åttio bemanningsanställda, minns GS-klubbens representant i styrelsen, Per Bergström, och fortsätter:

– Många behandlades som skit. Ibland fick de besked via mobilen på söndagskvällen om de skulle få jobba på måndag. Några av dem blev kvar i nästan ett år.

Claes Schultz fyller i:

– Vi trodde först att de var tillsvidareanställda på Manpower eller Lernia, men det var de inte. Nästan alla hade fått visstidsanställningar där också. Så det var ­inte alls bra.

Dessutom var det dyrare för Nobia att hyra in personal än att anställa.

”Jag hade bättre lön som inhyrd. Men det var mycket otryggt.”

Till slut förstod en ny ledning att det bästa och lönsammaste var att säga upp avtalen.
26-åriga Ashurina Solaka från Skövde är en av dem som fick sluta på Manpower för några år sedan och blev fastanställd på Nobia.

– Jag hade bättre lön som inhyrd. Men det var mycket otryggt för det var först på fredagen som vi fick veta hur mycket vi skulle få jobba veckan efter.

Tryggheten vägde tyngre än ersättningen, och dessutom tycker hon om arbetsuppgifterna på Nobia.

– Jag gillar att jobba med händerna och jag tycker faktiskt att jag är väldigt bra på det jag gör, säger hon stolt.

Allt tyder på att bostadsbristen som måste byggas bort kommer att fortsätta skapa många nya jobb framöver i Tidaholm. Nobia går väldigt bra och gjorde ett rörelse­resultat på 1,3 miljarder kronor under 2016.

Samma dag som Dagens Arbete besöker fabriken föreslår styrelsen att en halv miljard kronor ska delas ut till aktieägarna. Och hundra av företagets chefer kan också komma att premieras med ett aktieprogram värt nästan 30 miljoner kronor.

– Vi har inte reserverat oss mot aktie­programmet för cheferna, medger Per ­Bergström, GS-fackets representant i styrelsen.

Fackets begäran om att införa en vinstdelning för kollektivanställda är däremot något som företaget inte har ansett sig kunna acceptera – hittills.

– Vi får fortsätta diskutera det, säger Claes Schultz.

Under vårt besök får vi också vara med när Köksvägen invigs av Nobias ledning och kommunens politiker. Det är en matarled som byggdes för att underlätta för lastbilstransporterna till och från fabriken. Målet är att fortsätta växa och dra ännu större fördelar av högkonjunkturen som branschen upplever.

För GS-klubbens förtroendevalda fortsätter arbetet med att lobba för en större andel fasta anställningar, som gör att viktig kompetens bevaras och fler arbetare kan känna sig säkra om framtiden.

– Vi ska ha trygga anställningar, säger Claes Schultz.

Men Petter Hjelmqvist tänker fortsätta ta hänsyn till säsongsvariationen:

– Går vi ner i produktionen, då agerar vi på det. Och går vi upp, då anställer vi fler. De flesta som kommer in är lite yngre och de vet att de kan få en trygghet i sin ekonomi efter sexton månader.

Hector Barajas