Industriarbetarnas tidning

Vart tog den politiska talekonsten vägen?

13 juli, 2018

Skrivet av LENNART LUND

Almedalen är slut, men det är bara två månader till valet. DA tipsar om tre nya och välskrivna böcker om politik. Här finns tal från förr och nu, här finns en partiledare som minns en hel del – men inte allt.

De svenska partiledarnas tal är förutsägbara, historielösa, humorbefriade och fixerade vid socialdemokraterna. Den slutsatsen drar statsvetaren och professor emeritius Erik Åsard i sin nya bok Politik och retorik (Historiska Media). Han gör det efter att ha granskat en rad av deras viktigaste tal, bland annat i Almedalen – hela talen, inte bara de små snuttar vid vanligen får via medierna.

Vid de så kallade installationstalen har partiledaren en av få chanser att lyfta sig över den dagspolitiska debatten och dra upp de stora linjerna. Den senaste att få denna möjlighet var Ulf Kristersson (M). Åsard noterar exempelvis att Kristersson lyfter fram boken Land för hoppfulla (Moderaternas ”manifest för ett nytt sekel” från 1997). Står han fortfarande för dess förslag om individualiserad välfärd? När Kristersson självkritiskt förklarade Moderaternas opinionssiffror nämnde han inte Anna Kinberg Batras uppmärksammade närmande till Sverigedemokraterna – var det en tillfällighet, och vad betyder det efter valet i september?

Åsard granskar bilden partiledarna vill ge av sig själva, deras förmåga som debattörer, deras trovärdighet. Resultatet blir en tuffare och grundligare granskning än vad medier i allmänhet klara av.

Enligt Åsard når ingen av dagens partiledare Olof Palmes eller Göran Perssons nivåer som talare, eller kommer särskilt väl ut vid jämförelse med Alf Svensson, Carl Bildt eller Håkan Juholt. Men talen har ändå blivit bättre över tid, vilket delvis kan förklaras med den professionalisering som talskrivarna inneburit. Denna – i Sverige – undanskymda grupp får en spännande och riktigt underhållande granskning i Hans Gunnarssons och Staffan Thulins Talskrivarna (Carlssons).

Där har bland annat Olof Palmes, Ingvar Carlssons, Göran Perssons, Fredrik Reinfeldts och Carl Bildt talskrivare intervjuats, samt några av dessa partiledare. Gemensamt för processen att utarbeta tal är att talskrivarna tar fram underlag och skriver förslag som sedan diskuteras, revideras och slutligen fastställs av partiledaren.

Det är vanligt att partiledaren lämnar manus i talarstolen, men ett särfall här är Persson: Han talar nästan alltid utan manus, enbart bunden av några stolpar. Men han är alltid oerhört förberedd, har memorerat innehållet, har tänkbara formuleringar i huvudet. Många har berömt hans språk, med dess ibland lite högtidliga, sakrala klang. En delförklaring är Perssons uppväxt: Hans farfar var kyrkvaktmästare, fadern var bärare vid begravningar. Lille Göran var ofta med, och hade därför femton år fyllda varit med om ett par hundra begravningar, och den vägen tagit in det högtidliga, prästerliga språket.

Boken är full av sådana detaljer. Utöver svenska talare granskar Gunnarsson bland annat Churchill samt Kennedys och Obamas talskrivare, och diskuterar den senare gruppens makt.

Ett annat sätt att få perspektiv på dagens politik är att läsa politikers memoarer och biografier. De blir i sina bästa stunder lysande nutidshistoria – minns bara Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss om Olof Palme. Det senaste tillskottet till genren är förre folkpartiledaren Lars Leijonborgs Kris och framgång (Ekerlids). Boken är välskriven och ger roliga inblickar, som när Leijonborg avslöjar turerna kring hur P G Gyllenhammar värvades till Folkpartiets styrelse på 1980-talet. Det finns ju numera inte särskilt många folkpartister/liberaler, men Leijonborgs hågkomster får ses som något av ett alliansperspektiv på de senaste årtiondena, både för vad som står där, och inte.

För ibland berättar ju det som inte berättas också en historia. Alliansregeringen beslutade 2006 att lägga ned Arbetslivsinstitutet med cirka 400 anställda. Protesterna blev massiva, sökordet ”arbetslivsinstitutet” på Dagens Arbetes webb ger ett 40-tal träffar. Ansvarigt statsråd var forskningsministern Lars Leijonborg. Men om detta inte ett ord.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Är det här verkligen liberal politik?

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

Liberaler och rödgröna måste bilda allians

”Kampen mot nationalkonservatismen måste fortsätta både här hemma och i EU”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Politik i besvikelsens epok

”Viljan att ta ansvar för landet har drivit Stefan Löfvens kompromissvilja långt. För långt i vissa stycken kan man på goda grunder tycka. Men vad hade varit alternativet?” skriver Helle Klein.

Intet nytt, allting nytt

Intet nytt, allting nytt

”När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Håll SD utanför makten

Valet blev just den rysare som många hade befarat. När detta skrivs sent på valnatten vet vi inte helt säkert vad resultatet blev. Det är så pass jämnt mellan blocken att förmodligen kommer inte något säkert resultat förrän på onsdag då utlandsrösterna är räknade. Just därför är det magstarkt av Alliansledarna att påstå att de […]

Din röst är viktigare än någonsin

Solen skiner och Mälaren där jag bor ligger spegelblank. Valrörelsen växlar nu över till ett fridfullt skede. I dag är det inte längre partiledarnas, de politiska kampanjmakarnas  eller de mediala valdebatternas dag utan väljarnas. Nu är det upp till dig och mig. Valdagen är demokratins högtidsdag. Den är vacker för som  historikern Henrik Arnstad (nyligen […]

”Därför stöder facken S”

”Därför stöder facken S”

”Det finns skäl till varför Svenskt Näringsliv uppvaktar Moderaterna och Sverigedemokraterna, det gynnar deras medlemmar. Det finns lika grundliga skäl till att LO-facken uppvaktar Socialdemokraterna. Det gynnar deras medlemmar”, skriver Thomas Lindell, som jobbar på Älvsbyhus och är förtroendevald i GS.

Bekänn färg, Kristersson

Jag brukar älska valrörelser då det ökade politiska engagemanget bland medborgare och medier oftast har visat på demokratins storhet och styrka. I år känner jag mest olust. Det är hårdare än någonsin och sällan har jag upplevt en så polariserad och hatisk valkampanj. Visst, valaffischer har rivits ned förr, negativa kampanjer har ökat genom åren […]

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.