När stats­ministern glass-hånar arbetarna har han glömt vem som byggt landet

Statsministerns glass-kommentar på Första maj visar en syn på arbetarrörelsen som något löjligt och störande. Men det är inte demonstranterna som borde skämmas, skriver Jesper Johansson, klubbordförande för GS-facket på Elitfönster produktion i Lenhovda.

På arbetarrörelsens viktigaste dag valde Sveriges statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson att publicera en bild där de äter glass med texten: “Känslan när det är fredag, 23 grader, ledigt och du inte behöver gå i något tåg.”

Det var inget oskyldigt skämt. Det var ett hån mot människor som använder sin demokratiska rätt att organisera sig, demonstrera och kämpa för bättre villkor och ett mer rättvist samhälle.

Och det mest provocerande kom efteråt.

När kritiken växte försökte statsministern förminska hela situationen genom att antyda att han “bara åt glass”. Som om människor reagerade på desserten och inte på det uppenbara budskapet bakom inlägget. Det är ett klassiskt maktmissbrukande: håna först, förlöjliga reaktionerna sedan och låtsas som att folk överdriver. Och som tidigare debattörer beskrivit rättfärdigat, ett försök att gaslighta en hel arbetarrörelse och slippa ta ansvar för sitt eget förakt.

Men svenska arbetare är inte dumma. Folk förstod exakt vad som menades.

Man skriver inte att man är glad över att “slippa gå i något tåg” på första maj utan att veta vilka man riktar sig mot. Första maj handlar inte om att promenera runt för nöjes skull. Det handlar om människor som genom historien kämpat fram åtta timmars arbetsdag, semester, pensioner, trygghet på jobbet och rätten att organisera sig fackligt. Rättigheter som aldrig kommit gratis, utan vunnits genom kamp, solidaritet och människor som vägrat acceptera orättvisor.

Därför blir statsministerns kommentar så avslöjande. Den visar en syn på arbetarrörelsen som något löjligt och störande, som om människor som protesterar mot växande klyftor och försämrade villkor vore ett problem i stället för ryggraden i Sverige.

Och det är svårt att missa klassföraktet i detta.

När undersköterskor, industriarbetare, chaufförer, lagerarbetare och skogsarbetare kämpar för bättre villkor möts de av hån från landets högsta politiska ledning. Samtidigt har Sverige skyhög arbetslöshet, växande ekonomisk otrygghet och en jämlikhet som går bakåt. Vanligt folk pressas av hyror, matpriser och räntor medan allt fler känner att de arbetar hårdare men får mindre tillbaka.

Mitt i den verkligheten väljer regeringen att håna människor som engagerar sig fackligt och politiskt.

Det säger allt.

Arbetarrörelsen har aldrig byggts på att bli omtyckt av makten. Den har byggts av människor som organiserat sig när ingen annan försvarat dem. Av människor som förstått att rättigheter aldrig delas ut gratis.

Därför tänker vi inte skämmas för att vi går i första maj-tåg. Det är inte demonstranterna som borde skämmas.

Det är de som sitter vid makten och hånar människor som kämpar för ett mer rättvist samhälle.

För om Ulf Kristersson tror att arbetarrörelsen tänker tystna för att han skämtar om den på sociala medier, då har han missförstått historien totalt.

Arbetare har blivit hånade, nedtryckta och motarbetade i över hundra år — och ändå fortsätter människor organisera sig. För när samhället blir kallare behövs solidariteten mer än någonsin.

Det är därför vi fortsätter gå i första maj-tåg.

Inte för att makten gillar det.

Utan för att arbetare fortfarande måste försvara sin värdighet mot människor som aldrig förstått värdet av deras kamp.

Jesper Johansson
Klubbordförande på Elitfönster produktion i Lenhovda
GS-facket