”Metoo-rörelsen gav skjuts åt föreskriften”

DA MÖTER Under sina fem år på Arbetsmiljöverkets har Erna Zelmin-Ekenhem sett hur de psykosociala arbetsmiljöproblemen uppmärksammats allt mer.

Vilka är de stora arbetsmiljöproblemen i dag?

– Det pratas väldigt mycket om de organisatoriska och sociala problemen. Stress, kränkningar, ledarskapssvårigheter, otydlig arbetsfördelning. Vi ser att de utgör en stor del. Sedan finns också de klassiska, fysiska problemen. Buller, tung arbetsbelastning, ergonomiska frågor. Båda typerna av problem finns i dag.

Ni har fått kritik av Riksrevisionen för att er statistik gör det svårt att veta just vilka de stora arbetsmiljöproblemen är. Hur säker är du på att din bild stämmer?

– När det gäller statistik som vår, som bygger på faktiska anmälningar, finns en faktor som skapar osäkerhet – frågan om alla anmäler eller inte. En gissning är att alla inte gör det, att det finns ett mörkertal. Men när vi jämför med andra statistikförande organisationer, som Afa försäkring eller Försäkringskassan, kan vi åtminstone se samma tendenser och problemområden.

För tre år sedan infördes OSA-föreskriften. Har ni följt upp användningen?

– Vi kan se att föreskriften blev en katalysator i arbetsmiljöarbetet över huvud taget. För oss är OSA-föreskriften ett viktigt verktyg som vi använder när vi inspekterar. Och parterna på arbetsmarknaden har gjort ett fantastiskt jobb när det handlar om att plocka fram utbildningar. Sedan kan vi också säga att metoo-rörelsen gav skjuts åt föreskriften – den satte verkligen fokus på de här frågorna. Så ja, vi kan se att föreskriften används i dag.

De psykosociala frågorna skiljer sig från klassiska arbetsmiljöproblem inom industrin. Har ni rätt verktyg för att hantera dem?

– Ja, det tycker jag. Och vad som är viktigt är att se till att det finns verktyg på den lokala arbetsplatsen. Vi ska ha regelverket på plats och sprida kunskap, men det är i det lokala systematiska arbetsmiljöarbetet som man måste se till att ha vad som krävs. Det är otroligt viktigt att man funderar på hur det ser ut på den egna arbetsplatsen och vad man behöver. Vi ska vara duktiga på att ge stöd i de här frågorna.

Varför gör ni färre inspektioner i dag än för tio år sedan?

– Situationen såg annorlunda ut då, bland annat hade vi fler inspektörer. Om man ser till de senaste åren har antalet inspektioner ökat igen.

Ja, men antalet inspektioner är fortfarande inte på samma nivå.

– Omkring 2008, 2009 drogs en stor del av verksamheten ner. Under många år anställdes inga nya inspektörer, det fanns inte resurser för det. Jag började 2014 och sedan 2015 har vi fått ökade resurser och kunnat anställa fler. Och är man fler, kan man göra mer. Men det är inte hela förklaringen. Det handlar också om hur vi jobbar. Att se till att i våra inspektioner fokuserar på rätt saker. Vi ska vara där riskerna i arbetet är som störst, så ser vårt uppdrag ut.

Rasmus Lygner