Nu höjs insatserna i tysk avtalsrörelse

Avtal eller storstrejk Efter veckor av varningsstrejker går nu löneförhandlingarna för 3,9 miljoner anställda i tysk verkstadsindustri in i en avgörande fas. Något som följs noga av parterna i Sverige.

– Det är viktigt hur det går i vårt största konkurrentland, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Under högljutt blåsande i visselpipor samlades i tisdags 20 000 strejkande bilarbetare utanför Audi-fabriken i sydtyska Ingolstadt. Det var kulmen på den våg av kortare så kallade varningsstrejker som fått hundratals fabriker att stanna för några timmar runt om i Tyskland de senaste veckorna.

Sedan avtalet för den tyska verkstadsindustrin mellan facket IG Metall och arbetsgivarna gick ut i slutet av september har förhandlingarna gått trögt. IG Metall kräver 8 procent i lönelyft i ett ettårigt avtal för att bland annat kompensera för den höga inflationen. Det är det högsta kravet sedan 2008.

Arbetsgivarna har å sin sida vägrat gå med på några löneökningar alls och i stället erbjudit en engångsutbetalning på 3 000 euro i ett avtal över 30 månader. Något som förkastats av facket.

– Det engångsbelopp som hittills erbjudits är inte en grund för seriösa förhandlingar. Anställda behöver permanenta och anständiga löneökningar, hälsade IG metall-ordföranden Jörg Hoffman.

I dag, torsdag, inleds den femte förhandlingsrundan i den bilindustri-tunga delstaten Baden-Württemberg. Om man inte lyckas träffa något avtal kommer facket trappa upp konflikten med 24-timmarsstrejker och eventuell storstrejk.

– Jag bedömer det som rätt stor chans att man når ett avtal nu. Det är i Baden-Württemberg man traditionellt brukar teckna avtal först och så att säga sätta märket för resten av delstaterna, säger Jonathan Herlitz, utredare på IF Metall med särskilt fokus på Tyskland.

Skulle de teckna ett bra avtal, finns det möjlighet för oss att höja lönerna mer i Sverige utan att vi försämrar vår konkurrenssituation.

Och vad som händer i Tyskland har bärighet på svensk avtalsrörelse.

– Vi följer naturligtvis det, våra löneökningar måste gå i takt med Europa eftersom det är där våra viktigaste konkurrenter finns. Skulle de teckna ett bra avtal, finns det möjlighet för oss att höja lönerna mer i Sverige utan att vi försämrar vår konkurrenssituation, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Enligt honom är just delstaten Baden-Württemberg extra viktig att hålla ögonen på från svensk horisont. Delstaten har runt 10 miljoner invånare är Tysklands rikaste region. Arbetskraften består av cirka 4,5 miljoner, varav cirka en miljon i industrin, direkt eller indirekt. Precis som i Sverige. Runt Stuttgart-området finns de stora biltillverkarna Daimler Benz och Porsche samt elektronikföretaget Bosch.

– Det är en rätt bra spegel, som ett litet Sverige i Tyskland, säger han.

Det finns dock avgörande skillnader mellan svensk och tysk avtalsrörelse.

– Man ska inte jämföra alltför mycket, vi har helt olika system. Vi gör upp om utgående löner. De gör upp om hur mycket minimilönerna ska höjas i de olika avtalen. När vi träffar avtal så blir det ett märke för hela arbetsmarknaden. I Tyskland finns det inte några sådana förhållanden. Det påverkar inte hur lönerna ökar i tjänstesektorn exempelvis. Det är helt fristående, säger Veli-Pekka Säikkälä.

En annan skillnad är engångsbeloppen, som fått allt större betydelse i Tyskland under senaste åren. Faktum är att de så kallade tarifferna – minimilönerna i avtalen – inte höjts alls i verkstadsindustrin sedan 2018. Löneökningar har i stället betalts ut i engångsbelopp, vilket staten också uppmuntrat genom att göra utbetalningar på upp till 3 000 euro skattefria för arbetsgivaren.

Den trenden vill IG Metall bryta. Permanenta löneökningar är ett absolut krav. Men troligtvis kommer slutresultatet bli en kombination av engångsbelopp och löneökningar, tror IF Metalls utredare Jonathan Herlitz.

– Förmodligen kommer det landa i ett liknande avtal som det inom stålindustrin och kemiindustrin, säger han.

I förhandlingarna i stålindustrin gick IG Metall först ut med ett krav på 8,2 procents löneökningar. Slutresultatet, i avtalet som tecknades i somras, blev 6,5 procents löneökningar på 18 månader och 500 euro i engångsbelopp. I kemiindustrin tecknade fack och arbetsgivare avtal i oktober på 20 månader som ger sammanlagt 6,5 procents löneökningar och två engångsbelopp om vardera 1 500 euro.

Mikael Färnbo