Pontus Georgsson: När varsel blir vardag
I tider av individualism och snabba lösningar är det lätt att glömma – men fackligt arbete är ofta det som avgör om människor får behålla jobbet
”Arbetsgivarna borde ta Almega i örat när de inte vill följa lönemärket”
Publicerad 2023-11-08, 15:59
Krönika En sympatistrejk är som salt – den bidrar till helhet, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
Har du någonsin tänkt på den gröna utfyllnaden i en bukett? Eller på vad saltet i matlagningen bidrar med? Hur de skapar en helhet? Håll kvar den tanken ett tag.
Avtalsrörelsen går nu mot sitt slut men får, i skuggan av andra skeenden i samhället och de tidigt tecknade avtalen, inte längre så mycket uppmärksamhet. Vare sig från media eller oss, som inte är direkt inblandade i de avtal som nu förhandlas. Låt oss därför backa bandet.
Ett märke är satt, det sattes innan avtalen inom industrin löpte ut. De första avtalen tecknades utan varsel om stridsåtgärder men självklart var det en del hårda och svåra förhandlingar.
För Pappers och facken inom byggsektorn är det sällan ett problem att nå märket. Arbetsgivarna hade inom många avtalsområden krav på stora försämringar men för Pappers del slutade förhandlingarna i ett resultat som vi, efter omständigheterna, ska vara mer än nöjda med.
De flesta parterna på arbetsmarknaden har tagit ansvar. Vid några tillfällen har jag dock hört hur arbetsgivare, i andra branscher än vår, i princip uppmanar fackförbunden att varsla för att det ens ska vara aktuellt att prata om vissa frågor. Det är respektlöst, ett övertramp.
Men Almega, en av de större arbetsgivarorganisationerna i Sverige, beter sig som en ”busunge” – stöddig och störande. Facket Kommunal har långt fler avtal än Pappers och i Almega har de en motpart som, när det ska förhandlas, inte anser att märket är något de behöver följa eller ens ta hänsyn till.
Om lönenormeringen, eller vad märket den här gången innebär, är diffus eller höljd i dunkel så måste arbetsgivarorganisationerna inom industrin, som tecknat avtal tidigt, tillsammans med Svenskt Näringsliv, ta ansvar för den modell vi har. Kanske verbalt ta Almega i örat och förklara. I stället tittar de bort, eller kanske ser de fnissande på och tycker Almegas beteende är lite roligt.
Pappers tittar inte bort och var, igen, nära att ta till sympatiåtgärder. Ett lätt beslut som vi samtidigt tar på stort allvar. Dessutom är det en lagstadgad rättighet. Men när vi visar våra sympatier och står upp för medlemmarna i exempelvis Kommunal hör vi ändå protester från arbetsgivarsidan. Att vi tar i för hårt och att sympativarsel inte står i proportion till tvisten. Självrannsakan och insikten om deras egen del i tvisten uteblir helt.
Minns du inledningen? Sympatiåtgärder är inte bara fina, de skapar helhet också. Inom LO måste vi företräda medlemmarna tillsammans, annars blir det som maten utan salt eller buketten utan det gröna.
En mkt bra kommentar av dig Pontus.
Pappers stödjer IF Metall med sympatiåtgärder men ni väljer ignorera uppgifter om en lokal avdelning som sviker sina medlemmar och låter sig styras av arbetsgivaren
Vad är fackets funktion enligt Pappers?
Samma förfarande inom GS. Livsfarligt att vara aktiv medlem som t ex ett arbetsplatsombud på ej redan ”uppstyrda” arbetsplatser. GS blundar och struntar i det mesta, medlemmar på arbetsplatsen blir utsatt men förväntas ”ta tag i saker eftersom NI är facket!”. Helt horribelt, och så har talespersoner för facken mage att tala om trygghet för medlemmarna, näe usch!
Sålänge arbetsgivarna har ett kollektivavtal signerat så verkar förbunden nöjda, då upplevs det inte som att det är så noga med lite avvikelser. Länge sedan facket gjorde någon större skillnad och arbetade FÖR medlemmarna och var AKTIVA. GS hade inte synts till på arbetsplatsen på ca 15 år förrän någon var ”dum” nog att engagera sig. Slutade med att denna någon fick byta jobb, så arbetsgivaren fick fortsätta med sitt arbetssätt som den var van.
Många skulle nog hålla med om att facket spelat ut sin roll genom att vara för flata och ryggradslösa senaste 20 åren. Titta bara på att de förhandlat bort rätten till strejk, sålänge det allmänna avtalet ”följs” och är godkänt/underskrivet.