Tvärvändning för inhyrda Oliwia och Robert: ”Vill att ni kommer tillbaka”

I höstas fick bemanningsanställda Robert Lundin och Oliwia Liljebjörn lämna sina jobb på Alleima – bara veckor innan de skulle ha rätt till fast anställning.  

Men strax före jul kom nästa vändning: ”Vi vill att ni kommer tillbaka” 

– Det är en enorm lättnad, men också en märklig resa, säger Oliwia.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

När Dagens Arbete i höstas berättade om Robert och Oliwia väckte deras situation starka reaktioner. Två inhyrda på stålbolaget Alleima som trivdes, hade fått signaler om anställning – och som ändå avslutades när de närmade sig 24-månadersgränsen. 

Bakgrunden var ett anställningsstopp på Alleima. Detta i kombination med den nya regeln som ska ge inhyrda rätt till fast jobb efter två år hos samma arbetsgivare. I stället för ökad trygghet blev effekten för Robert och Oliwia den motsatta. 

– Jag var nog naiv. Jag hade känt mig trygg och omtyckt och fick inga signaler förrän precis inpå. Inte ens mina närmaste chefer verkade ha full koll, säger Robert Lundin.

Läs också

Nya regeln kostade Robert och Oliwia uppdraget på Alleima: ”En smäll på käften”

✓Hade bara veckor kvar till fast jobb ✓Då avslutades uppdraget ✓”Förjävligt”

”Trodde vi var skyddade” 

Robert och Oliwia hade arbetat via Manpower på Alleima i nästan två år när beskedet kom i början av oktober. 

– Både min chef på Alleima och min konsultchef fick veta samma dag som jag, så det var inget de hade styrt över. Och jag vet att fackklubben stridit för oss, säger Robert. 

Strax innan de enligt 24-månadersregeln skulle erbjudas direktanställning på Alleima gick företaget ut med ett sparprogram och satte ett anställningsstopp. Det var också förklaringen Robert och Oliwia fick till att de inte fick fortsätta.  

Oliwia fick beskedet under en ledig vecka. 

– Jag fick veta att jag inte fick komma tillbaka till området. Det kändes som att man hade gjort något kriminellt. Som att man blivit portad fast man inte gjort något fel, säger Oliwia.  

De visste att 24-månadersregeln fanns. Men inte hur den skulle slå i ett skarpt läge. 

– Man tror ju att den ska skydda en. Inte stänga en ute, säger Oliwia.

Läs också

LO:s Veli-Pekka Säikkälä om inhyrda som åker ut: ”Alternativet är värre”

✓Bemanningsanställda mister uppdrag – strax innan direktanställning ✓”Förstår att det känns orättvist”

Ingen som kunde företräda dem 

Tomas Kärnström, ordförande för IF Metallklubben på Alleima, kallade situationen ”förjävlig”. Samtidigt konstaterade han att facket lokalt inte kunde göra något. 

Som inhyrda omfattades Robert och Oliwia av bemanningsavtalet, inte av Alleimas kollektivavtal. Klubben kunde inte förhandla om deras kontrakt. Samtidigt kan inte fackavdelningen, som sköter förhandlingarna för de inhyrda gentemot bemanningsfacket, förhandla med kundföretaget, i det här faller Alleima. 

Ett moment 22.

Sedan hände något. 

I mitten av december blev en ny maskin färdig och ett nytt skiftlag behövdes på en av avdelningarna.  

– Min förra chef hörde av sig och sa att de ville ha tillbaka mig. Och då jobbar jag inte ens på den avdelning som fått ett till skift, så chefen sa att han hade fått kämpa för att få till det, berättar Oliwia.

Det betydde mycket. Trots att ingen visat något som helst missnöje med hennes arbetsinsats hade ändå känslan krupit på: ”Jag kanske inte duger, jag kanske inte varit tillräckligt bra ändå”.  

Även Robert fick ett samtal strax innan jul. Han skulle precis gå en andra gång på en jobbintervju och det såg ljust ut när hans förra chef ringde.  

– ”Har du hunnit på ett nytt jobb än? Nu har vi fått godkänt att anställa dig”, sa han. Jag kollade att det var ett fast jobb, och att det var direkt för Alleima. Då tackade jag ja.

Läs också

Kompetensföretagen om knepiga las-regeln: ”Kan skapa onödig rotation”

✓Ny las-regel gör att arbetare mister uppdrag ✓”Lett till en begränsning”

”Man lever inte i ett regelverk – man lever i verkligheten” 

Arbetsuppgifterna är i stort sett desamma som när de jobbade som inhyrda, men tryggheten är en annan. 

– Det är tryggare. Det är en enorm skillnad mentalt, säger Robert. 

Samtidigt är de kluvna till regeln som satte deras liv på paus under hösten. 

– När det går bra för företaget funkar den säkert jättebra. Men det borde kanske finnas någon sorts undantag när det är anställningsstopp, säger Robert. 

Oliwia är också kritisk. 

– Tanken är god, men reglerna är skrivna på papper och det är vi är människor som ska leva med konsekvenserna, säger Oliwia. Kan man inte ha ett skydd vid anställningsstopp måste man kanske erkänna att regeln inte funkar som det var tänkt. 

Nu gick det ändå bra för Robert och Oliwia. Deras närmaste chefer såg till att kämpa för att få dem tillbaka.  

– Vi hade tur. Men är du bemanningsanställd, ha alltid ögon och öron öppna. Håll koll på arbetsmarknaden och andra jobb, även om du trivs. Det är inte illojalt. Hur bra det än känns är det lätt att de inhyrda blir de som förbrukas på jobbet, säger Robert.

Janna Ayres