Wilma, 19, utbildar sig till maskinförare: ”Jag trodde att alla jobbade i skogen”

Rekordmånga sökte när SCA startade en egen maskinförarutbildning.

För 19-åriga Wilma Edlund Karlsson är det en dröm att kunna kombinera jobbet i skogen med jaktintresset.

Wilma Edlund Karlsson, 19 år, har vuxit upp i en skogs-maskin. Som barn följde hon med både mamma och pappa när de körde skördare och skotare. Wilma satt gärna i hytten bakom förarstolen. Om det var tidig morgon eller sen kväll kröp hon ner under täcket och lade huvudet på kudden. Där kunde hon somna till maskinens ljud och rörelser.

– Jag trodde att alla jobbade i skogen, säger hon.

Kanske inte så konstigt, då även morbror och morfar gjorde just det. Men alla jobbar inte i skogen. Tvärtom är det brist på maskinförare. Problemet är så stort att SCA skog beslutade att starta en egen maskinförarutbildning med lön under utbildningstiden.

200 sökte SCA:s utbildning – 12 antogs

Antalet ansökningar till den första omgången blev långt över förväntan – drygt 200 stycken. Wilma Edlund Karlsson är en av de tolv som antogs. Några månader in i utbildningen har eleverna kommit så långt med teori och övning i simulator i skolan att de är ute och kör i skogen varannan dag. I den uppvärmda kojan vid skogsbilvägens slut har metodinstruktörerna Mikael Svanstedt och Per Norkvist fördelat arbetsuppgifter och maskiner för dagen.

Wilma Edlund Karlsson får den skotare som hon helst kör – en John Deere som
hon redan är van vid att köra. Hon klättrar upp på maskinen, kontrollerar att alla vätskenivåer är okej och kliver in i hytten. Ställer in stolen, slår på komradion och motorn. Men den här morgonen vill inte stegen fällas upp.

Efter en halvtimmes felsökning och flera försök att åtgärda problemet får de ge upp.

wilma edlund karlsson

Ålder: 19 år.

Bor: Näsåker.

Aktuell: En av tolv deltagare som snart har genomfört SCA:s första utbildning för skogsmaskinförare.

– Det får bli en bonn-lösning, konstaterar Mikael Svanstedt.

De kopplar loss ett par slangar så att de kan fälla upp stegen manuellt och spänna fast den medan Wilma kör.

Lockar att jobba i skogen – och vara utomhus

Såna här situationer hör till de svårare delarna av jobbet, tycker Wilma. Att lösa saker själv på plats. Det som lockar mest är att få jobba i skogen, att vara ute mycket.

Nu kör hon efter en förutbestämd slinga och plockar de fällda, kvistade och kapade stammarna. Massaved lägger hon på ena sidan av lastutrymmet och korttimmer på andra sidan. De ska läggas i olika virkesvältor nere vid vägen.

– Det är ett sätt att jobba effektivare, att inte köra samma slinga två gånger utan ta med sig allt på en gång, säger hon.

Även om hon inte hade fått en av platserna på SCA:s utbildning så hade hon arbetat i skogen i föräldrarnas företag. Men skolan har varit bra för att snabbare lära sig det som krävs för att köra på ett effektivt sätt, tycker hon. Plus att kurser i miljö-, natur- och kulturvård, skonsam körning och annat ingår. De kurserna hade hon behövt gå ändå.

Varför det är brist på maskinförare har hon inget svar på. Men det är ett jobb med mycket ansvar och som kräver att man tycker att det är okej att vara själv.

– Man träffar inte så mycket folk.

Frihet att jobba i skogen: ”Min dröm är att jobba som jaktguide på hösten”

Hon upplever att det har varit ganska mycket frihet för föräldrarna som alltid har kört i eget företag.

– Det har varit mycket jobb, men det är möjligt att lägga upp det som man själv vill.

Själv tänker hon att det är ett perfekt jobb att kunna kombinera med sitt största fritidsintresse.

– Min dröm är att jobba som jaktguide på hösten och i maskin resten av året.

Älgjakten är viktig, men hon har två egna fågelhundar så det blir mycket skogfågeljakt också. Hon visar en bild på norrlandsspetsen Rulle, som fick ligga på en filt bakom henne i skotaren i somras när han var valp.
Just nu kan hon bara komma på en nackdel med jobbet, som ofta kan börja redan klockan sex på morgonen.

– Jag är morgontrött.

Marie Edholm