Skiftjobbet gav Madelene frihet – tills hon stod ensam med barnen

Madelene Hedqvist jobbade treskift på pappersbruket Skoghall under femton års tid. Men när hon blev ensamstående efter att sonens pappa blev sjuk tvingades hon säga upp sig.

– De försökte verkligen hjälpa mig på Stora Enso, men det går inte att skapa en dagtidstjänst bara för att någon behöver, säger Madelene Hedqvist.

Utefter en lerig skogsväg i Segerstad, Värmland, ligger ett stort rött hus från sent 1800-tal. Det brummar och gnistrar från slipmaskinen utanför huset, där Madelene Hedqvists bror meckar på gårdsplanen. I trädgården samsas traktorer med släp, en hoj och en enorm gran. Julstjärnan i toppen av granen sitter kvar, den kom på plats tack vare en skylift, så kanske blir den kvar ett tag till.

Här bor Madelene Hedqvist tillsammans med sin tvååriga son Astor på heltid, och åttaåriga sonen Adrian varannan vecka. Huset köpte hon bara 24 år gammal då hon jobbade på Skoghalls pappersbruk. Under åren innan den äldsta sonen föddes fanns tid för att renovera huset, tack vare skiftarbetet.

– Fördelen med skift var att man jobbade sina sju dagar, sedan var man ledig. Det var inte ett lika upphackat liv och funkade väldigt bra för mig. Vi hittade på massa saker, åkte till stugan och badade mycket, säger hon.

Det tog nästan två år att få in värme och rinnande vatten, men elva år senare är det bara några av de gamla bjälkarna som hintar om husets förflutna. Hon gjorde allt själv.

”Hade jag haft familj och vänner som kunnat hjälpa till kanske det hade funkat”

Madelene Hedqvist jobbar inte längre kvar på Stora Enso i Skoghall. När yngsta sonens pappa insjuknade vändes livet uppochned. Hon blev ensamstående och insåg snabbt att det inte skulle funka att samtidigt arbeta skift på pappersbruket. Skoghall fixade en dagtidstjänst på sex månader till henne under sommaren, men sedan kunde de inte hjälpa henne mer.

– Det är en omöjlig ekvation, om man inte har hjälp från vänner eller nattis. Och för mig skulle nattis bli alldeles för rörigt, säger hon och fortsätter:

– Många är i liknande situationer. Hade jag haft familj och vänner som kunnat hjälpa till kanske det hade funkat. Men sen ska man begära det också, att få hjälp sju dagar på raken?

För Madelene Hedqvist är det ungefär en mil till nattis som ligger i Karlstad.

– De har det säkert bra på nattis, men det gör ont i hjärtat att behöva lämna bort honom.

Marie Rosendahl, Pappers avdelningsordförande på Skoghall, var med och stöttade Madelene Hedqvist under hennes tuffa period av omställning, ny tjänst och så småningom nytt jobb. Själv har Marie Rosendahl inga barn. En av orsakerna är skiftarbetet hon hade i tjugo år, innan hon tog uppdraget som avdelningsordförande.

– Nu var det flera orsaker till att jag själv inte skaffade barn, men en har varit att man inte har vågat. Tänk om jag blir ensamstående och så ska alla andra ställa upp. Det är ju inte därför man skaffar barn, för att belasta andra, säger hon.

”Vi kunde bara hitta en kortsiktig lösning”

Marie Rosendahl berättar att Stora Enso haft liknande situationer tidigare, med anställda som blir ensamma med barnen, vilket är tufft. Men situationen som Madelene Hedqvist hamnade i menar hon är extrem eftersom förändringarna behövde ske snabbt.

– Vi kunde bara hitta en kortsiktig lösning, även om man hoppades på en mer permanent, men det hade inte Madde tid att vänta på. Hade det funnits mer tid kanske det hade gått att lösa, säger Marie Rosendahl.

Det var facket som till slut rådde henne till att säga upp sig när hon fått ett nytt jobb på pappersbruket Gruvön. Skoghall ordnade så att hon kunde gå av sitt sista skift bara dagen innan det nya arbetet tog vid.

– Jag var jätteorolig innan jag fick det nya jobbet, men det löste sig bra. När man jobbat skift så skapar man sig en vardag och det kostar att trampa runt. Man unnar sig grejer, har hus, bil, hobbys, stuga och två barn, säger Madelene Hedqvist och fortsätter:

– Jag hade panik innan det löste sig, många sömnlösa nätter.

”Jag satt bara och grinade ute på parkeringen”

I dag är Madelene Hedqvist tillfälligt sjukskriven från sitt jobb på Gruvön. Hon fick en stressreaktion några veckor tillbaka, och nu har tröttheten tagit över, berättar hon.

– Jag satt bara och grinade ute på parkeringen. Det var väl mycket som kom ut från den tidigare perioden, det har varit så mycket oro. Jag har aldrig kunnat bara sätta mig i soffan och somna, men nu händer det hela tiden, säger hon.

Strax innan jul gick Madelene Hedqvist klart en utbildning för att bli inredningsstylist. Nu gäller det kanske att våga satsa på det. Det var skiftjobbet som förut gjorde att hon började syssla med styling.

– Nu får man se om man vågar. Det kanske är just den här sparken som behövs.

Nea Magoo Eriksson