GS-facket om kritiserade skogsentreprenören: ”Vi har inte godkänt något”
Entreprenör blåste utländska arbetare i skogen Skogsägarna: GS-facket gav sitt godkännande ”Felaktigt”
Nu går Peo hem – i maj väljer GS-facket ny ordförande
Publicerad 2026-05-11, 04:00 Uppdaterad 2026-05-07, 16:18
I maj slutar Per-Olof Sjöö som GS-fackets ordförande. Trots att förbundet tappat nästan varannan medlem under hans tid har han alltid haft stort förtroende som ordförande.
Varför?
Per-Olof Sjöö är obekväm.
Hela dagen har kommunikatörer och journalister följt efter honom på hans gamla arbetsplats Elitfönster i Lenhovda. ”Kan du stå här? Tack! Vi behöver filma dig också! Sätter du på dig den här myggan? Bra!”
Han är inte motvillig. Självklart ställer han upp. ”Peo”, som han kallas, är alltid vänlig och hjälpsam. Höjer sällan rösten, brusar inte upp i onödan.
Om två månader gör han sin sista dag som GS-fackets ordförande, ett uppdrag han har haft sedan facket bildades för 17 år sedan. Nu har 30 år passerat sedan han arbetade på ett industrigolv.
Här på slutmonteringen färdigställs fönster innan de packas för transport. Han har burit platsen med sig. Ställd inför en svår facklig fråga har han ofta tänkt att det är de vresiga gubbarna i den här delen av fabriken som han argumenterar med. Kan han vinna över dem, finns det ingen han inte kan övertyga.
GS-facket – ett spretigt fackförbund
GS-facket blev till 2009 efter en hopslagning av Skogs- och träfacket och Grafiska facket. Resultatet blev ett spretigt fackförbund som företräder alla ifrån thailändska skogsarbetare som sätter plant, till redigerare som arbetar vid ett skrivbord.
De senaste åren har GS-facket tappat tusentals medlemmar efter byggkrisen och haft stora svårigheter att rekrytera nya i skogen. Sågverken har gått från sina kanske bästa år någonsin under pandemiåren till tuffare tider. Tryckerier har lagts ned och försvunnit.
När GS-facket bildades hade förbundet drygt 65 000 medlemmar. I dag är siffran drygt 37 000 medlemmar. En förklaring är att industrin har effektiviserats och automatiserats – Per-Olof Sjöös gamla arbete på Elitfönster görs i dag av en maskin. En annan är att arbetsmarknaden och samhället ser väldigt annorlunda ut i dag.
På slutmonteringen jobbar inte längre bara gubbar som kunde klaga på den lokala fackklubben, men aldrig ifrågasatte behovet av att vara medlem.
I stället jobbar här många yngre som inte alls ser sig som en del av arbetarrörelsen. De har aldrig hört det Per-Olof Sjöö fick höra: ”Rösta på sossarna och gå med i facket.”
Trots utmaningarna har Per-Olof Sjöö alltid haft stort förtroende bland medlemmarna och aldrig utmanats som ordförande för GS-facket. Att han nu kliver av beror på en ren formalitet: Han får ta ut pension om två år, när han fyller 60 år. Därför får han inte kandidera en mandatperiod till, så säger stadgarna.
Madelene Engman, GS-fackets avtalssekreterare och den som föreslås ta över ordförandeposten, tycker att Per-Olof Sjöö har betytt oerhört mycket för förbundet.
– Han har varit den stabila, trygga person som vi behövt, säger hon.
– Men till er journalisters och kommunikatörers förtret är han och jag lite lika: Vi gillar inte att stå framför en kamera. Däremot är han helt orädd på medlemsmöten eller i internationella sammanhang. Där känner han inget obehag, tror jag. Om han gör det är det inget han visar.
Jobbade med pappa på Elitfönster
När Per-Olof Sjöö började på Elitfönster 1986 arbetade hans pappa också här. Valle Sjöö var maskinsnickare, tidigare huvudskyddsombud och djupt politiskt präglad av sin uppväxt med en ensamstående mamma i en torparstuga.
Ett engagemang Per-Olof Sjöö burit med sig: Allt facket gör är politiskt, menar han, om än inte direkt partipolitiskt. En löneförhandling handlar i slutändan om hur produktionsresultatet ska fördelas.
Snart tjänade han mer än sin pappa på Elitfönster. Han jobbade på ackord, pappan på fast timlön. Som ung klubbordförande i 20-årsåldern drev Per-Olof Sjöö igenom en omläggning av lönesystemet. Ackordet skulle bort. I stället skulle arbetets svårighetsgrad bedömas.
De första åren som förtroendevald var ett stålbad. Början av 90-talet var tuffa år för industrin. Den svenska ekonomin krisade och byggbranschen och dess underleverantörer drabbades hårt – så också Elitfönster.
I mitten av 90-talet erbjöds Per-Olof Sjöö ett ombudsmannajobb i Stockholm, 28 år gammal. Två år senare flyttade han tillsammans med sin fru och deras tre barn till Kungsängen utanför Stockholm.
Efter ytterligare två år blev han vald till avtalssekreterare i Skogs- och träfacket. Han blev då ytterst ansvarig för att förhandla lön för alla fackets medlemmar.
En av hans motparter, David Johnsson – som då var förhandlingschef på arbetsgivarorganisationen Trä- och möbelföretagen – beskriver Per-Olof Sjöö som en hederlig person.
– Han var tydlig, men alltid vänlig. Det är klart att tonen kunde bli skarp ibland när vi skulle sätta industrimärket och det blev långa dagar och nätter. Men Peo har alltid kunnat skilja på sak och person och respekterat våra olika uppdrag.
GS-fackets kongress
… hålls i Umeå den 22–25 maj. Då väljs en ny ordförande. Valberedningens förslag är Madelene Engman, i dag GS-fackets avtalssekreterare.
”Arbetare är väldigt anonyma”
Per-Olof Sjöö valdes till ordförande för GS-facket 2009. Han sa då att det blåste högervindar i samhället och att facket varit tillbakapressat under många år. Trots det ville han inte ”skärpa tonen” mot arbetsgivarna.
Han trodde på samförståndsandan, men konstaterade samtidigt att många tyckte att han var alldeles för försynt och tog för lite plats.
Men han var beredd att ”ta vilken fight som helst”, så länge han hade medlemmarna med sig.
Sedan dess har hans arbetsplats varit ett kontor mittemot LO-borgen i centrala Stockholm. När han en dag gick igenom fackets arkiv hittade han sin egen inträdesansökan.
– Tänk om jag hade vetat det 1986 när jag skrev på den, att jag skulle stå här flera år senare. Det är en svindlande resa.
Han sitter på kontoret. Glasrutor ut mot korridoren. Ibland passerar en ombudsman utanför.
– Om du går tillbaka till 80-talet var arbetaridentiteten på ett industrigolv väldigt stark. Fick du frågan vad du var, så var du arbetare. Så var också samhället utformat. Skulle du göra en politisk reform, ställdes frågan: hur påverkar det här löntagarna? I dag är arbetare väldigt anonyma.
Är du fortfarande arbetare?
– Många skulle nog säga att jag är tjänsteman, men i ryggmärgen är jag fortfarande arbetare. ”Hur skulle det här tas emot på slutmonteringen på Elitfönster?” Jag har försökt ha den referensramen. Sedan har den ju blivit luddigare med åren. Men jag har vinnlagt mig om att vara mycket ute på GS-arbetsplatser och prata med medlemmar och lyssna i fikarummen.
Ändå tappar GS-facket medlemmar varje år. Varför?
– Det finns olika förklaringar, som dålig konjunktur och rationaliseringar. Samtidigt måste vi vara självkritiska och säga att vi inte har varit tillräckligt rekryterande på våra arbetsplatser. De traditionella industriavtalen – trä, sågverk och förpackning – har varit hyfsat stabila. Men hela skogsbruket är en jättestor utmaning när det gäller facklig organisering.
Så vad lämnar du efter dig som ordförande?
– Ett enat förbund som är GS-facket. Alla de gamla förbundskonstellationerna har mer eller mindre försvunnit. Vi har hittat en GS-identitet. Och vi är ett förbund med väldigt många duktiga förtroendevalda. Tittar man i ett LO-perspektiv tror jag att vi ligger i topp när det gäller förtroendevalda. Det ska vi vara stolta över.
Facket måste vara närvarande
Per-Olof Sjöö står på en parkering utanför Lenhovda Pizzeria. Här låg en kiosk när han var ung, ett tillhåll för ortens ungdomar.
Han kände ett stort ansvar som klubbordförande. Lenhovda har stått och fallit med Elitfönster, säger han. Så är det nog fortfarande.
Som tur var fanns alltid en samsyn med företaget. Chefer och anställda på golvet mötte varandra i mataffären, på barnens skolavslutning och fotbollsträningar.
Att det fungerade på Elitfönster var viktigt för alla. Produktionen behövde hålla i gång.
Ett par decennier senare ser svensk industri annorlunda ut. Fackligt arbete har blivit svårare, säger han. Frågan är om GS-facket har hängt med?
Han är osäker.
Förr var skogshuggarna anställda direkt av de stora skogsbolagen, fabrikerna fanns mitt i samhället, tidningarna hade sina tryckerier i källaren under redaktionen.
I dag kan företagens beslut fattas på ett huvudkontor någonstans i världen långt ifrån arbetarna på golvet. Då måste facket vara en motvikt, säger Per-Olof Sjöö. Facket måste vara närvarande på arbetsplatsen. Platsen är där allt börjar och allt avgörs.
per-olof sjöö
Ålder: 58 år.
Familj: Fru, tre egna barn, två bonusbarn, fem gemensamma barnbarn och en katt.
Bor: I en av GS-fackets lägenheter i Stockholm, som han snart måste flytta ifrån. ”Jag skulle gärna vilja ha något ställe här runt stan, eller flytta tillbaka till Kungsängen för att komma närmre barnen.”
Aktuell: Avgående ordförande för GS-facket (2009–2026).
Andra uppdrag: Ordförande sedan 2013 i den internationella Bygg- och träarbetareinternationalen, som representerar tolv miljoner arbetare i 117 länder. Vald fram till november, men kommer inte ställa upp för omval.
Övrigt: ”Jag är fanatisk supporter av Östers IF, det gamla klassiska arbetarlaget från Växjö sedan uppväxten. Jag fick det i blodet. De vann Allsvenskan två år i rad i början av 1980-talet, men åkte ur förra året.”
Läs mer:
David Johnsson
Elitfönster
Fackligt
GS-facket
GS-kongress
Lenhovda
Madelene Engman
Per-Olof Sjöö
