"Orättvisorna finns någon annanstans"Jeanette Herulf i en ledare om debatten kring premiepensionen.

"Vi har vant oss vid en ideologisk empatistörning"Krönika, Kristian Lundberg.

”När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv!” Foto: Madeleine Andersson.
Jag, Daniel Blake hade biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.
Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för: Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT
”Jag kan inte välja tre filmer som jag gillar bäst. Det vore hemskt, som att lista och betygsätta mina egna barn. I så fall svarar jag de som jag inte riktigt lyckades med. De behöver mitt stöd.” Foto: Madeleine Andersson.

Han filmar med humor och ilska

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Fortfarande arg Vid 80 års ålder avbröt han sin pensionering för att filma igen. Arbetarsonen Ken Loach  pluggade till jurist innan han fattade sin stora styrka. Att regissera. 50 år och nästan lika många filmer senare gör han sitt livs argaste film.

Femtio år av arbetarskildringar

Namn: Ken Loach
Född: 1936 i Nuneaton i mellersta England.
Familj: Fru och fem barn.
Arbete: Regissör, gjort film i 50 år.
Aktuell med: Jag, Daniel Blake, prisad med guldpalmen i Cannes. Biopremiär i Sverige den 9 december.

Tre filmer du inte vill missa

loach-kes

Kes – falken (1969)
15-åriga Billy bor med  sin mamma och storebror  i en gruvstad i England.  Han mobbas i skolan och får dåliga betyg. Hemma bråkar mamman och brorsan hela tiden. Billys stora fasa är att behöva jobba i gruvan som storebror. När han hittar en liten tornfalk förändras allt. Fågeln döper han till Kes och han lär falken konster i luften som alla imponeras av.

loach-carlas-song

Carla’s song (1969)
Busschauffören George blir avstängd från sitt arbete i två veckor när han försvarar en
nicaraguansk flykting som fått åka med utan att betala biljett, Carla. Han hittar henne på gatan några dagar senare där hon dansar för att få in pengar. Tillsammans åker de till Nicaragua och letar efter Carlas son. Busschauffören Georges liv förändras.

loach-riffraff

Riff-Raff (1991)
Stevie muckar från fängelset och flyttar från Glasgow till London för arbete. Ett övergivet sjukhus ska bli lyxlägenheter. Säkerheten på byggarbetsplatsen är dålig och de som begär löneförhöjning sparkas direkt. En arbetskamrat faller från taket och skadas allvarligt. Stevie hittar en dag en handväska i en container. Den för honom till Susan, som drömmer om att bli känd sångerska.

Fler guldkorn: Family Life (1971), Hidden Agenda (1990), Raining Stones (1993), Ladybird
Ladybird (1994), Mitt namn är Joe (1998), Frihets pris (2006), It’s a Free World  … (2007).

Jag, Daniel Blake kom till ungefär som ett journalistiskt reportage. Precis som vi reportrar på Dagens Arbete varje vecka tar emot samtal från människor som kämpar för upprättelse efter att ha fastnat i rättsmaskineriets malande apparat fick Ken Loach och den skotske manusförfattaren Paul Laverty kontakt med människor som berättade den ena historien hemskare än den andra.

De började skriva till varandra och utbyta berättelser från det verkliga livet. Barn som levde på kakor för att föräldrarna inte hade råd med riktig mat. En cancersjuk som inte vågade åka med ambulansen för att han då skulle missa sin tid på arbetsförmedlingen och få en sanktion med indragna pengar till följd. En man som skjutsade sin gravida fru till förlossningen för att de trodde att hon skulle föda och blev utan pengar för att han missade sin tid på jobbcentret. En man som precis som Daniel Blake hade haft hjärtinfarkt och fick en ny hjärtinfarkt på mötet med handläggaren och bestraffades för det.
– Extrem förnedring!

När filmen börjar får snickaren Daniel Blake sin arbetsförmåga bedömd genom ett formulär med absurda frågor till någon som blivit avrådd av en samlad läkarexpertis att arbeta en tid för att han då riskerar livet.

”Kan du gå femtio meter? frågar kvinnan, oberörd av Daniel Blakes försök att föra tillbaka samtalet till hans enda och verkliga problem, hjärtat.

”Kan du sätta en hatt på huvudet?” fortsätter hon.
”Kan du ställa in larmet på en väckarklocka?”
”Kan du trycka på knappar på till exempel en telefon?”
”Klarar du av att lägga något i fickan?
”Det är inget fel på mina armar och ben! Kan vi snälla komma till hjärtat?”
”Din inställning kommer inte att hjälpa dig …”

Daniel Blake förklarar att han vill jobba, han vill inget hellre, men han får inte för läkarna.  Daniel Blake spelas av en gammal murare från Newcastle, Dave Johns. Några dagar in i filmarbetet sa regissören Ken Loach:
”Du har huvudrollen.”

Filmen är dessutom inspelad på den gata i Newcastle där exmuraren är uppvuxen. Sex städer besökte Ken Loach och manusförfattaren Paul Laverty innan de bestämde sig för Newcastle.

Att de valde just Newcastle är inte så konstigt. Staden i norra England har kvar sin ruffighet efter att ha varit en plats med många tunga industrier. Nu är kolgruvan och flera av fabrikerna borta. I stället har det dykt upp matbanker utanför vilka människor köar för att överleva dagen.

En av filmens starkaste scener är när den ensamstående tvåbarnsmamman Katie motvilligt låter Daniel Blake ta med henne dit. Hon vill inte visa sina barn hur hungrig hon är, men när volontärerna på matbanken tittar bort och ungarna är någon annanstans öppnar hon en kall burk bönor och äter direkt ur handen.

Att scenerna i filmen känns så äkta beror på Loachs regissörsteknik. Han spelar in kronologiskt och skådespelarna får läsa manus samma morgon. De vet inte om de kommer att överleva veckan eller inte. Och att mamman här skulle äta de kalla bönorna för att inte svimma visste bara hon själv. Reaktionerna på matbanken blir därför äkta. En chock. England 2016! Har det gått så här långt?

”Du får inga pengar, och du lär dig hur man ska bete sig. Det handlar om bestraffningar.”

Ken Loach har alltid filmat så. Han minns en inspelning för ett par decennier sedan där en av huvudkaraktärerna blev helt knäckt när hon fick reda på att hon i nästa scen skulle dö. Men Loach står på sig. Vet de om i förväg hur det ska gå för dem så påverkar det deras rollprestation, precis som i verkliga livet. Ingen av oss vet något om morgondagen, resonerar han.

Personalen på matbanken är volontärer där på riktigt och jobbar ideellt för att hjälpa andra människor. En del av dem är sjukskrivna och arbetslösa själva. Loach och hans filmteam avlönade dem i voucher från livsmedelsaffärer för att de inte skulle få problem med indragen a-kassa eller försämrad sjukpenning.

Jag, Daniel Blake hade biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.

Jag, Daniel Blake har biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.

Människorna som arbetar på jobbcentret har också gjort det i verkligheten. Avhoppare som inte klarade av att förnedra människor längre, enligt Loach. Som en av dem, som var aktiv i facket och aldrig blev befordrad. Han låg hela tiden på en minimilön.

– De var tvungna att dela ut sanktioner, ett visst antal sanktioner per vecka. Du fyllde inte i ditt CV på rätt sätt! Du var två minuter sen! Du får inga pengar, och du lär dig hur man ska bete sig. Det handlar om bestraffningar, menar han.

Samtidigt vinner ofta den som orkar överklaga.

– Om du har styrkan, sjuk som du är, att överklaga och överklaga, i månad efter månad, år, så kommer du med all säkerhet att vinna. För de har fel, och de vet det. 80 procent i ett område där vi var vann sina överklaganden, säger Ken Loach och går så långt som att hävda att det är en medveten grymhet.

– Och så säger en minister i parlamentet att filmen inte har något med verkligheten att göra? Han är en lögnare, och han vet det.

Ken Loach höjer inte rösten. Han röjer inte en min. Ilskan över hur välfärdssamhället raserats kanaliserar han in i filmerna. Men inte heller figurerna på duken skriker rakt ut. Varken arbetslösa Katie eller sjukskrivne Daniel höjer rösten. Istället återkommer ett ord filmen igenom, ett lågmält konstaterande: Ridiculous. Löjligt.

Ken Loach får en extra kudde i fåtöljen där han sitter på ett flott hotell i centrala Stockholm. En bjärt kontrast till miljöerna i hans filmer.

Loach som i somras fyllde 80 år är liten och smal. Smal har han alltid varit. Eller som en annan känd regissör uttryckt saken:

– Sånt bränsle! ”In that skinny body!”

Ingenting i huvudet har förändrats hos Loach. Men åldern tar rent kroppsligt ut sin rätt och han hade nog föredragit att göra intervjun stående. Någonstans har han ont, men han döljer det väl.

– Byråkratins dumhet, säger han lätt framåtlutad i den mjuka fåtöljen.

Hela tiden återkommer han till den byråkratiska idiotin, själva kärnan i hans nya film. Som få lyckas han förenkla djungeln av paragrafer och motstridiga regler så att det blir tydligt varför människor i Storbritannien år 2016 svälter.

Doktorn säger: Du är för sjuk för att arbeta.
Staten säger: Vi tror inte på vad doktorn säger.

– Och så förvånas människor över att Trump blir vald till president!

”De enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv.”

Dagens Arbete träffar Ken Loach den dag då USA går till val, och sedan igen dagen därpå när det står klart att konservative Donald Trump har segrat.

– Vi har en stor arbetarklass som känner sig arg och förråd. När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv!

Samma sak med Brexit, förklarar han:
– Om du känner dig säker och trygg så blir reaktionen, välkommen in! Om du känner dig rädd och osäker själv så säger du nej, nej, nej, det är för mycket press på oss redan, och så smäller du igen dörren. Styrka gör oss generösa. Osäkerhet gör oss oroliga och begränsade.

Utmaningen är nu för politikerna, eller den seriösa vänstern som Loach har sitt hjärta hos, att ”organisera ett samhälle där alla har en plats och alla har ett jobb och alla behandlas med respekt och värdighet”.

– Socialdemokratin har misslyckats totalt, säger han.

I arbetslivet syns klyftorna extra tydligt. Osäkra anställningar, kortkorta kontrakt. Arbetsgivare som får arbetskraft när de behöver. Arbetstagare som inte vågar protestera utan jobbar på med en gnagande osäkerhet inombords. En tystad arbetarkraft. Och fackförbund som inte opponerar sig i rädsla för att företagen ska flytta till länder där arbetskraften är ännu mer flexibel.

– Staten har förändrats. Statens syn på människan. Staten vill att de stora multinationella företagen ska investera i landet. För att de ska kunna göra det behövs billig och flexibel arbetskraft.
Värst av allt tycker Loach är hur media okritiskt dragits med.

– Två tre gånger i veckan hör och läser jag historier om hur bidragstagare fuskar och roffar åt sig pengar. En sexbarnsmamma som åker till Spanien med sina barn. En annan kvinna på bidrag som har en gigantisk platt-tv i sitt vardagsrum.
Känslan blir: Alla fuskar!

Ken Loach inser att det såklart finns människor som inte sköter sig. Men det stora flertalet är ärliga och vill inget hellre än att bli friska och kunna jobba igen. Medan intervjun pågår klubbar parlamentet igenom en neddragning av bidraget till funktionshindrade och sjuka i Storbritannien, berättar Loach:
– Om några veckor kommer bidraget att minska från 100 pund i veckan till 70. En tredjedel försvinner för de allra fattigaste. Hemlösheten kommer att öka explosionsartat, spår han.

Hur har då samhället och arbetslivet förändrats under det halva sekel han gjort film?

– Efter andra världskriget hade vi en Labour-regering som etablerade ett välfärdssamhälle. Vi hjälpte varandra från vaggan till graven. Men på 70-talet förändrades detta, och den stora förändringen kom 1979 när Margaret Thatcher valdes till premiärminister. Det gick inte så bra för industrin då och de konservativas projekt var att göra arbetsklassen mer sårbar, hävdar vänsterförespråkaren Loach.
Om arbetskraften var billig blev vinsterna större.

– Arbetarnas säkerhet och trygghet försämrades gradvis, facket försvagades och skolor och sjukhus såldes ut till privata aktörer. Allting lades ut bit för bit på underleverantörer som kan anställa på andra sätt, utan ordentliga kontrakt.

Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för: Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT

Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT

Ken Loach hade själv en pappa som jobbade på fabrik, men gjorde en rejäl klassresa när han kom in på universitetet i Oxford och började plugga juridik. Här erkänner han att han vid ett skolval röstade konservativt på Tories. Men så hände något. Han valde till sin pappas förtret bort juridiken och envisades med att bli skådespelare.

– Jag var nog Englands sämsta skådis, säger han och skrattar blygt.

Hans hustru, som han träffade på scenen, är benägen att hålla med.
– Han är en sån skådespelare som han aldrig skulle få för sig att anställda själv. En som tänker först och agerar sen.

Sin ålder och framgång till trots har Ken Loach fortfarande en blyg lite tillbakadragen framtoning, som om han ursäktade sin plats på jorden eller ville trolla bort sin kropp.

Femtio år har gått sedan Ken Loach skakade om England med sin tv-serie om människor som levde på gatan. Innan dess var hemlöshet något som knappt existerade i engelsmännens medvetande. Nu visades Cathy come home i parlamentet och ledde till verklig förändring. Ingen hade sett något liknande. Engelsmännen satt klistrade vid sina tv-apparater.

Men så kom 80-talet och Ken Loach censurerades. Han gick över till dokumentärer som klipptes sönder eller stoppades helt. Han var för politisk och spetsig i sin kritik ansåg cheferna på tv-kanalen.

Till slut tvingades han göra reklam för Mac Donalds om stora saftiga Big Mac. Men så 1990 poppade han upp igen med Hidden agenda, om en mördad människoaktivist i Belfast. Sedan rullade arbetet på med film efter film om människors kärva kamp i ett allt mer fragmenterat arbetsliv. Tills han i en intervju råkade nämna att han nog skulle dra sig tillbaka och gå i pension nu.
Så blev det inte.

En ny högervind drog in över England och Ken Loach var tillbaka igen – med sitt livs starkaste film, belönad med guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Även om inte ilskan skriks ut i Jag, Daniel Blake bubblar frustrationen hos både människorna på duken och publiken i biofåtöljerna.

– Jag går inte hemma själv och sparkar på möbler. Det är mer en ilska som finns hos många människor i dag. En alienation, säger Loach som hoppas att Storbritanniens nye Labour-ledare blir kvar:

– Jeremy Corbyn är faktiskt den bästa vi haft, den första att stå bredvid stålarbetare i deras strejk och demonstrerande läkare i sjukvården som har fått nog. Han tillhör den seriösa vänstern.

Ofta får Ken Loach frågan om han driver en politisk kampanj genom sina filmer. Då svarar han:
– Nej. Jag vill berätta en historia. En film måste funka som film. Allt annat är bonus.

Ilskan då? Jag, Daniel Blake är Ken Loach argaste film, hävdar många kritiker.
Hur kan du efter ett halvt sekel av filmskapande vara lika upprörd?

– Det är ett farligt system. Vi förstör planeten. Är inte du arg?

 


et@da.se

1Kommentarer

Tobias:

Helt underbar beskrivning av världen idag, inte bara England utan även av den svenska normen. Så ser det ut för många även här i Sverige mes tondöva byråkrater och arroganta politiker och makthavare.

Undrar hur många som kommer att gripas känslomässigt av denna historia och hur många kommer att ta sig en ordentlig funderare över sakernas tillstånd?

Vad tycker du?

captcha

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Pappers lämnade förhandlingarna

Avtal 2017Pappers och tjänstemännens gemensamma avtal om allmänna anställningsvillkor är i gungning. Dagens förhandlingar slutade med att facket lämnade förhandlingsbordet.

Rättegången mot Nordkalk

Nordkalk överklagar Gustaf-domen

Nordkalk överklagar domen för kalkolyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Företaget går emot tingsrättens bedömning att de drabbade var inhyrda och att arbetsmiljöansvaret låg hos Nordkalk.

Därför fälldes Nordkalk

ANALYSLuleå tingsrätt har i den fällande domen mot Nordkalk pedagogisk rett ut fallets centrala frågor. DA har granskat tre av dem och försökt dra lärdomar av svaren.

"Inte ens smäll på fingrarna"

Gustaf Seppelin Solli är nöjd med att företaget fälls, men reagerar på platschefens villkorliga dom och på att Nordkalk fick rabatt på företagsboten.

3

Viktigt att hålla balansen i avtalet

KRÖNIKAAvtalen ska hantera arbetsgivarnas behov av flexibel produktion – men det måste gå att förena med de anställdas möjlighet att planera sin fritid.

Engagemanget börjar i det lilla

KRÖNIKAOrättvisorna på jobbet finns kvar. Fler behöver kliva fram och aktivera sig.

Det nya arbetslivet

Bemanningens baksida

Gillar du att arbeta i högt tempo under extrema förhållanden? Bemannings­företag söker dig som är stark och snabb. Dagens Arbete och Handelsnytt granskar en bransch med rädda unga som blir av med jobbet när de slits ut.

”Personalen är vår viktigaste resurs”

– Det ser ju ut som om branschen skulle vara mer skadetyngd än övriga och det tror jag hänger ihop med att vi inte är en utan många branscher. Det säger Ann-Kari Edenius, förbundsdirektör på Bemanningsföretagen, som välkomnar en genomlysning av arbetsmiljön.

Dagens Arbetes AFA-granskning nominerad till grävpris

Dagens Arbetes granskning av försäkringsbolaget Afa har nominerats för bästa avslöjande till Fackföreningspressens dag i nästa månad.

Avtal 2017

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

Pappers ordförande Matts Jutterström säger att det tjugo år gamla Industriavtalet måste göras om: – Ibland undrar man varför inte Pappers och Gruv får sätta "märket". Vi är ju lika mycket exportberoende basindustri som verkstadsindustrin.

Förhandlingar igång om tryckeriavtal

Nu har förhandlingarna börjat om villkoren för anställda på tidningstryckerier. GS-facket kämpar återigen för deltidspension och mot hyvlade tider. Arbetsgivaren Medieföretagen vill sänka OB-ersättningar och är emot en låglönesatsning.

Ja till treårigt avtal

De opartiska ordförandena, Opo, föreslår ett treårigt avtal för parterna inom industrin, där det sista året kan sägas upp. Både arbetsgivare och de fem industrifacken säger ja.

1

"Inget avtal under sex procent i ren lön"

Pappers kommer inte att skriva under på ett treårigt avtal som ger mindre än sex procent i ren löneökning, plus 0,8 procent till ATK:n varje år. Det säger Pontus Georgsson, avtalsansvarig på Pappers i en kommentar till dagens förslag från Opo. Han säger att de egna förhandlingarna går mycket trögt.

2

IF Metall fick nej om avsked i AD

IF Metall förlorade första ronden i Arbetsdomstolen, AD, om två medlemmar som fått sparken. Facket ville att de skulle ha kvar sina jobb till dess tvisten har lösts.

Löneläget på pappersbruken

Högsta lön för mödan: 95 845 kronor

577 pappersarbetare tjänade över 50 000 kronor brutto i månaden i oktober i fjol. Dagens Arbetes siffror visar månadslön inklusive alla tillägg. Läs hela listan här - se var man tjänade allra mest.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

"Arbetsgivarna ska betala för det du offrar"

KRÖNIKADet är självklart att pappersarbetare ska ha bra betalt - och rimliga arbetsscheman, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Här finns arbetarna med högst löner

Unik lönelista577 pappersmedlemmar (varav 17 kvinnor) tjänade i oktober 2016 över 50 000 kronor i månaden. Det är fem procent av medlemmarna.

"Dubbelskift ska undvikas"

Arbetstidernas förläggning får aldrig tumma på hälso- och säkerhetsaspekterna. Det menar Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna.

1

"Det är lätt att dras med i skitsnacket"

ArbetsmiljöFrån stress till arbetsglädje – labbet på Stora Enso Hylte har lyckats vända trenden. Till hjälp tog de en whiteboardtavla, egentillverkade girlanger och en modig före detta polis.

Fem fack vill utreda industriavtalet

Fem LO-förbund ska nu utreda ett alternativ till industriavtalet, som i 20 år styrt löneutvecklingen för andra yrkesgrupper. Förbunden, bland annat Målarna och Byggnads vill ha en modell som ger mer jämställdhet och minskade löneklyftor.

Klockan är 10.15, Vallviks bruk

ÖgonblicketPå Vallviks bruk slår paketen in sig själva.

Striden om tiden

Illustration:Rémy Médard/Noun Project

Podd: Makten över klockan

Tidningen Arbetets senaste avtalspodd handlar om den allt hårdare kampen om arbetstiden. Deltar gör bland andra DA:s reporter Marie Edholm.

Så undviker du a-kassans fallgropar

Koll påÅttio procent av lönen upp till taket – så ska a-kassan funka. Men se upp – ibland blir det mindre. För Jan Larsson i Hjo blev det en chock när han insåg vad han skulle klara sig på.

2

"I början hade man respekt”

DET HÄR GÖR JAGCaroline Fredholm om att tämja en specialutrustad truck i Skoghall.

Avtal klart för lärlingar

IF Metall och Teknikföretagen har tecknat avtal om lärlingsutbildning för gymnaiseutbildning. Avtalet har dröjt för att parterna varit oense om ersättningen

Facken får avtalsskiss idag

Avtalsrörelsen går i dag in i ett nytt tempo. Vid lunchtid väntas parterna få en skiss till ett nytt avtal. Senast i morgon vill de opartiska ordförandena ha svar.

Lindbäcks bygger höga trähus

Trähusföretaget Lindbäcks har vunnit en upphandling åt Sveriges kommuner och landsting som gäller bostadshus på 4-6 våningar.

10.25, Docksta skor

ÖgonblicketKlockan är 10.25 på Docksta skor.

"Det blir nog inte under två procent"

Avtal 2017På Lamiflex tjänar alla lika mycket, här får ingen någon del av LO:s låglönesatsning - men man ställer sig helhjärtat bakom den.

När livet är en radiofest

RADIOKANALTre gubbar. Två frekvenser. Zingo, pepparkakor och ett gäng favoriter ur de egna gömmorna. Dags för sändning med Sunne Rock’n’roll Klubb – och det blir Elvis för hela slanten.

Hämta mer
Close