”Kosta vad det kosta vill att ta del av en utdöende kultur”Krönikören Carl Linnaeus och hans punkband säger adjö till en klassisk studio.

”Vreden mina vänner. Vart ska den riktas?”Krönika, Anneli Jordahl

”När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv!” Foto: Madeleine Andersson.
Jag, Daniel Blake hade biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.
Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för: Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT
”Jag kan inte välja tre filmer som jag gillar bäst. Det vore hemskt, som att lista och betygsätta mina egna barn. I så fall svarar jag de som jag inte riktigt lyckades med. De behöver mitt stöd.” Foto: Madeleine Andersson.

Han filmar med humor och ilska

Lyssna eller ladda ner reportaget här:

Fortfarande arg Vid 80 års ålder avbröt han sin pensionering för att filma igen. Arbetarsonen Ken Loach  pluggade till jurist innan han fattade sin stora styrka. Att regissera. 50 år och nästan lika många filmer senare gör han sitt livs argaste film.

Femtio år av arbetarskildringar

Namn: Ken Loach
Född: 1936 i Nuneaton i mellersta England.
Familj: Fru och fem barn.
Arbete: Regissör, gjort film i 50 år.
Aktuell med: Jag, Daniel Blake, prisad med guldpalmen i Cannes. Biopremiär i Sverige den 9 december.

Tre filmer du inte vill missa

loach-kes

Kes – falken (1969)
15-åriga Billy bor med  sin mamma och storebror  i en gruvstad i England.  Han mobbas i skolan och får dåliga betyg. Hemma bråkar mamman och brorsan hela tiden. Billys stora fasa är att behöva jobba i gruvan som storebror. När han hittar en liten tornfalk förändras allt. Fågeln döper han till Kes och han lär falken konster i luften som alla imponeras av.

loach-carlas-song

Carla’s song (1969)
Busschauffören George blir avstängd från sitt arbete i två veckor när han försvarar en
nicaraguansk flykting som fått åka med utan att betala biljett, Carla. Han hittar henne på gatan några dagar senare där hon dansar för att få in pengar. Tillsammans åker de till Nicaragua och letar efter Carlas son. Busschauffören Georges liv förändras.

loach-riffraff

Riff-Raff (1991)
Stevie muckar från fängelset och flyttar från Glasgow till London för arbete. Ett övergivet sjukhus ska bli lyxlägenheter. Säkerheten på byggarbetsplatsen är dålig och de som begär löneförhöjning sparkas direkt. En arbetskamrat faller från taket och skadas allvarligt. Stevie hittar en dag en handväska i en container. Den för honom till Susan, som drömmer om att bli känd sångerska.

Fler guldkorn: Family Life (1971), Hidden Agenda (1990), Raining Stones (1993), Ladybird
Ladybird (1994), Mitt namn är Joe (1998), Frihets pris (2006), It’s a Free World  … (2007).

Jag, Daniel Blake kom till ungefär som ett journalistiskt reportage. Precis som vi reportrar på Dagens Arbete varje vecka tar emot samtal från människor som kämpar för upprättelse efter att ha fastnat i rättsmaskineriets malande apparat fick Ken Loach och den skotske manusförfattaren Paul Laverty kontakt med människor som berättade den ena historien hemskare än den andra.

De började skriva till varandra och utbyta berättelser från det verkliga livet. Barn som levde på kakor för att föräldrarna inte hade råd med riktig mat. En cancersjuk som inte vågade åka med ambulansen för att han då skulle missa sin tid på arbetsförmedlingen och få en sanktion med indragna pengar till följd. En man som skjutsade sin gravida fru till förlossningen för att de trodde att hon skulle föda och blev utan pengar för att han missade sin tid på jobbcentret. En man som precis som Daniel Blake hade haft hjärtinfarkt och fick en ny hjärtinfarkt på mötet med handläggaren och bestraffades för det.
– Extrem förnedring!

När filmen börjar får snickaren Daniel Blake sin arbetsförmåga bedömd genom ett formulär med absurda frågor till någon som blivit avrådd av en samlad läkarexpertis att arbeta en tid för att han då riskerar livet.

”Kan du gå femtio meter? frågar kvinnan, oberörd av Daniel Blakes försök att föra tillbaka samtalet till hans enda och verkliga problem, hjärtat.

”Kan du sätta en hatt på huvudet?” fortsätter hon.
”Kan du ställa in larmet på en väckarklocka?”
”Kan du trycka på knappar på till exempel en telefon?”
”Klarar du av att lägga något i fickan?
”Det är inget fel på mina armar och ben! Kan vi snälla komma till hjärtat?”
”Din inställning kommer inte att hjälpa dig …”

Daniel Blake förklarar att han vill jobba, han vill inget hellre, men han får inte för läkarna.  Daniel Blake spelas av en gammal murare från Newcastle, Dave Johns. Några dagar in i filmarbetet sa regissören Ken Loach:
”Du har huvudrollen.”

Filmen är dessutom inspelad på den gata i Newcastle där exmuraren är uppvuxen. Sex städer besökte Ken Loach och manusförfattaren Paul Laverty innan de bestämde sig för Newcastle.

Att de valde just Newcastle är inte så konstigt. Staden i norra England har kvar sin ruffighet efter att ha varit en plats med många tunga industrier. Nu är kolgruvan och flera av fabrikerna borta. I stället har det dykt upp matbanker utanför vilka människor köar för att överleva dagen.

En av filmens starkaste scener är när den ensamstående tvåbarnsmamman Katie motvilligt låter Daniel Blake ta med henne dit. Hon vill inte visa sina barn hur hungrig hon är, men när volontärerna på matbanken tittar bort och ungarna är någon annanstans öppnar hon en kall burk bönor och äter direkt ur handen.

Att scenerna i filmen känns så äkta beror på Loachs regissörsteknik. Han spelar in kronologiskt och skådespelarna får läsa manus samma morgon. De vet inte om de kommer att överleva veckan eller inte. Och att mamman här skulle äta de kalla bönorna för att inte svimma visste bara hon själv. Reaktionerna på matbanken blir därför äkta. En chock. England 2016! Har det gått så här långt?

”Du får inga pengar, och du lär dig hur man ska bete sig. Det handlar om bestraffningar.”

Ken Loach har alltid filmat så. Han minns en inspelning för ett par decennier sedan där en av huvudkaraktärerna blev helt knäckt när hon fick reda på att hon i nästa scen skulle dö. Men Loach står på sig. Vet de om i förväg hur det ska gå för dem så påverkar det deras rollprestation, precis som i verkliga livet. Ingen av oss vet något om morgondagen, resonerar han.

Personalen på matbanken är volontärer där på riktigt och jobbar ideellt för att hjälpa andra människor. En del av dem är sjukskrivna och arbetslösa själva. Loach och hans filmteam avlönade dem i voucher från livsmedelsaffärer för att de inte skulle få problem med indragen a-kassa eller försämrad sjukpenning.

Jag, Daniel Blake hade biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.

Jag, Daniel Blake har biopremiär i Sverige den 9 december och handlar om en sjukskriven snickare som hamnar i en byråkratisk karusell kring sin arbetsförmåga.

Människorna som arbetar på jobbcentret har också gjort det i verkligheten. Avhoppare som inte klarade av att förnedra människor längre, enligt Loach. Som en av dem, som var aktiv i facket och aldrig blev befordrad. Han låg hela tiden på en minimilön.

– De var tvungna att dela ut sanktioner, ett visst antal sanktioner per vecka. Du fyllde inte i ditt CV på rätt sätt! Du var två minuter sen! Du får inga pengar, och du lär dig hur man ska bete sig. Det handlar om bestraffningar, menar han.

Samtidigt vinner ofta den som orkar överklaga.

– Om du har styrkan, sjuk som du är, att överklaga och överklaga, i månad efter månad, år, så kommer du med all säkerhet att vinna. För de har fel, och de vet det. 80 procent i ett område där vi var vann sina överklaganden, säger Ken Loach och går så långt som att hävda att det är en medveten grymhet.

– Och så säger en minister i parlamentet att filmen inte har något med verkligheten att göra? Han är en lögnare, och han vet det.

Ken Loach höjer inte rösten. Han röjer inte en min. Ilskan över hur välfärdssamhället raserats kanaliserar han in i filmerna. Men inte heller figurerna på duken skriker rakt ut. Varken arbetslösa Katie eller sjukskrivne Daniel höjer rösten. Istället återkommer ett ord filmen igenom, ett lågmält konstaterande: Ridiculous. Löjligt.

Ken Loach får en extra kudde i fåtöljen där han sitter på ett flott hotell i centrala Stockholm. En bjärt kontrast till miljöerna i hans filmer.

Loach som i somras fyllde 80 år är liten och smal. Smal har han alltid varit. Eller som en annan känd regissör uttryckt saken:

– Sånt bränsle! ”In that skinny body!”

Ingenting i huvudet har förändrats hos Loach. Men åldern tar rent kroppsligt ut sin rätt och han hade nog föredragit att göra intervjun stående. Någonstans har han ont, men han döljer det väl.

– Byråkratins dumhet, säger han lätt framåtlutad i den mjuka fåtöljen.

Hela tiden återkommer han till den byråkratiska idiotin, själva kärnan i hans nya film. Som få lyckas han förenkla djungeln av paragrafer och motstridiga regler så att det blir tydligt varför människor i Storbritannien år 2016 svälter.

Doktorn säger: Du är för sjuk för att arbeta.
Staten säger: Vi tror inte på vad doktorn säger.

– Och så förvånas människor över att Trump blir vald till president!

”De enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv.”

Dagens Arbete träffar Ken Loach den dag då USA går till val, och sedan igen dagen därpå när det står klart att konservative Donald Trump har segrat.

– Vi har en stor arbetarklass som känner sig arg och förråd. När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv!

Samma sak med Brexit, förklarar han:
– Om du känner dig säker och trygg så blir reaktionen, välkommen in! Om du känner dig rädd och osäker själv så säger du nej, nej, nej, det är för mycket press på oss redan, och så smäller du igen dörren. Styrka gör oss generösa. Osäkerhet gör oss oroliga och begränsade.

Utmaningen är nu för politikerna, eller den seriösa vänstern som Loach har sitt hjärta hos, att ”organisera ett samhälle där alla har en plats och alla har ett jobb och alla behandlas med respekt och värdighet”.

– Socialdemokratin har misslyckats totalt, säger han.

I arbetslivet syns klyftorna extra tydligt. Osäkra anställningar, kortkorta kontrakt. Arbetsgivare som får arbetskraft när de behöver. Arbetstagare som inte vågar protestera utan jobbar på med en gnagande osäkerhet inombords. En tystad arbetarkraft. Och fackförbund som inte opponerar sig i rädsla för att företagen ska flytta till länder där arbetskraften är ännu mer flexibel.

– Staten har förändrats. Statens syn på människan. Staten vill att de stora multinationella företagen ska investera i landet. För att de ska kunna göra det behövs billig och flexibel arbetskraft.
Värst av allt tycker Loach är hur media okritiskt dragits med.

– Två tre gånger i veckan hör och läser jag historier om hur bidragstagare fuskar och roffar åt sig pengar. En sexbarnsmamma som åker till Spanien med sina barn. En annan kvinna på bidrag som har en gigantisk platt-tv i sitt vardagsrum.
Känslan blir: Alla fuskar!

Ken Loach inser att det såklart finns människor som inte sköter sig. Men det stora flertalet är ärliga och vill inget hellre än att bli friska och kunna jobba igen. Medan intervjun pågår klubbar parlamentet igenom en neddragning av bidraget till funktionshindrade och sjuka i Storbritannien, berättar Loach:
– Om några veckor kommer bidraget att minska från 100 pund i veckan till 70. En tredjedel försvinner för de allra fattigaste. Hemlösheten kommer att öka explosionsartat, spår han.

Hur har då samhället och arbetslivet förändrats under det halva sekel han gjort film?

– Efter andra världskriget hade vi en Labour-regering som etablerade ett välfärdssamhälle. Vi hjälpte varandra från vaggan till graven. Men på 70-talet förändrades detta, och den stora förändringen kom 1979 när Margaret Thatcher valdes till premiärminister. Det gick inte så bra för industrin då och de konservativas projekt var att göra arbetsklassen mer sårbar, hävdar vänsterförespråkaren Loach.
Om arbetskraften var billig blev vinsterna större.

– Arbetarnas säkerhet och trygghet försämrades gradvis, facket försvagades och skolor och sjukhus såldes ut till privata aktörer. Allting lades ut bit för bit på underleverantörer som kan anställa på andra sätt, utan ordentliga kontrakt.

Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för: Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT

Ken Loach har kammat hem en rad priser på filmfestivalen i Cannes. Två guldpalmer, den finaste utmärkelsen, fick han för Frihetens pris (2006) och Jag, Daniel Blake (2016). Foto: TT

Ken Loach hade själv en pappa som jobbade på fabrik, men gjorde en rejäl klassresa när han kom in på universitetet i Oxford och började plugga juridik. Här erkänner han att han vid ett skolval röstade konservativt på Tories. Men så hände något. Han valde till sin pappas förtret bort juridiken och envisades med att bli skådespelare.

– Jag var nog Englands sämsta skådis, säger han och skrattar blygt.

Hans hustru, som han träffade på scenen, är benägen att hålla med.
– Han är en sån skådespelare som han aldrig skulle få för sig att anställda själv. En som tänker först och agerar sen.

Sin ålder och framgång till trots har Ken Loach fortfarande en blyg lite tillbakadragen framtoning, som om han ursäktade sin plats på jorden eller ville trolla bort sin kropp.

Femtio år har gått sedan Ken Loach skakade om England med sin tv-serie om människor som levde på gatan. Innan dess var hemlöshet något som knappt existerade i engelsmännens medvetande. Nu visades Cathy come home i parlamentet och ledde till verklig förändring. Ingen hade sett något liknande. Engelsmännen satt klistrade vid sina tv-apparater.

Men så kom 80-talet och Ken Loach censurerades. Han gick över till dokumentärer som klipptes sönder eller stoppades helt. Han var för politisk och spetsig i sin kritik ansåg cheferna på tv-kanalen.

Till slut tvingades han göra reklam för Mac Donalds om stora saftiga Big Mac. Men så 1990 poppade han upp igen med Hidden agenda, om en mördad människoaktivist i Belfast. Sedan rullade arbetet på med film efter film om människors kärva kamp i ett allt mer fragmenterat arbetsliv. Tills han i en intervju råkade nämna att han nog skulle dra sig tillbaka och gå i pension nu.
Så blev det inte.

En ny högervind drog in över England och Ken Loach var tillbaka igen – med sitt livs starkaste film, belönad med guldpalmen på filmfestivalen i Cannes. Även om inte ilskan skriks ut i Jag, Daniel Blake bubblar frustrationen hos både människorna på duken och publiken i biofåtöljerna.

– Jag går inte hemma själv och sparkar på möbler. Det är mer en ilska som finns hos många människor i dag. En alienation, säger Loach som hoppas att Storbritanniens nye Labour-ledare blir kvar:

– Jeremy Corbyn är faktiskt den bästa vi haft, den första att stå bredvid stålarbetare i deras strejk och demonstrerande läkare i sjukvården som har fått nog. Han tillhör den seriösa vänstern.

Ofta får Ken Loach frågan om han driver en politisk kampanj genom sina filmer. Då svarar han:
– Nej. Jag vill berätta en historia. En film måste funka som film. Allt annat är bonus.

Ilskan då? Jag, Daniel Blake är Ken Loach argaste film, hävdar många kritiker.
Hur kan du efter ett halvt sekel av filmskapande vara lika upprörd?

– Det är ett farligt system. Vi förstör planeten. Är inte du arg?

 


et@da.se

1Kommentarer

Tobias:

Helt underbar beskrivning av världen idag, inte bara England utan även av den svenska normen. Så ser det ut för många även här i Sverige mes tondöva byråkrater och arroganta politiker och makthavare.

Undrar hur många som kommer att gripas känslomässigt av denna historia och hur många kommer att ta sig en ordentlig funderare över sakernas tillstånd?

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Måttliga svenska framgångar i yrkes-VM

Förutom en bronsmedalj, uteblev pallplatserna för svenska landslaget vid yrkes-VM. DA har pratat med fordonslackeraren Olle Karlsson som blev elva, men hade hoppats på mer.

Boliden förnekar skuld till gruvskandal i Chile

800 chilenare har stämt Boliden på 100 miljoner för att företagets avfall gjort dem sjuka. Boliden förnekar skuld i jätterättegången som startade i veckan. "Det är för jävligt att sånt här ska behöva hända", kommenterar Jimmy Faltin, ordförande för IF Metall i Norra Västerbotten.

Ständig kväll på tvätteriet

ÖGONBLICKETKlockan är 15.44 på Textilia i Rimbo, tvätten från Stockholms sjukhus väller in. Uppblandad med ett och annat stetoskop och id-kort.

Northvolt

Batterifabriken läggs i Skellefteå

Batteritillverkaren Northvolt satsar i både Skellefteå och Västerås. Fabriken med tillverkning hamnar i Skellefteå, där 2000 till 2500 ska anställas där. Utvecklingen ska ligga i Västerås, med ungefär 300 anställda. DA rapporterar från dagens presskonferens.

"Man är ju inte nöjd förrän man sett fabriken"

Northvolts planer för Skellefteå gör att IF Metall I Norra Västerbotten måste börja planera för uppemot 1 000 medlemmar. "Jag är glad, säger avdelningsordförande Jimmy Faltin, men man är ju inte riktigt nöjd förrän man sett fabriken".

Ta i trä i stället

DA:s Marcus Derland hittar lugnet med en bit lövträ i ena handen och en täljkniv i den andra.

Nevs siktar på 2020

Nevs planerar för att börja tillverka elbilar i Trollhättan 2020, men i Kina redan nästa år. Företaget fick en ny investerare i somras, och ännu en är på väg, säger vd Mattias Bergman till DA.

Uppladdning för avgasfria gator

DA REDER UTDe framställs som det nya goda transportalternativet. Här i Sverige vill ett företag starta en batterifabrik som kan ge tusentals jobb. Men hur miljövänliga är egentligen elbilarna?

Saab-kvinnorna lade i en ny växel

Vad hände sen?Dagens Arbete firar 20 år med ett fullmatat jubileumsnummer. Möt bland andra Pia, Pia och Sylvia som med flera tusen andra förlorade jobben vid Saabs jättekonkurs. Sen dess har det gått sex år.

Hallå där Joakim Carlsson …

Joakim Carlsson är en av 27 tävlande svenskar i Yrkes-VM i Abu Dhabi, som inleds i morgon lördag.”Jag skulle bli besviken om jag hamnade utanför topp tio”.

”Jag har ett stort 
ansvar för säkerheten”

Det här gör jagLorena Olivares är ställare på pressvets, på Shiloh Industries i Rimbo.

Sammanhållning på hög nivå

Arbetskompisarna från Lindbäcks husfabrik har planerat och tränat i månader. Nu har dagen kommit, nu ska Kebnekaise bestigas. Dagens Arbete följde med på en tur som bjöd på gnistrande sol men också en ogästvänlig vägg av snö. Läs eller lyssna på reportaget här.

Applechefen kollade in sin kartong i Iggesund

IGGESUNDS BRUKApplechefen Tim Cook var på snabbvisit i Sverige på torsdagen. Då avslöjades en mer än tio år gammal hemlighet – företagets kartong görs bland annat av Iggesunds bruk. Nu fick Cook se tillverkningen på plats.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Håll fingrarna borta från lönerna!

KrönikaAlliansens förslag om inträdesjobb är ett försök att runda kollektivavtalet och införa lagstadgad ingångslön. Det måste stoppas.

Politiker: Lär er jobbet på jobbet!

KrönikaDet borgerliga förslaget om instegsjobb är bara ytterligare ett i raden av försök att sänka lönerna.

Förändringarna på Arbetsmiljöverket

Sämre koll på farliga jobb

Den myndighet som ska kontrollera säkerheten på företagen syns allt mindr­e där ute. Fyra av tio inspektörer har försvunnit på tio år. Nu ska antalet föreskrifter minskas kraftigt, vilket oroar fack och arbetsgivare. Dagens Arbete och Byggnadsarbetaren granskar Arbetsmiljöverket.

”Det ska bli lättare att förstå föreskrifterna”

Arbetsmiljölagen är från början av 70-talet och behöver moderniseras, menar Ywonne Strempl, avdelningschef på Arbetsmiljöverket.

”Det har inte blivit enklare”

Det som är på gång i Sverige genomförde Norge för fyra år sedan. Närmare 50 föreskrifter byggdes ihop till sex. Ingen av arbetsmarknadens parter jublar.

Klart med avtal för Samhall

Sju LO-förbund och Almega har enats om ett avtal för drygt 20 000 anställda på Samhall. Avtalet ger 1 594 kronor mer i månaden efter tre år.

2

Robotforskare debuterar på Dramaten

Den världsberömda robotforskaren Danica Kragić Jensfelt kommer att blanda teater och föreläsning på Dramaten i nästa månad. Hon vill visa upp teknikens möjligheter men också visa på de moraliska fallgroparna.

Bud lämnat i Samhall-förhandlingarna

Medlarna i förhandlingarna om Samhall-avtalet har lämnat ett bud till LO-förbunden och Almega. De ska svara klockan 17 i dag.

Varje industrijobb skapar ett nytt på annat håll

RapportCentrala löneförhandlingar är inget bra sätt att skapa jämställda löner, skriver Industrins ekonomiska råd i sin rapport. Rådet tillbakavisar den kritik som funnits mot industrins roll att sätta lönenivån.

Framtidens industri

Här är framtiden fossilfri

Klimatfrågan och vårt sätt att producera energi blir en ödesfråga för politiken, företagen – och därmed jobben. Det har man insett för länge sedan i Skutskär.

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Klimathotet har gjort skogen superhet och svensk industri satsar för att ligga i täten. Men det är många som slåss om samma råvara.

Gula bojar ska ge grön energi – och nya jobb

Seabased jobbar i en klimatsmart framtidsbransch. Men att fånga kraften i havet är ett vågspel.

Försäkringskassans utredningar ska bli mer rättssäkra

Försäkringskassan ska skrota de omdiskuterade så kallade SLU-utredningarna av sjukskrivna. Den nya metoden ska garantera att alla försäkrade behandlas på samma sätt – men förändringen får också kritik.

3

Löfven vill ha bättre korttidsarbete för nästa kris

Under finanskrisen försvann 80 000 industrijobb i Sverige. Nu säger statsminister Stefan Löfven till Dagens Arbete att han vill införa ett nytt system inför nästa stora kris: Företag ska kunna gå ner i tid och samtidigt utbilda personalen för att vara redo när ekonomin vänder.

2

Återväxten i industrin

Så ska motorbranschen locka unga

Motorbranschen behöver anställa – men de unga ratar utbildningen. Nu vill företagen och fack höja statusen genom att satsa på motorbransch-college och tre gymnasier har certifierats.

1

Nobelpriset förklarar faran med skiftarbete

Tre amerikanska forskare delar årets Nobelpris i medicin, för att det har förklarat vad som styr våra inre biologiska klockor. ”Äntligen” kommenterar professor Torbjörn Åkerstedtt, en ledande expert när det gäller hur skiftarbete påverkar hälsan.

1
Charlie Christensen med Arne Anka inklippt i bilden

Arne Ankas skapare får prestigefyllt satirpris

DA:s tecknare Charlie Christensen får den finaste svenska satirmärkelsen, EWK-priset, för sitt 30-åriga arbete med Arne Anka. Christensen är en vass bevakare av vår samtid, om Donald Trump säger han: Det är svårt att göra satir på honom eftersom det går inte att överträffa honom.

Hämta mer