Efter ett halvår som arbetslös: ”Självbilden blir så mycket bättre när man har ett jobb”

När sågverket i Ransby stängde förlorade Pär Dahlström jobbet – efter 35 år.

Det följande halvåret som arbetslös blev en kamp för att hålla fast vid rutinerna och tron på att hitta ett nytt jobb. Nu har han fått ett tillfälligt arbete – och märker hur mycket ett jobb betyder, långt utöver lönen.

När Dagens Arbete träffade Pär Dahlström i höstas var Moelvens såg i nordvärmländska Ransby redan tyst. För att fylla dagarna under uppsägningstiden hjälpte arbetslaget i stället byns föreningar med olika arbeten.

Efter årsskiftet tog uppsägningstiden slut och arbetslösheten började.

För Pär Dahlström blev det ett halvår av jobbsökande och en kamp för att hålla fast vid vardagens rutiner.

– Nu är jag 50-plus, så att lägga sig på kvällen är väl inga problem. Men så kommer det tio nya avsnitt av någon Netflix-serie man följer, och då blir det lätt några för många. Sedan är det svårare att äta regelbundet och komma upp på morgonen.

Läs också

När sågen tystnade i Ransby

✓Den sista stora industrin i Nordvärmland har tystnat ✓Nu möts de uppsagda sågverksarbetarna varje onsdag för att hålla rutinerna uppe

”Går inte att flytta hur långt som helst”

Arbetsförmedlingens uppföljning visar att bara drygt en av tio varslade fortfarande är arbetslösa sex månader efter varslet. Men hur snabbt man hittar ett nytt jobb beror också på vilka arbeten som finns där man bor.

Pär Dahlström har bott hela sitt liv i Ransby. Första gången han jobbade på sågen var han inte ens myndig. Här finns också hans föräldrar, som blivit äldre och behöver hjälp. Annars hade han inte tvekat att söka jobb längre bort. Nu försöker han hålla sig inom ungefär en och en halv timmes bilresa.

– Inte för att Arbetsförmedlingen bryr sig om det, men som det är nu går det inte att flytta hur långt som helst.

Inom rimligt pendlingsavstånd finns några sågverk och ett fåtal andra industriföretag, men ingen som söker personal.

Dessutom satte en fotoperation under våren stopp för jobb han annars hade kunnat söka.

– En del av de jobb som finns här uppe är inom turismen, men de kräver en del fysisk aktivitet som jag inte klarade i våras.

Månaderna gick och han skickade ansökningar till arbetsgivare i ett stort område. När det var dags för Arbetsförmedlingens sexmånadersuppföljning hade han redan breddat sitt jobbsökande betydligt.

– Det kändes som att handläggaren satt och klickade av ett Excel-ark. Han sa att det var dags att utöka sökandet, men hade han läst vad jag redan skickat in hade han sett att jag redan gjort det.

Samtidigt minskade ersättningen från a-kassan. Efter de första 100 dagarna sänktes ersättningen från 80 till 70 procent av inkomsten. Den delen hade Pär förberett sig på. Han löste lån, sa upp abonnemang och såg över alla utgifter.

– Jag insåg också direkt att även om jag skulle få ett nytt jobb så skulle det förmodligen inte ge samma lön som sågverket.

Men till slut ljusnade det ändå.

Rutinerna – och självbilden – kom tillbaka

Under sommaren har Per fått ett vikariat på Lima Tvätteri. Flera arbetsgivare har därefter hört av sig om inhopp och kortare deltidsjobb.

– Det är märkligt hur det kan bli. Först händer ingenting och sedan kommer flera möjligheter på en gång.

Ekonomin har blivit lite bättre. Men framför allt har det påverkat hur han mår.

– Att ha någonstans att gå på morgonen gör mer för en människa än man tror. Bara att ha en arbetsdag gör att rutinerna kommer tillbaka. Matvanorna blir bättre, och självbilden. Jag har inte varit där än, men det finns ett gym på jobbet också, så jag har fan ingen ursäkt för att skippa det heller.

Vad som händer efter sommaren vet han inte. Men han har vant sig vid att framtiden är mindre självklar än den var efter 35 år på samma arbetsplats.

– Det viktigaste är att ha ett jobb. Helst måndag till fredag och inte alltför långt hemifrån. Men man vet inte vad som händer. Kanske flyttar jag längre bort de sista åren innan pensionen, när ingen behöver mig här hemma längre.

Janna Ayres