När arbetsgivaren tar passet: ”En tydlig varningssignal”
Liknar andra fall av människoexploatering ”Tydlig varningssignal”
Publicerad 2003-02-06, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:38
År 1963 debuterade han i Metallarbetaren med novellen Paisarn, historien om en fotbollsfantast. Som 70-åring får han nu Ivar Lo-Johanssons personliga pris och 280 000 kronor. Ove Allanssons författarskap har resulterat i så väl riksdagsmotioner som ohämmad tillit.
– Jag vill inte prata med någon präst, jag vill prata med Allansson.
En eldare på väg i ambulans till sjukhus fällde orden som fick det att knipa i Ove Allanssons författarhjärta. Han är, förutom arbetarförfattare, sjöman och mekaniker.
Det är främst sjömanslivets vedermödor som har skildrats genom hans författarskap och gett många beundrare inom kåren.
Födelseorten Kvänum finns med i flera böcker, fast då under benämningen Slättum.
När boken Ombordarna kom 1971 resulterade det i tre riksdagsmotioner. I boken kritiseras arbetsmiljön till sjöss och den ålderdomliga sjölagsstiftningen. Reportageserien Människan ombord i tidningen Sjömannen, resulterade även den i livlig debatt. Där får vi följa 70-talets färjearbetare.
– Städerskor, servitriser och matroser bodde under vattenlinjen utan dagsljus. Bullret var outhärdligt. De hade maskinerna under sig, bildäck över sig och propellern akterut. Det var som att bo i en stenkross.
På 60-talet jobbade han som montör på Svenska block i Tranered utanför Göteborg och skrev på nätterna. 1967 kom romanen Resan till Honduras ut, och efter ytterliggare två år kunde han börja arbeta med skrivandet på heltid.
– Tack vare min fru. Hon tog hand om det ekonomiska. Jag var bland de första männen i min generation som bytte blöjor på ungarna, och jag hade alltid middagen klar när hon kom hem.
Det har blivit 29 böcker och medverkan i lika många antologier.
– För oss äldre hade fackpressen enormt stor betydelse. Vi fick en chans att debutera. Nu är det inte lika många tidningar som publicerar noveller. Då kommer inte heller lika många arbetarförfattare fram.
” Med oanfrätt språklig frenesi fortsätter Ove Allansson (…) att med drastisk humor och osentimental ömhet kartlägga det sjömansliv han alltsen debuten 1967 inmutat som en av sina litterära centrala domäner”, skriver juryn i sin motivering.
Vilka människor tänker du på när du skriver?
– Jag kan inte undvika att tänka att jag skriver för sjöfolk. Men det betyder inte att jag inte har läsare bland landkrabbor. De finns.
Prispengarna är inte så viktiga. Främst är han stolt och ödmjuk.
– Fast det är klart att de ger arbetsro. Det finns hål att stoppa i.
Ove Allansson har bland annat skrivit Ombordarna, 1971; Här seglar Manfred Nilsson, 1975; Sjömän, 1984; Gud är Amerikan, Karibisk berättelse, 1987; Sjöbröder, 2002