”Egoism ökar lönegapen”

Publicerad 2003-05-08, 12:00   Uppdaterad 2015-02-09, 11:38

Arbetarfacken måste hålla ihop och stå emot marknadens krav. Demokratin får allt snävare ramar och lönegapen blir allt större om alla bara tänker på sitt.

Det anser Anders Wiklund från Borlänge som har skrivit ett av ”Tretton perspektiv på lönebildning” i en ny antologi från Medlingsinstitutet.

– Utan samarbete kan jag inte se annat än att vi går en ganska dyster framtid till mötes.

Wiklund har varit ordförande i Pappers avdelning 50 sedan 1987 och pappersarbetare på Kvarnsvedens bruk i 17 år. Sedan ett år är han tjänstledig och riksdagsledamot för vänsterpartiet.

I Wiklunds kapitel beskrivs yttre ekonomiska omständigheter och ett fack som alltför lättvindigt låtit arbetsgivarna styra. Lönerna bestäms inte i förhandlingar utan av ekonomer. Ekonomer som blir profeter, och ger analyser som alla fogar sig efter.

Anders Wiklund berättar hur industrifacken inom ramarna för industriavtalet samarbetar mer med tjänstemännen än med LO-kollektivet. Alla tänker på sitt och lönerna sprids ut. Facken splittras och förlorar sin funktion som motvikt till marknadens krav på vinst.

I det maskineriet är den enskildes röst väldigt svag.

– Tillsammans är vi starka, vi bestämmer och allt det där som är fackets paroll. Det klingar illa när de yttre ramarna motverkar ett medbestämmande.

Han beskriver också den ekonomiska krisen i början av 90-talet och fackens försiktiga inställning som en konsekvens där av. Lönekraven har dragits ner kraftfullt. Ett sorts ansvarstagande och en nödvändighet för att få ekonomin att fungera.

– Men facket gav upp för lättvindigt. Jag har sett det i mitt eget förbund, hur man avväpnar sig själv. Byter bort makten mot små vinster.

I industriavtalet ser han inget gott.

– Jag tycker inte om konstruktioner där man surrar fast sig i masten och låter andra fatta besluten. Vi, facket, ska ta besluten själva i stället.

Fackföreningsrörelsen bör ta sig en allvarlig funderare på hur det ska fungera i framtiden tycker han, och förstår inte att det finns de som är kritiska till Kommunals krav på högre löner.

– Om Kommunal ska få kanske andra måste hålla igen.

Och att inte hålla igen är inte att hålla ihop, konstaterar Anders Wiklund.