Arbetare räknas inte

Om de överhuvudtaget skildras är de korkade egoister eller hederliga fattiglappar. Tv:s framställning av arbetaren är inte nådig.

Skamligt, tycker bland annat Metalls Göran Johnsson, som skulle se till att ett bra manus blev skrivet om han inte hade fullt upp som förbundsordförande.

I tv-världen är arbetaren ytterst ovanlig och, när han väl dyker upp, lätt att genomskåda.

Enligt Sven Ross, universitetsadjunkt i medie- och kommunikationsvetenskap vid Stockholms universitet, är det arbetare av två slag som tittarna matas med via tv-rutan.

Det är antingen klantiga skrävlare som brevbäraren Gustav i Svensson, Svensson, eller tokstollar som spårvagnschauffören Rolf i Rena rama Rolf. Inkompetenta och fördomsfulla figurer som ska få oss att fnissa i kapp med pålagda studioskratt.

Eller också representeras arbetaren av det kloka moralfenomen som utgjorde maskinisten Gustav i numera nedlagda Rederiet. Gustav och hans gelikar har det knapert men trivs med livet, och dyker miljonvinsten upp förändrar de inte sina gamla sunda vanor ett endaste smul för det.

I övrigt är tv-serierna fulla av lyckade förebilder. Advokater, läkare och egna företagare. Framgångsrika människor som märkligt nog alltid har tid att hänga på stamkrogen för att reda ut relationsproblem tillsammans med sina lika framgångsrika vänner. I dessa serier är arbetaren på sin höjd en rolig bifigur. Vaktmästaren på advokatkontoret eller en gnetig fiskargubbe i Skärgårdsdoktorn.

Sven Ross och hans kollegor gjorde i början av 1980-talet en omfattande analys av tv-utbudet. Arbetaren visade sig vara väldigt ovanlig i dessa sammanhang, medelklassen dominerade och eliten var kraftigt överrepresenterad. Budskapet blir, tror Ross, att man som arbetare inte räknas. Orsaken är att tv-utbudet speglar samhällets allmänna värderingar, ett samhälle där medelklass är norm.

Dessutom är det få författare som själva har arbetarbakgrund. Det, och att de flesta svenska serier spelas in i Stockholm, är SVT Drama-chefen Daniel Alfredssons huvudsakliga förklaringar till att arbetaren lyser med sin frånvaro i tv. Serierna spelas in i Stockholm för att hålla produktionskostnaderna nere. Miljöerna gör att ”vanligt folk” har svårt att känna igen sig, tror Alfredsson.

Förbundsordförandena Göran Johnsson, Metall, Leif Ohlsson, Industrifacket, Sune Ekbåge, Pappers och grafikernas tidigare ordförande Malte Eriksson, reagerar alla starkt på tv:s skeva bild av verkligheten. En bild som inte är sann och som knäcker arbetarnas självkänsla, konstaterar de.

Göran Johnsson minns sin Ivar Lo Johansson och skulle själv jobba för att ett bra arbetarmanus skrevs om han inte var förbundsordförande.

– Tänk dig ett manus om en kommunaltjej och en metallkille. Dans och bingo. Sånt som gör att folk känner igen sig.

Läs mer i dokumentet
Korkad eller god – bilden av arbetaren i tv-världen.

Anna Tiberg