Arbetsmiljölagen fungerar inte

Över hälften av landets små och medelstora företag bryter mot arbetsmiljölagen, enligt en undersökning från Sif. Ulf Sjödin på Metalls enhet för arbetsmiljö är inte ett dugg förvånad.

Enligt Sif:s undersökning har 56 procent av landets små och medelstora företag inte påbörjat något systematiskt arbetsmiljöarbete. Därmed bryter dessa företag mot svensk lag.

Arbetsplatser inom verkstads-, skogs-, trä- och pappersindustrin har undersökningens bästa siffror. Ändå har bara drygt hälften påbörjat ett systematiskt arbetsmiljöarbete.

Inom motorbranschen är samma siffra 40 procent.

– Jag är inte ett dugg förvånad, säger Ulf Sjödin, enhetsansvarig på Metalls arbetsmiljö- och försäkringsenhet. Det är faktiskt oroväckande. För tio år sedan såg det likadant ut. Inte mycket har hänt.

Hur ser det ut om tio år till?

– Ja, ska man komma till rätta med den här ohälsan inom den tiden tror jag att systematiskt arbetsmiljöarbete är en viktig väg. Det är ett sätt att lyfta fram de risker som finns på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöarbete kostar pengar, konstaterar Ulf Sjödin, och tycker att arbetsgivarna borde ta mer ansvar. Systematiskt arbetsmiljöarbete innebär att arbetsplatsen undersöks regelbundet, att risker identifieras och åtgärdas. En nyckel till en bättre ordning i mindre företag är att verksamheten med regionala skyddsombud fungerar, tror han.

– Metall skjuter till väldigt stora medel till verksamheten med regionala skyddsombud. Det finns en smärtgräns för hur mycket av medlemmarnas pengar som kan gå åt.

Rekryteringen av ombuden är en lagstadgad rättighet. Detta eftersom många, särskilt småföretag, saknar egna skyddsombud.

Arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Med utgångspunkt från arbetsmiljölagen var det meningen att produktionen via arbetsgivaravgiften skulle bekosta de regionala skyddsombudens verksamhet, berättar Ulf Sjödin. Så är det inte idag. Verksamheten bekostas delvis av statsanslag, men en stor del av pengarna kommer från fackliga medlemsavgifter.

Enligt en undersökning från Arbetsmiljöverket har fackföreningarna fått bekosta en allt större del av verksamheten med regionala skyddsombud. Antalet småföretag har ökat med ungefär 20 procent på tio år. I takt med att företagen blir fler ökar behovet av regionala skyddsombud. Mellan 1992 och 2001 har statsanslagen till ombuden endera stått stilla eller skurits ner. Under samma tid har de fackliga organisationerna tillsammans betalat cirka 370 miljoner kronor för verksamheten.

De engångsbelopp som de senaste åren skjutits till har inte varit tillräckliga, säger Sjödin.

En annan viktig punkt, tycker Sjödin, är att företagshälsovården ska få tillbaka det bidrag som försvann 1993.

– Innan dess hade företagshälsovården en åtminstone lite mer självständig ställning.

Sif:s undersökning beskriver hur företagshälsovården av ekonomiska skäl kan tvingas säga nej till att anlitas av de minsta företagen.

Har du förhoppningar om att LO:s utspel om att lyfta hälsan i avtalsrörelsen kan ge utdelning?

– Jag tror att om man ska få tyngd i det här måste det till att också regeringen tar ett rejält krafttag.

Anna Tiberg