Hälsan svetsar samman LO

Hälsan ska förbättras genom kollektivavtal. LO:s styrelse har riktat in strålkastarna inför 2004, och ett gäng elektriker försåg lamporna med energi.

Elektrikerkonflikten var inne i ett infekterat skede. Våra medlemmarnas hälsa är inte till salu, sa Elektrikerförbundet, och krävde stora påslag vid pressade byggtider. Arbetsgivarna morrade i samlad tropp. Arbetsledningsrätten ansågs hotad och låsningen var total.

Strax före midsommar beslutade LO:s styrelse att den viktigaste uppgiften i kommande avtalsrörelse är att förbättra medlemmarnas hälsa, och att denna ambition ska vara ”det fackliga löfte” som ska hålla samman LO-förbunden. LO:s representantskap fattar det formella beslutet i oktober.

Dessutom uppmanade styrelsen Elektrikerförbundet att avföra frågan om pressade byggtider från årets förhandlingar.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin tror att arbete och hälsa hade blivit ”Det fackliga löftet”, även utan elektrikernas strejk.

Hon tror också att beslutet att lyfta hälsofrågorna bidrog till att elektrikerkonflikten avslutades.

Elektrikerna ställde frågan om hård press i arbetslivet på sin spets.

– Då kändes det som att det var dags att lyfta hela frågan. Vi ville visa att det här inte är en situation där en hel arbetsgivarvärld kan tracka ner på ett förbund bara för att förbundet ställer ett krav som inte är det ultimat bästa. Sakfrågan elektrikerna ville ha löst, den har de vårt stöd för.

Det är nog unikt, säger Lundby-Wedin, att arbete och hälsa lyfts på så här bred front. Hon tycker att facket måste ta sitt ansvar för ohälsan.

– Vi kan inte säga, ”nej, det där är arbetsgivarens ansvar”, eller det ”där får politikerna hantera”.

– Ohälsan är väldigt klassindelad. Våra medlemmar har högre sjukfrånvaro, oftare värk, oftare arbetsskador än gemene man. Att då säga ”jo, vi kan förhandla fram en hundralapp extra åt dig, men vi kan inte göra så att du blir frisk och får hundra procent på lönen i stället för åttio procent”, det är svårt.

Hur ska kravet se ut?

-Det vet vi inte än. Mycket handlar om att få branscherna att ta ställning till gemensamma krav. Då får man formulera det allmängiltigt och sen branschanpassa det.

Till stor del handlar det om fackets och den enskildes inflytande över arbetet, säger Lundby-Wedin.

En metallare står vid löpande bandet. Trycket är hårt och bemanningen låg. Vad går att göra?

– För det första, är det nödvändigt att ha den organisation man har? På vilket sätt kan jag själv påverka de olika momenten så att de blir på bästa sätt? Hur kan man ha en rotation som gör att jag inte använder samma muskelgrupper hela tiden? Hur kan jag få pauser i en sån utsträckning att jag känner att jag inte mår dåligt av den arbets-situation jag har? Är det möjligt att införa någon sorts flexibilitet i arbetstiderna, trots att vi ska stå vid ett löpande band?

– Det är klart att det går! De som utför jobbet vet bäst hur arbetet ska organiseras, och vi människor vill fixa till det för oss.

– Det blir inte så att alla vill gå tidigare på fredagar, säger Lundby-Wedin som tror att den enskildes frihet måste kombineras med fackligt inflytande.

Ska facket kunna kräva ökad bemanning alltså?

– Facket skulle kunna ha ett ökat inflytande över bemanningen utifrån arbetsmiljölagens krav på arbetsgivaren, faktiskt.

Lagarna behöver hjälp på traven. Att bygga avtal med lagstiftningen i botten ger bättre resultat, tror Lundby-Wedin.

Det gäller, tycker hon, att förklara för arbetsgivarna att de tjänar på att arbetarna får ett större inflytande över sin egen arbetssituation.

Arbetsgivarna blev väldigt irriterade över elektrikernas krav på inflytande.

– Jag tror att det var för att arbetsgivarna uppfattade ett fackligt veto i förslaget. Elektrikerna skulle dels få bättre betalt om det var pressat, dels skulle facket ha tolkningsföreträde.

– Jag tror inte att arbetsgivarna har något emot ett ökat inflytande för den enskilde. Men det är klart att det är en intressekonflikt. Företagen vill ha maximal möjlighet att själva fatta beslut.

Kommer det att kosta?

– Ja, initialt, men snarare ska man säga att vi kommer att tjäna på det därför att det kommer att minska kostnaderna i längden. Det kostar när produktionen haltar därför att människor ofta är sjuka. Det kostar mycket att lära upp nya.

Men så fungerar ju inte det ekonomiska tänkandet.

– Nej, det ekonomiska tänkandet fungerar inte så. Det som populärt kallas kvartalskapitalismen, att man ska se vinsten så snabbt, där tittar vi inte på det mer långsiktiga. Behovet av snabba vinster, snabba klipp, det får direkt i effekt av utslagna människor, och det måste brytas. Då måste vi bryta det med de metoder, de instrument vi kan, och då är kollektivavtal det bästa. Det är det som är konklusionen.

Det kommer det kosta något i alla fall till en början. Hur stor del av utrymmet för löneökningar?

– Jag tror inte att det tar stora delar av löneutrymmet.

– Vi har projekt på gång genom Afa (parternas gemensamma försäkringsbolag), där i första hand industrin har gått före. Några stora företag, bland annat Stora Enso, har prövat en metod för att ändra jobben och ge individen större ansvar för sin egen hälsa. Vi har som parter satsat 100 miljoner kronor på att utveckla metoden som ska fungera på nästan hela arbetsmarknaden: industri och service, privat och offentlig sektor.

– Så det behöver inte kosta några jättesummor.

Hur stor del av löneutrymmet skulle det kunna ta?

Lundby-Wedin säger LO ännu inte har bestämt hur kraven ska se ut.

– Det måste vi ta ställning till sen, det där kan jag inte säga.

Fakta
Underlaget till LO:styrelsens beslut pekar på fyra vägar till bättre hälsa:

* Förebyggande verksamhet
* Företagshälsovård för alla
* Förbättrade försäkringar
* Bättre möjlighet att återgå till arbetet.

Wanja Lundby-Wedin ska leda en grupp med fem förbundsordförande som dels ska ta fram förslag till avtal, dels fungera som avtalsdelegation under förhandlingarna med arbetsgivarna.

Anna Tiberg