Kortbyxor var regelbrott

Ulf Wallén är en av de två som i slutet av juni varslades på grund av att han haft shorts på jobbet. Nu går han runt i långbyxor och väntar på besked om när han måste gå.

Ulf Wallén jobbar på monteringen på Munters i uppländska Tobo. Han har jobbat i 20 år på företaget och har precis kommit tillbaka från semestern.

Har du långbyxor på dig i dag?

– Ja, faktiskt. Jag är så illa tvungen. Det är klart, jag ligger ju så risigt till ändå, så det hade väl inte spelat någon större roll.

Wallén går och väntar på att få veta när han måste sluta. På lappen om varslet stod det att besked om när uppsägningen verkställs skulle delges honom inom två veckor. Det var den 25 juni. Något besked har inte dykt upp.

– Men det var en informationschef här i dag och presenterade några nya chefer. Han passade på att säga att här på Munters får ingen sparken för att de har shorts på sig, som det har stått i medierna. Här på Munters får man sparken för att man bryter mot reglerna.

I mitten av april fattades beslutet om shortsförbud av en arbetsmiljökommitté. Beslutet fick kritik från många anställda som tyckte att det saknade verklighetsförankring.

Företaget har svarat att shortsen är en säkerhetsrisk. Anställda kan få frätande vätskor på benen eller riva sig på vassa föremål.

Runt ett dussin anställda vägrade lyda. De bemöttes med muntliga tillsägningar. Fortfarande fanns det arbetare som inte ville dra på långbyxor i värmen. Då tog företaget i med hårdhandskarna.

– Jag fick en skriftlig erinran. Sen kom pappret om varsel. Mer än så var det inte. Jag trodde ju inte att det var sant. Jag trodde att det var ett skämt.

Wallén berättar att den ställföreträdande produktionschef som han kallades upp till sa: ”Nu har du två alternativ att välja på. Antingen tar du på långbyxorna. Eller så åker du hem och är hemma resten av dan utan betalning.”

– När han sa så tänkte man att okej, om jag tar på mig byxorna får jag alltså behålla jobbet. När jag hade det att välja på var det bara att byta om. Men sen satte företaget hårt mot hårt i alla fall.

Hur mår du av det här?

– Jag går ju och tänker på det. Det är inte så lätt att få ett nytt jobb. Jag får flytta om det skulle gå så långt. Men facket ger mig mycket stöd. Han som var här från förbundet sa att de var villiga att gå ända till domstol.

Fackklubbens ordförande på Munters, Gunnar Ståhlberg, har jobbat trettio år på företaget.

– Under den tiden har ingen vad jag kan minnas skadat sig mellan vristen och knät.

Han säger att han inte kan tänka sig att Walléns jobb på monteringen skulle vara säkrare med långbyxor. Samma sak med det jobb med att lasta varor som den andre man som varslats utför.

Ståhlberg säger att datum för centrala förhandlingar inte är bestämt, och att han väntar på besked om när uppsägningarna av de två shortsbärarna ska verkställas.

Anna Tiberg