LO blir plattare

Ta bort en av nivåerna i LO:s lokala/regionala organisation. Det föreslår Metall, Industrifacket och Kommunal i en motion till LO-kongressen.

I LO-rapporten Medlem 2010 föreslås bland annat att ”centralt fastställda normalstadgar för det lokala tvärfackliga samarbetet avskaffas”. Det ska bli upp till förbundsavdelningarna att på distriktsnivå bestämma hur det tvärfackliga samarbetet ser ut lokalt.

Rapporten har väckt en del oro ute i landet. Flera avdelningar tror att förslaget är början till slutet för det tvärfackliga samarbetet i kommunerna. Motioner om att normalstadgarna ska finnas kvar har skickats in till LO-kongressen.

Samtidigt har Metall, Industrifacket och Kommunal centralt lagt en motion om att en nivå borde avvecklas.

Stefan Löfven är biträdande förbundsordförande på Metall:

– Verkligheten ser annorlunda ut i dag. Det är visstidsanställningar, arbetsplatser lägger ned och det är mycket mer rörlighet mellan branscher. Arbetsmarknaden har förändrats. Utredningsarbetet landade i att vi inte ska stadgereglera i LO-facken (det som tidigare hette LO-sektionerna). Det är på distriktsnivån vi långsiktigt kan slå fast en stark grundorganisation.

Han säger att det samtidigt är viktigt att förbundsavdelningarna får mer makt och ansvar över hur det lokala arbetet ska se ut. Organisationen måste kunna formas mer efter de olika behov av samarbete som finns i olika delar av landet.

– Som vi har läst av stämningarna från Metalls lokala ombud är det många som vill förändra samarbetet. Göra det mer flexibelt.

– En del av den kritik som finns är att vissa LO-distrikt tenderar att bli för upptagna av direktiven från LO-borgen. De hinner inte uppfylla något annat än de krav som är satta centralt. Grunddragen, det som håller ihop oss inom LO, ska vara lika. Men det måste finnas ett rejält utrymme för avdelningarna att forma verksamheten.

Stefan Löfven poängterar att förslaget inte betyder att den fackliga verksamheten ska bort från kommunerna. Han tror tvärtom att det lokala arbetet kommer att tjäna på att LO-distrikten blir mer självständiga.

– Det ger mer flexibilitet på den lokala nivån. Och det är på den lokala nivån som allt avgörs. Det aktiva arbetet och rekryteringen, allt ska ske lokalt. Då är det viktigt med en organisation som är stabil i grunden.

Så tycker fyra avdelningar om förslaget att LO-fackens normalstadgar tas bort:

Metalls avdelning 3, Halland, avdelningsordförande Kenneth Persson:
– Det tycker vi inte om! Är det någonstans där LO ska bedriva verksamhet så är det lokalt. Vi har haft en väldig nytta av LO-facken, framför allt när det gäller det tvärfackliga arbetet. Framför allt i valrörelserna.

Tror du att samarbetet försvinner om normalstadgarna tas bort?
– Ja, det tror jag definitivt. Det blir ingen som håller i det då.

Centralt och i utredningen tror man att samarbetet kan fortsätta där det fungerar, trots att stadgarna tas bort.
– Ja, det är ju lätt att sitta och säga det i en utredning. På de allra flesta ställen tror jag att det dör ut. Den lokala förankringen, den kan inte LO-distrikten uppfylla. Det är oerhört viktigt att LO-facken finns kvar.

Metalls avdelning 55, Ängelholm, avdelningsordförande Egon Ohlsson:
– Ja, det är väl inte fel. Ofta sitter samma folk på flera ställen, så det blir lite kaka på kaka med besluten och dubbla avgifter. Om man inte vill ha LO-fack tycker jag inte att man ska behöva det. Då räcker det med distrikt.

Andra problem med organisationen?
– Det svåraste är att få folk till uppdrag. Ibland får man nästan tvinga folk att ställa upp. När jag började engagera mig fackligt i slutet av femtiotalet då var det självklart. Studiecirklar och sånt det drev vi på fritiden.

Pappers avdelning 66, Klippan, avdelningsordförande Johan Pettersson:
– Om det tycker vi inte. Vi ser en uppenbar risk att LO-facken kommer att försvinna i kommunerna. Vi oroar oss inte för vår egen verksamhet just nu, vi har ett bra arbete. Men vad händer om fem år? Folk byts ju ut. Och i de mindre distrikten tror jag att det blir mycket en ekonomisk fråga att lägga pengar på en sån här verksamhet.

Vad ser du för konsekvenser?
– LO:s politiska inflytande i kommunerna kommer att minska. Mindre rekrytering från facken till nämnder och styrelser i kommunen. Katastrofala följder.

Så du tror inte att LO-distrikten kan nå ut tillräckligt lokalt då?
– Inte i praktiken. Utan LO-fack på orten finns det snart ingen facklig närvaro i kommunen.

– Jag kan hålla med om det som skrivs i Medlem 2010. Men vi har kommit till olika slutsatser. Förslaget har väl förankrats i LO:s styrelse där förbunden sitter. Men när vi diskuterar det här lokalt i Skåne har jag inte träffat en enda som inte håller med mig.

Industrifacket avdelning 18, Örebro, avdelningsordförande Kristina Häggman:
– Någonting behöver göras med LO:s organisation. Ska vi ha en verksamhet ska den ha en bra dialog och riktning mot medlemmarna. Vi måste se hur vi kan göra så att medlemmarna ser att verksamheten är vettig och bra.

Vad är problemet?
– Det vi ser är hur svårt det är att få människor att ställa upp, ta uppdrag. Det är ofta samma människor som finns i olika led. Det är väldigt personbundet. För att verksamheten ska fungera bra ska det finnas eldsjälar som orkar ge järnet.

Skulle man tjäna på att koncentrera verksamheten till distrikten?
– Jag tror personligen att rörelsen skulle tjäna på att ta bort en enhet. Samtidigt, finns det bra nätverk i kommunerna ska man inte slå sönder dem. Man får vara väldigt lyhörd och försiktig.

Förutom kostnader, vad tjänar man på att en nivå tas bort?
– Jag tror att man skulle ta bättre ansvar om det bara är en enhet. En bättre kontakt från LO:s sida.

Anna Tiberg