Trubbig lag gynnar luddiga företag

Att en olycka har skett på arbetsplatsen är inte svårt att konstatera. Att finna den skyldige till att olyckan kunnat ske är svårare. ”Jag tror att sanktioner mot företagen är ett bättre system”, säger överåklagare Nils Rekke.

Under förra året prövades tre arbetsmiljömål i Högsta domstolen. Platschefen på en fabrik i Tibro var den enda som fälldes. Platschefen fick böter efter att en anställd skadat ena armen i en maskin. De andra åtalade, en rektor som ansvarig för att en elev skadat sig på en maskin i skolan, och ett befäl som ansvarig för att en värnpliktig drunknat, friades. Domarna ska nu utvärderas av Riksåklagaren (RÅ).

Nils Rekke, överåklagare på RÅ, ser framför allt två problem med arbetsmiljölagstiftningen. För det första är det svårt att visa att det verkligen är försummelser av säkerheten som lett till den faktiska olyckan. För det andra är det ofta krångligt att reda ut vem som är ansvarig för arbetsmiljön. Ansvaret ska ligga hos den högsta chefen. Så länge han eller hon inte har delegerat det.

– Hårdraget kan man säga att företag som har en tydlig delegering åker dit. De som är mer otydliga, de klarar sig, säger Nils Rekke.

Ansvaret bollas lätt från exempelvis fabrikschefen till koncernchefen, vidare till teknikchefen, arbetsledaren, tillbaka till fabrikschefen – och så vidare. På det sättet kan företag med luddiga ansvarsbeskrivningar alltså tjäna på hur lagen ser ut.

– Och det är åklagaren som har hela bevisbördan. Det är upp till åklagaren att visa både vem som bär ansvaret och att det finns ett orsakssamband mellan olyckan och det bristande ansvaret.

Det finns också fall där flera personer har gjort små fel som leder till en stor olycka. Vem som bör ställas till svars blir då nästan omöjligt att reda ut.

Svårigheterna leder till att lagstiftningen blir trubbig, säger Nils Rekke. Han tror att systemet, förutom i de allvarligaste fallen, skulle bli mer kraftfullt om det var företagen som fick böta istället för de enskilda personerna.

– Det skulle egentligen räcka med att konstatera att en olycka har skett och att man inte har följt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Och så får företaget betala en avgift.

Handlar det om ren nonchalans från arbetsgivarsidan, olyckor där arbetsgivaren medvetet tagit risker som skadar de anställda, bör denna person även fortsättningsvis själv stå till svars, säger han.

– Risken med sanktioner är förstås att företag helt enkelt räknar med dem. Som en ”extra kostnad”.

Anna Tiberg