Arbetare varken syns eller hörs

Arbetare får sällan göra sina röster hörda i medierna när arbetsplatsen lägger ned. När de väl kommer till tals får de nästan uteslutande uttrycka känslor och visa upp privatlivet.

Det visar Dagens Arbetes granskning av sju tidningars medierapportering.

”Måste ni inte sälja huset nu?”

”Vadå”, svarade jag, ”jag tänker inte sluta leva för att jag förlorar mitt jobb!”

Ida Bäckström, tidigare anställd på Continental i Gislaved, blev ofrivilligt kändis. Hon var heligt förbannad när beskedet om att företaget skulle lägga ned kom. Men den stora ilska hon kände kom inte med i tidningen. ”Vi är som förlamade”, stod det på löpsedeln.

Ida Bäckström är förmodligen inte ensam. Dagens Arbete har undersökt rapporteringen kring tre av de största varslen i modern tid, alla från 2001:

• Ericssons varsel av 1 500 personer i Kumla
• Flextronics varsel av 508 personer i Katrineholm
• Continentals varsel av 774 personer i Gislaved

En genomgång av nyhetsmaterialet i tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Nerikes Allehanda, Katrineholms-Kuriren och Värnamo Nyheter, visar att arbetare utan fackliga uppdrag bara får vara huvudkälla i var tionde artikel. Arbetsgivare och fackliga företrädare är huvudpersoner dubbelt så ofta, i var femte artikel.

De arbetare som väl citeras får nästan bara förmedla dystra känslor och framställs som människor utan förmåga att göra någonting åt sin situation. Då handlar det inte bara om dagarna efter att varslet offentliggjorts, utan om två månaders nyhetsrapportering.

Tidningsläsarna ges också inblick i arbetarnas privata liv. Familjebild, ålder och bostadsförhållanden är allt som oftast med i texten.

Lena Levin är kommunikationsforskare vid Linköpings universitet och har forskat om hur olika grupper framställs i tidningar vid varsel. Hon bekräftar bilden som tonar fram i Dagens Arbetes undersökning. Gestaltningen av arbetarna saknar bredd, tycker hon.

– Det finns en liten grupp som får fungera som exempel. De får representera alla andra i samma situation. De är missnöjda, oroliga och visar mycket känslor. På ett sätt som är ”lagom”. Det är som om de ska passa in i någon sorts mall. Går de inte in i mallen yxar man till dem, tar bort de delar som inte passar in.

Lena Levin menar att många av arbetarnas versioner av det som händer på företaget aldrig når allmänheten. Arbetarna stängs ute från den allmänna diskussionen.

Dessutom påverkar medierna allmänhetens bild av hur samhället fungerar.

– Att se sig själv i en ständig eländesbild kan göra människor handlingsförlamade, fast de inte är det.

Läs mer i dokumentet Journalisterna skapar sina offer.

Anna Tiberg