Ångerfull ombudsman berättar

Tommy Larsson har vid tre tillfällen varit med styrelsefolk från Metall i Trollhättan på porrklubb. Första gången blev de blåsta, säger han. Andra gången visste de vad de gjorde. Och att det inte skulle uppskattas av medlemmarna.

Tommy Larsson mår dåligt i dag. Han är märkt av interna personalkonflikter och avslöjandena kring hans och andras festande för medlemmarnas pengar. Han tycker att många av skriverierna om överdådig spritkonsumtion är överdrivna. Men han medger utan omsvep att han och flera andra i styrelsen har gjort fel.

Tommy Larsson har arbetat som lokalombudsman i 18 år. Fram till i somras har han också varit kassör på avdelningen i Trollhättan. Han säger att han avskyr journalister och aldrig tidigare pratat med dem. Men nu har han ändå valt att gå ut och berätta om vad som hänt på avdelningen i Trollhättan.

Bakgrunden är att han upplever att han ensam skulle fått ta skulden för revisorernas kritik mot den interna representationen på avdelningen.

Den övriga styrelsen nekar till att de varit på porrklubbar på medlemmarnas bekostnad. Men det gör inte Tommy Larsson. Han säger att han inte använt ordet ”porrklubb”, men att han vid tre tillfällen varit med på nattklubbar.

Den första gången var 1995 vid ett besök i Bryssel. Den gången trodde de närvarande att de besökte en vanlig pub, uppger han.

– Det var inga röda lampor eller uppträdanden eller något sådant. Vi hajade inte vad det var för något.

Men han medger att de flickor som slog sig ner och ville bli bjudna på drinkar var lättklädda. Notan slutade på omkring 30 000 kronor.

– Det vi gjorde fel var att vi inte betalade det själva.

Tänkte ni någonsin att det här är fel mot medlemmarna?

– Jag tror den gången i Bryssel tog oss hårt allihopa. Vi pratade mycket om det.

Men några år senare var det dags igen. Den gången var det en klubb med uppträdanden i Köpenhamn i samband med en Folksamkonferens.

– När vi gick in den gången var vi medvetna om vad vi gjorde. Den gången köpte vi inte mer än några öl eller groggar.

Funderade ni efteråt på medlemmarnas reaktioner den gången?

– Ja, det tror jag att de flesta av oss hade lite ångest för.

Men även 2001 besökte en delegation från avdelningen en porrklubb. Den gången beställde de in en magnumflaska vin. Notan hamnade på omkring 16 000 kronor, enligt Tommy Larsson.

Han säger sig ångra det han gjort. Men han tycker ändå att mycket av kritiken mot höga spritkostnader är överdriven. Den externa representationen har varierat mellan 0 och 5000 kronor de senaste åren.

Den interna representationen har varit högre. Men ingen på avdelningen har upplevt att de gått över alla gränser, anser han.

Två gånger om året har avdelningen haft personalkonferens eller julfest. Senast slutade spritnotan på omkring 20 000 kronor för 27 personer.

– Det är mindre än tusen kronor per person. Vi visste att det överskred reglementet. Men allt har godkänts av styrelsen via ordföranden eller vice ordföranden.

Utöver de två årliga festerna har ombudsmännen även haft interna möten. Ibland har de skett på kvällstid. Då har de köpt med sig sprit från systemet som de druckit på avdelningen. Tommy Larsson tror att mycket av kritiken från revisorerna handlar om de kostnaderna.

– Ett tag hade vi ganska många sådana möten i samband med sammanslagningen av avdelningarna. Men de sista åren har vi kanske haft kvällsmöten någon gång var annan månad. Då har vi tagit ett järn på expeditionen och sedan gått och köpt en pizza eller något annat.

Tommy Larsson inser att han gjort fel. Och även om han får behålla jobbet som ombudsman funderar han på om han kan jobba kvar efter det som hänt.

– Jag har gjort fel. Men jag tror att jag gjort rätt nu till slut. Moraliskt sett har vi skött oss dåligt allihopa.

FREDRIK KORNEBÄCK