Därför sa Industri­facket nej

För en månad sedan sa Industrifackets styrelse oväntat nej till ett samgående med Metall. Efter beskedet följde en kaotisk vecka. Dagens Arbete har kartlagt vad som hände.

Industrifackets nej chockade inte bara den tilltänkta samarbetspartnern Metall. Beskedet chockade också stora delar av det egna förbundet, inklusive de centralt placerade ombudsmännen.

Proteststormen mot beslutet höll på att svepa bort förbundsledningen. Men Metall bjöd Industrifackets förbundsordförande Leif Ohlsson på en sista eftergift som räddade förbundsstyrelsen.

Ett nej blev ett tillfälligt nja.

Försäkringarna, överstyrelsens ställning och anslagen till avdelningarna – det var de tre olösta frågorna som fick Industrifackets förbundsstyrelse att först säga nej.

Men det fanns fler olösta frågor.

En oväntad stötesten visade sig vara socialismen.

Hans-Erik Svensson från Gotland, ledamot i Industrifackets förbundsstyrelse, reagerade över att ordet ”socialistisk” inte skulle få vara med i den inledande målsättningsparagrafen i det nya förbundets stadgar.

– Åtta av tio kunde inte acceptera det.

För Svensson fanns det ytterligare ett skäl att säga nej.

– I stället för förbundskassör skulle det heta ekonomichef i det nya förbundet. Chefer har vi nog av på jobbet. Jag får allergi när jag hör det ordet.

Ett annat skäl till att säga nej var rädslan att Industrifacket skulle hamna i underläge i de nya avdelningsstyrelserna.

Läs hela dokumentet: Bröllop med förhinder

Harald Gatu och Anna Tiberg