”Onödiga förslag om lex Britannia”

Publicerad 2006-01-25, 12:00   Uppdaterad 2015-02-09, 11:33

Svensk arbetsrätt måste ändras innan Vaxholmsmålet avgörs i EG-domstolen. Det anser två professorer på Arbetslivsinstitutet. Men Erland Olauson, avtalssekreterare på LO, tycker att utspelet är ett försök att lösa problem som inte finns.

I Sverige får stridsåtgärder inte användas för att tränga undan ett befintligt kollektivavtal. Undantaget är lagregeln lex Britannia som gör att detta är tillåtet på företag med utländska avtal.

Lex Britannias innebörd är en av de frågor som ska manglas i EG-domstolen efter det uppmärksammade bygget i Vaxholm. Strider lex Britannia mot EU:s regler om fri rörlighet av tjänster?

Ja, utan tvekan, säger professorerna Jonas Malmberg och Niklas Bruuns på Dagens Nyheters debattsida. De föreslår att lex Britannia ersätts med en regel som endast tillåter stridsåtgärder, om det utländska avtalet ger betydligt sämre villkor än de som gäller i branschen i Sverige. En lösning som borde genomföras snabbt, innan Vaxholmsmålet når EG-domstolen, tycker Malmberg och Bruun.

Poängen är att en sådan ändring kan få den svenska lagen att rimma bättre med EG-domstolens praxis.

Erland Olauson, avtalssekreterare på LO, är inte imponerad.

– Deras recept löser problem som inte är något problem.

Andra arbetsrättsmodeller i Europa tränger också undan utländska avtal, säger han. Lagstadgade minimilöner exempelvis, ersätter lägre löner i utländska avtal. Likadant med de system som upphöjer avtalen till lag. I Sverige är det facken som har uppgiften att bevaka så att reglerna följs.

– Det är tre olika modeller. Det skulle förvåna mig mycket om EG-domstolen skulle försöka tvinga på hela Europa de två första modellerna.

Om EG-domstolen kräver förändringar av de svenska reglerna, är det bättre att vänta med att agera tills kravet kommit, anser han.

Ingemar Göransson, utredare på LO, ställer sig också frågande till förslaget. Striden om Vaxholmsmålet beskriver ”klasskampens mitt”, och ska inte bemötas med kluriga juridiska lösningar, tycker han.

– Detta är inte en juridisk fråga, det är en politisk. Det visar på en grundläggande politisk motsättning inom EU, mellan å ena sidan reglerna om en inre marknad, och å andra sidan de sociala villkor som finns inom unionen. Där har principen om en inre marknad i princip alltid gått före.