Sjukskrivna blir blåsta på högre lön

Några fick uppåt tusen kronor när lönepotten fördelades, men Hajro Heco fick ingenting. En kränkande erfarenhet han delar med andra långtidssjukskrivna.

Hajro Heco, 46, blev besviken när han kom tillbaka till jobbet på gjuteriet Keycast utanför Köping efter sin över ett år långa sjukskrivning. Pottpengarna för 2005 var fördelade. I genomsnitt innehöll lönepotten 490 kronor per person. Vissa hade fått uppåt tusen kronor. Själv hade han inte fått någonting, trots att hans lön på knappt 17 800 kronor var lägre än snittet. Hajro protesterade, men facket ville inte riva upp avtalet och arbetsgivaren ville inte öppna plånboken. Båda parter hänvisade till sjukskrivningen, enligt Hajro.

– De sa att de glömt mig, och att jag måste vänta till nästa gång.

I efterhand tycker Kent Fernström, dåvarande klubbordförande och Kenneth Wester, ny klubbordförande, att de borde ha agerat annorlunda.

– Jo, det var nog som Hajro säger. Han och två till som hade varit borta så länge att det inte verkade som de skulle komma tillbaka, de fick ingenting, berättar Kenneth Wester.

– Vi trodde inte att de skulle komma tillbaka, och då ville vi inte offra de pengarna ur potten.

Riva upp avtalet ville förhandlarna inte försöka göra. Då skulle några som lovats mer kanske få mindre.

Samtidigt riktar de kritik mot stål- och metallavtalet. Någon del av potten som är generell, och som alla ska få, finns inte.

– Enligt avtalet kan man i princip ge ingenting åt någon i fem år. Som förhandlare skulle jag kunna säga: ”Nä, han är oduglig, han ska inte ha någonting”, säger Kenneth Wester.

Produktionschefen, Tomas Lindholm, förnekar att långtidssjukskrivningarna var ett motiv i lönesättningen. Det var Hajros ”kunnande och tempo” som gjorde att Hajro blev utan pengar och Hajro har höjt sin lön tidigare.

IF Metallklubbens inställning är att inför nästa löneförhandling ska ingen på Keycast bli utan tillägg.

– Vi här lärt oss av våra misstag, säger Kent Fernström.

Fakta: Avtalen ger ingen garanti för alla

• Teknikavtalet Metall. IF Metalls största avtal som gäller för arbetare inom verkstadsindustrin. Har en individgaranti, det vill säga, du är garanterad en del av löneökningen.

• Stål- och metallavtalet. Organiserar arbetare inom stålindustrin. Om klubb och företag kommer överens kan du bli utan pottpengar. Men de flesta arbetsplatser lönesystem ska, om de underhålls rätt, garantera en rättvis lönefördelning. Kommer klubb och arbetsgivare inte överens läggs pengarna in i lönesystemet rakt av. Finns inget lönesystem sker oftast en central förhandling som brukar sluta med att den största delen av pengarna fördelas generellt.

• Allokemiska avtalet. Avtalet för gummi-, plast- och läkemedelsindustrierna. Risken att bli utan del av potten finns om klubb och företag kommer överens om det. Kommer klubb och företag inte överens finns en garantinivå om arbetsplatsen har ett lönesystem. I annat fall fördelas hela potten generellt.

Anna Tiberg