Hård kritik mot Leijonborg i riksdagen

– Man måste nog tyvärr konstatera att Lars Leijonborg inte är ett dugg intresserad av arbetslivsforskningen. Den slutsatsen drog Josefin Brink (v) när konsekvenserna av Arbetslivsinstitutets nedläggning diskuterades i riksdagen i tisdags.

Hon och Lars Lilja (s) hade reagerat på den rapport som visade att sedan Arbetslivsinstitutet (ALI) lades ned i juni 2007 så har hälften av forskarna lämnat arbetslivsforskningen. De undrade därför vad regeringen tänker göra för att säkerställa och stärka arbetslivsforskningen.

När högskole- och forskningsministern Lars Leijonborg skulle besvara frågan ifrågasatte han uppgifterna om att så många forskare försvunnit. Han konstaterade samtidigt att det inte i första hand är antalet forskare som är det avgörande utan att arbetslivsforskning bedrivs med hög kvalitet.

Dessutom utlovades stora satsningar på forskning i allmänhet i framtiden.

– Jag undrar hur ministern menar att kvaliteten kan sättas i centrum när man splittrar upp forskningen, färre personer håller på med den och det avsätts betydligt mindre resurser till den. Jag har lite svårt att se hur detta går ihop, replikerade Josefin Brink och Lars Lilja instämde.

Patrik Björck (s) konstaterade att regeringen inte vill ha arbetslivsforskning av det enkla skälet att den vet redan svaren:

– Man tycker inte att man behöver forska kring arbetsmiljö eller varför människor blir sjukskrivna eller utslagna eftersom man redan vet varför det sker.

– Det är nämligen så att människor är sjukskrivna därför att sjukersättningen är för hög. Det behöver man ingen forskning kring. Människor är arbetslösa därför att arbetslöshetsersättningen är alldeles för hög, anser regeringen.

Josefin Brink underströk att arbetslivsforskningen intar en särställning som den har bedrivits på ALI eftersom den har en direkt tillämpning på arbetslivet. Den har bedrivits nära arbetsplatserna och varit direkt tillämpbar för arbetsgivare, skyddsombud och Arbetsmiljöverket.

Leijonborg gjorde flera försök att byta perspektiv:

– Ta till exempel detta med tunga lyft. Det berörs ju inte bara av forskare som har etiketten arbetslivsforskare. Det kan komma in i idrottsmedicin, i ortopedi naturligtvis och på medicinska fakulteter.

Lilja försökte dock återföra Leijonborg till ALI och hänvisade till den borgerliga alliansens tal om utanförskap:

– En del av utanförskapet beror sannolikt på hur arbetsmiljön ser ut, hur arbetslivet utvecklats mot högre krav, mot mer stress, mot mer och mer enahanda arbetsuppgifter.

– Det är klart att ett institut som jobbar direkt mot arbetsplatserna och har goda kontakter med parterna på arbetsmarknaden i sin forskning skulle kunna bidra till att öka kunskapen om varför vi fått det så kallade utanförskapet.

Leijonborg nappade dock inte på den kroken och ville inte ge några konkretare besked med hänvisning till nästa års stora forskningsproposition.

Så fortsatte debatten några varv till på samma teman. Efteråt tyckte vare sig Josefin Brink eller Lars Lilja att de fått svar på sina inledande frågor.

– Ingen vill stå för effekterna av nedläggningen. Dessutom är man inte intresserad av att få en massa fakta om hur arbetslivet utvecklas, sade Josefin Brink.

Lars Lilja förstod om Lars Leijonborg känt sig trängd i debatten:

– Det måste var problematiskt om man är forskningsminister att se hur det försvinner kvalificerad forskning på ett område där Sverige varit ledande. Och att anledningen är beslut som man själv varit med om att fatta.