LO vill lyfta visstidsfrågan i avtalsrörelsen

När krisen kom var det visstidarna som knuffades ut först. De gick i det tysta.
Det är ett år sedan nu.
– För lite görs, det är tyvärr så, erkänner Håkan Löfgren på LO.

Tidningarna skrev inte om visstidarna. Tv och radio rapporterade inte om dem. Utan ett knyst fick de lämna sina arbetsplatser. Och så kommer det att se ut även framöver.

– Om någon säger att den här anställningsformen kommer att försvinna så är det förmodligen den största optimisten du pratat med det här året, säger Darko Davidovic, förhandlingsombudsman på IF Metall.

Emma Vinka, 26 (bilden), började som montör på Volvo Lastvagnar i januari 2008. Då gick det fortfarande bra för fabriken i Umeå. I början var hon och de andra visstidarna positiva. De hade hört att folk som väl tar sig in på Volvo får stanna. Men så blev det mindre och mindre att göra.

– Linor stängdes av och vi fick gå hem tidigare på dagarna. Åh, vad skönt att vi får sluta tidigt sa vi. Samtidigt började man tänka, och prata. Det här är inte bra.

I slutet av oktober lämnade Emma Vinka och de andra visstidarna fabriken.

– Det hade känts bättre om facket kommit och sagt att det verkar som att ni inte får förlängt, om vi förvarnats. Nu fick vi veta samma dag som chefen kom med papperet.

Håkan Löfgren, ombudsman på LO, menar att det bråkas för lite.

– Visstidsfrågan måste lyftas in i avtalsrörelsen. Det är bara så man får saker att hända.

Anställningsformen kom efter krisen på 90-talet och är här för att stanna. Efter krisen 2000 kunde IF Metall konstatera att visstidarna blivit fler och de fasta färre.

– Företagen har numera som policy att 25 eller 30 procent ska vara anställda på visstid, en ny flexibilitet som inte funnits inom industrin tidigare, säger Darko Davidovic.

Att ta in bemanningsföretag är dyrare än att använda visstidare. Företagen kombinerar därför.

När det vänder kommer både inhyrning av personal och visstid att öka.

– Vi lever i ett samhälle där en människa kan ha väldigt avancerade arbetsuppgifter med en bra lön, men när hon kommer till Telias butik så får hon inte ens plocka ut en telefon för att hon inte har fast anställning, säger Darko Davidovic.

I förra avtalsrörelsen fanns inte visstidarna med alls.

– Utan att säga för mycket så kommer de att bli föremål för diskussion i den här avtalsrörelsen, lovar Håkan Löfgren.

Emma Vinka bor fyra mil utanför Umeå, på en gård med djur. Att söka jobb på annan ort är svårt. Hennes man jobbar kvar på Volvo. Han är fast. Det hjälper å andra sidan inte, skrattar Emma Vinka kallt och berättar om mannens brorsa som jobbat på Volvo i elva år men ändå fick gå.

– På ett sätt var det bra att de kastade ut oss innan det brakade ordentligt. Trycket på arbetsförmedlingen och a-kassan var inte lika stort. Vi blev inskrivna på en gång.

Innan Volvo jobbade Emma Vinka tre månader åt ett bemanningsföretag. Ett enda fast jobb har hon haft sedan gymnasiet – på en hamburgerrestaurang. De korta vikariaten har sedan avlöst varandra.

– Det hade varit skönt att få stanna när man kämpat i så många år på så många olika arbetsplatser. Man får försöka att inte gräva ner sig. Men dagarna tickar iväg. Vändningen får faktiskt ta och komma nu. Frågan är om jag någonsin får ett fast jobb.

ELINOR TORP