Ankis rygg är slut – har inte råd att gå i pension: ”Hur ska jag klara mig?”
Smärtan är som knivar Måste ändå bära tunga säckar – i tre år till
Publicerad 2009-11-25, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:23
Seppo Sinimaa är ny ordförande för GS i Stockholm.
– Jag tror väldigt starkt på den fackliga närvaron man hade i Skogs- och Träfacket, säger han.
På tisdagen valde GS avdelning 9 ny ordförande. Seppo Sinimaa är bokbindare och repromontör. Han började i den grafiska branschen 1975. Efter en arbetsrättslig konflikt på 90-talet blev han arbetslös. På senare år har han mest jobbat med grafisk produktion åt LO och TCO, och halvtid för facket.
Du har också arbetat utomlands?
– Jag gjorde ett par skrifter om arabvärlden runt arbetsmarknadsfrågor. Sen har jag jobbat med förbundsprojekt i Gaza och på Västbanken. Jag var även fredsövervakare i Sydafrika innan de första demokratiska valen.
Vad kommer du som ordförande att ta tag i?
– Hur ska vi jobba tvärfackligt för att få upp organisationsgraden i Storstockholm, det är en nyckelfråga. Tappar vi vidare i regionen så landar vi på organisationsgrader under 50 procent. Det finns inget fack som i längden kan hålla ihop de riksräckande kollektivavtalen om man sjunker för lågt.
Vad har ni grafiker lärt av Skogs- och Träfacket?
– De jobbade systematiskt med olika former av uppsökerier på arbetsplatserna. Facklig närvaro är oerhört viktigt för sammanhållningen. Den kommer jag personligen engagera mig mycket i.
Något mer?
– De var duktigare än oss på att återrapportera till förbundet. Att göra uppföljningar hela tiden är ett bra redskap, och en piska. Man får ju skämmas om man inte kan visa upp resultat som är i kvalitet med vad andra klarar av.
Seppo Sinimaa tittar tillbaka:
– Gamla Grafikerna i Stockholm hade en hög profil och svansföring. Ibland var det kanske mest ord. Men i ganska många år har vi nu lyckats kombinera ord och verkstad, tycker jag. Vi finns med som en politiskt pådrivande kraft.
Han utgår ifrån att GS avdelning 9 kommer att fortsätta med det.
– Tankemässigt så är vi väl så politiska som gamla Grafikerna. Men Skogs- och Träfacket har ju inte funnits i någon större utsträckning i Stockholm av naturliga skäl. Därför har man inte heller kunnat profilera sig i den här regionen där man får mycket mer genomslag.
Vad gör ni åt turbulensen i tryckeribranschen?
– Konkurserna går inte att hindra, inte heller sammanslagningarna. Vi har däremot i branschgrupper diskuterat hur vi ska kunna förbereda oss. Vi har också gjort utredningar och tagit hjälp av externa konsulter för att mildra effekterna. Men vi kan inte bestämma vilka som köper och säljer företag.
Seppo Sinimaa konstaterar att konkurserna i Stockholmsregionen varit många fler än på andra ställen i landet.
– Ombudsmännen är därför duktiga på att bevaka medlemmarnas rättigheter i samband med konkurser. Det är visserligen en efterbörd, men en viktig del att lönegarantier trillar ut och så vidare.
Vad kan GS bli bättre på?
– Vara ute på företagen. Och att samla ihop aktivistgäng. Det kommer behövas i avtalsrörelsen, i valarbetet och för att störta den borgerliga regeringen. Det är vår största uppgift, att få fram tillräckligt många aktivister så att vi klarar de uppgifterna.
ELINOR TORP