Skyddsombudet: ”Samhall satte munkavle på mig”

– Samhall satte munkavle på mig.
Lars-Erik Sköngård fick inte ställa några krav eller kritisera arbetsmiljön. Då skulle Samhall förlora kontraktet med H.A.

Fem gånger på lite drygt ett år fick brandkåren rycka ut till Hans Anderssons anläggning i Spånga. Papperskvarnen fattade eld. Samhalls sorteringsbarack uppe i taket rökfylldes på några minuter.

Lars-Erik Sköngård som var produktionssamordnare försökte lugna de funktionshindrade och sätta dem i säkerhet nedför den branta ståltrappan. En av dem fick panik och sprang uppför trappan igen. Lars-Erik Sköngård sprang efter och mer eller mindre släpade ut arbetskamraten. Efteråt var han själv i chocktillstånd.

Han ringde chefen på Samhall, men fick inget svar.

Han skrev en rapport, som ingen ville läsa.

Lars-Erik Sköngård var vid den här tiden skyddsombud. Men varken IF Metalls ombudsman eller chefen på Samhall lyssnade.

Morgonen därpå gick de till jobbet som om inget hade hänt. Det luktade fortfarande brandrök och det kliade i ögonen. Svarta flagor flög omkring i luften. Hela baracken var svart. Kolsvart.

Lars Erik Sköngård fyllde hinkar med vatten och tillsammans sanerade de arbetsplatsen.

Brandmästare Rikard Holmberg som ledde släckningsarbetet minns händelsen väl. Däremot hade han ingen aning om att det jobbade människor uppe i taket, intill papperskvarnen.

Brandmännen släckte elden och sanerade kontorslokalerna så att inte datorer skulle komma till skada. Även truckförarnas arbetsplats gicks igenom så att det inte fanns farliga partiklar kvar.

– När vi jobbar i brandrök använder vi andningsskydd och när vi sanerar har vi filtermasker. Det är mycket partiklar i luften efter en brand. Det låter inte alls bra att de fick sanera sin egen arbetsplats, säger Rikard Holmberg.

Han tycker att det borde finnas rutiner med tanke på hur ofta det brinner i pappersåtervinningen.

När Lars-Erik Sköngård av sin närmsta chef uppmanas att glömma branden avsäger han sig det fackliga uppdraget och byter arbetsplats, till H.A. i Västberga. Bara för att upptäcka att det är locket på även här.

– Man är svart när man kommer hem på kvällarna. Jag badar varje dag efter jobbet och borstar mig ren under naglarna. Alla gör inte det, jag brukar få säga åt dem att tvätta händerna innan lunch.

Personalen använder inte munskydd, en del inte ens handskar. De sorterar i t-shirt.

– Vad som helst kan dyka upp på banden. Döda och levande råttor, mögliga frallor, byggmaterial, glas, sprutor, blodpåsar – allt, konstaterar Lars-Erik Sköngård.

Han påtalar bristerna för arbetsgivaren och IF Metall. Inget händer.

ELINOR TORP