”Marknaden sätter priset på råvaran”

– I norra Sverige är efterfrågan på massaved större än tillgången, vilket påverkar prisnivåerna, säger Roger Johansson, Sveaskog, som svar på Pappers kritik.

Den 29 december publicerade sex av Pappers avdelningar ett öppet brev till näringsminister Maud Olofsson på Dagens Arbetes debattsida. Det statliga bolaget Sveaskog kritiserades för att driva upp priset på virke i norra Sverige. Råvaran är så dyr att pappers- och massaindustrin riskerar att slås ut, hävdar de sex Pappers-avdelningarna.

– Priset på massaved sätts på marknaden av köpare och säljare tillsammans. Den ved vi säljer prissätts på samma sätt som när andra skogsägare säljer, säger Roger Johansson, marknadsansvarig för Sveaskog i Norr- och Västerbotten.

I dag efterfrågas också mer inhemsk råvara än tidigare. Industrin känner sig trygg med virkesleveranser som Sveaskog och andra svenska skogsägare kan garantera, skriver det statliga bolaget i ett pressmeddelande.

– Skogsägarna får bra betalt för sin skog och kunderna får sina leveranser snabbt och av hög kvalitet med en pålitlighet som vi vet uppskattas, säger Roger Johansson.

Lars-Olof Pettersson, Pappers avdelning 37 i Piteå, som stod bakom brevet, tycker inte att Sveaskog svarar på kritiken.

– Bolaget köper upp skog utan att ha direkt avsättning för den. Tidigare var massapriserna 90 procent uppe i norr. Nu är de 110. Det är märkligt, säger han och fortsätter:

– Går man tio år tillbaka så hade vi massaindustrier även i Skellefteåtrakten. Det har vi inte i dag. De är nedlagda. Man bränner upp råvaran istället för att koka eller såga den.

Det är den gamla debatten om att såga, koka eller bränna som dyker upp igen. Lars-Olof Pettersson anser att den råvara som är tillräckligt bra för att såga ska man såga. Flis levererar man sedan till massaindustrin. Då får man massaved. Och det som blir kvar kan man bränna.

– Biprodukter i massaindustrin passar bra att göra bränsle av, resonerar Lars-Olof Pettersson.

Hur ska Sveaskog agera, anser du?

– De borde vara mer aktiva med att sortera ut och sälja råvara som ska till massaindustrin till massaindustrin och det som ska till sågverksindustrin till sågverksindustrin. Men då måste det till lite ägardirektiv. Det var därför vi adresserade brevet till Maud Olofsson.

Har det verkligen gått så långt att industrin i norra Sverige riskerar att slås ut, som ni skriver i brevet?

– Nja, det är väl att ta i. Men på sikt kan det bli så om bioenergi är mer konkurrenskraftig än råvaran.

ELINOR TORP