Chefen tog deras pass och bankkort: ”Mådde jättedåligt”
Thailändska skogsarbetare blåstes i kyrkans skog Tvingades betala tillbaka delar av lönen kontant
Publicerad 2010-11-10, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:21
Skattefusket förtjänar mer debatt. Att skattesystemet fungerar är en ödesfråga för kommande generation, säger Lars Korsell, chef på Brå.
– Vi får fler och fler äldre som ska försörjas av de unga.
Att 133 miljarder om året i skatt försvinner varje år förtjänar mer debatt, säger Lars Korsell, chef för Brottsförebyggande rådet.
– Särskilt med tanke på den framtid vi går in i. Det talas väldigt mycket om hur jobbavdraget förändrat folks ekonomi, och det kostade nära hälften så mycket. Att komma åt skattefusket skulle ju också vara ett sätt att öka skatteintäkterna.
Anpassningen till en flexiblare arbetsmarknad, till exempel att det blivit mycket lättare att få F-skattsedel, är också en utmaning för skattesystemet. Forskning som Dagens Arbete tagit del av visar att ökat egenföretagande också ökar skattefusket.
Det diskuteras inte i samband med framtidens arbetsmarknad. Borde vi höra mer om det från politikerhåll?
– Javisst, det är stora ödesfrågor. Befolkningspyramiden borde leda till att vi behöver ha så många som möjligt i arbete i framtiden. Samtidigt gäller det att få in skattepengarna när allt färre ska försörja allt fler.
Upprördheten över bidragsfusket är både stort och överdrivet hos allmänheten. Hela två av tre tror att bidragsfusket är ”mycket eller ganska omfattande”, enligt en undersökning av Delegationen mot felaktiga utbetalningar, FUT. Att Skattefusk inte anses vara lika allvarligt tror Lars Korsell att det finns en enkel förklaring till.
– Det är ett större steg att bidragsfuska. Det pengar man ska betala skatt på ser man ju komma in, man har dem i handen eller på sitt konto. Det blir inte lika tydligt för dig att du gör fel, eftersom du har pengarna själv. Bidragsfusk uppfattas som fusk med ”andras” pengar medan skattefusk mer betraktas som i grunden ”egna” pengar.
När skattefusket väl hamnar i fokus är det frisörer, städare, hantverkare och restaurangägare som undersöks. Rutavdraget och personalliggare har införts som åtgärder för att skydda branscherna mot osund konkurrens.
Storföretagen får mindre uppmärksamhet. Fusket kallas saker som ”ränteupplägg” och ”momskaruseller”. Det handlar om olagligt trixande och allt för aggressiv skatteplanering. För några år sedan skapade flera stora företag ett upplägg som gjorde att de kunde befria sig själva från bolagsskatt. Det fick knappt debattörerna att höja på ögonbrynen säger en tjänsteman på skatteverket. Det finns heller inga stora utredningar om storbolagens fusk.
– De här uppläggen är komplicerade och svåra att förstå, säger Lars Korsell.
– Jag tror att det lättare skapas en reaktion på det som är synligt och begripligt. Även politiker och debattörer går till frisörer, och har hantverkare hemma. Det finns någon sorts upprördhet över det synliga och vardagliga.
– Det hör också till saken att inom de branscher som granskats finns företag som är ganska små och sårbara. De har ingen makt och de har inte mycket att sätta emot. De kan inte hota med att flytta utomlands.
Det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som drog i gång jakten på bidragsfuskare.
Korsell och två av hans kollegor författade för två år sedan en teori kring den breda politiska omsvängningen i synen på bidragstagarna. Innan debatten om sjukfusket drog igång i början av 2000-talet var de ”kelgrisar” som på kort tid förvandlades till ”styvbarn”.
När den debatten eskalerade hade både Socialdemokraterna och de borgerliga partierna mycket att vinna på att skärpa kontrollen. Den ena sidan för att kunna upprätthålla och försvara de trygghetssystem som fanns, de andra för att kunna genomföra reformer som förändrade dem.
En tänkbar förklaring till att skattefusket har kommit i politikens bakvatten kan vara trenden hos partierna att profilera sig som företagarvänliga, säger Lars Korsell. Vänsterblocket och högerblocket hade många gemensamma budskap inför valet.
– Båda ville ha jobbavdrag, båda ville värna småföretagen. De tjänade på att vara återhållsamma med att prata om skattefusket, annars fanns det risk för att budskapet blev otydligt.