Fackklubbens ilska mot Skatteverket: ”Hoppas de åtalas för tjänstefel”
Tillfällig andningspaus för Kubal Får tillgång till frysta skattekonton ”Alltid kris här”
Femmorna fixade egen fackförening
Publicerad 2011-02-22, 12:00 Uppdaterad 2015-02-09, 11:20
Deras fackliga glöd tändes efter att deras skola brann ner. De elvaåriga fackkämparna har redan vunnit en strid om sin nya skola. Nu strider de för efterrätt till maten.
– Om man är många som är enade så går det lättare att få igenom det man kämpar för, säger elvaårige Isac Ek.
Han är en av medlemmarna i Lombolo fackförening, som bildats av klasskamraterna i 5 O på Tuolluvaara skola i Kiruna.
En kväll för två år sedan stod deras ursprungliga skola i Lombolo i lågor. Hela bygget brann ner och klassen tvingades flytta till en ny skola.
När kommunfolket i Kiruna började dra upp planer på att bygga en ny skola ville klassen göra sin röst hörd. Upplevelsen av att ha förlorat sin gamla skola har svetsat samman eleverna. När de bildade fackföreningen stod de enade för att få de vuxna att lyssna.
– Det är viktigt att vi barn får vara med och bestämma eftersom det är vi som ska gå där, säger Lisa Enback, en av de unga fackföreningskämparna.
Kampen gav resultat. Deras förslag om en kafeteria och en större gympasal på den nya skolan ska bli verklighet. Inspirationen till att skapa en egen fackförening fick de efter att Daniel Eneslätt besökte skolan för att berätta om sitt arbete. Han är ombudsman på IF Metall i Malmfälten och även pappa till en av eleverna.
– Det var oerhört roligt att de har ett sådant engagemang och att jag kunde väcka sådan glöd hos dem, säger Daniel Eneslätt.
Nu har klassens fackförening startat en namninsamling för att få efterrätt till skolmaten en gång i månaden. I framtiden vill man även vara med och påverka stadsflytten av Kiruna.
– Det är viktigt att engagera sig i hela samhället och inte bara i skolan, säger Lisa Enback.
De har redan börjat få rutin på att förhandla med de vuxna och Isac Ek har klart för sig vad som fungerar bäst.
– Om man diskuterar gäller det att ställa bra och trovärdiga frågor. Det är också viktigt att försöka få fram frågor som verkligen går att genomföra, säger han.
Deras klassföreståndare, Barbro Johansson, gläds åt deras engagemang.
– Många vuxna i samhället har tappat tron på att man kan påverka och knyter näven i byxfickan. Därför är det roligt att barnen är så engagerade och att de lär sig att man faktiskt kan påverka tillsammans.
TOOMAS LAAGUS
