”Skuggsamhället är skapat av politik och måste bekämpas med politik”Helle Klein, chefredaktör, om Dagens Arbetes granskning.

”Här är orden som vridit om vårt samhälle”Författaren Kristian Lundberg läser boken ”En nyliberal ordlista” och förfasas över hur orden har förvridit vårt sätt att tänka.

Foto: OLA HÅKANSSON

Alkohol, rock, respekt, glädje

Finlandsfärjan klyver Östersjöns vågor. I salonger och hytter syns slingrande tungor och gnuggande höfter. När nattens tema är hårdrock vågar även männen smeka varandra.

Han ser livsfarlig ut där han sitter vid baren på M/S Galaxy som stävar över Ålands hav mot Åbo. Ölen är till hälften urdrucken. Blicken under de tjocka piercingprydda ögonbrynen arg.  Hår och skägg är vildvuxet. Han ställer sig vigt upp och skuggboxas med en annan hårdrockare.

Johnny Skrotiz ler. Han heter så. Mannen med det råa yttre utseendet. Han bjuder mig till bordet och plockar ut en grov ring som sitter mellan näsborrarna. Ur cammoflagebyxornas benficka tar han fram fyra sugrör av större modell. Ett efter ett träs sugrören in i hålet där ringen nyss satt. Partytricket är fulländat när alla fyra sitter på plats, det ser ut som en plastmustasch som växer ut från näsans mittsträng.   

En stund senare, i en av skeppets många korridorer, möter jag en man med blåjeans och matchande jeansjacka. En utstyrsel han inte är ensam om på hårdrockskryssningen. Norska dödspunkarna Turbonegro är dragplåster och överallt vimlar det av hängivna fans som kallar sig turbojugends.

Jeanskillen bär vit matrosmössa som sitter lite snett på huvudet. Andedräkten berättar om många timmars hårt festande på taxfreeöl. Hans ansikte spricker upp. Likt en muslim som vänder sig mot Mecka och går han ner på knä framför mig, kupar sin högra hand, för den uppåt och rör vid mitt kön. Trots sina berusningsblanka ögon ser han min förvåning och ställer sig upp och vill kramas i stället. Han frågar om han får bjuda på öl.

När en turbojugend möter en annan turbojugend är kram och smek naturligt. Trots att de aldrig träffats tidigare förenas de i sin kärlek till bandet och dess musik. Gemenskapen handlar om acceptans, respekt och glädje. Inramat av stora mängder alkohol. Turbojugendkulturen spiller över på oss andra som deltar på 24-timmarsturen

De norska dödspunkarna är dragplåstret på kryssningen. Många suktar efter den nya sångaren Tony Sylvester som ersatt ”Hank von Helvete” (Hans Erik Dyvik Husby), känd för bredare massor för sin roll som Cornelis Vreeswijk i filmen ”Cornelis.” 
Tony Sylvester med sin stora tatuerade kagge och trashiga, raspiga röst har fört Turbonegro tillbaks till sitt 90-tals ursprung.

Dag 2, 02.29. Tony Sylvester i Turbonegro skakar sin rejäla mage och juckar mot mikrofonstativet och skriker: ”Do you wanna get wasted?” Publikens respons är omedelbar och hysterisk.

Bandet går på sist. Publiken har ägnat många timmar åt att konsumera bärs, sprit och den finska färdigblandade gingroggen Longdrinks. Festandet sker nere hytterna, i barerna och vid middagsbuffén där fri tillgång till öl och vin ingår för 300 spänn. I hyttkorridorerna har den erfarna personalen förberett med svarta sopsäckar som sitter uppsatta var tionde meter.  

En turbojugend har somnat tvärs över korridoren i fosterställning. Hans kompis ligger uppkrupen bakom i skedposition och stryker honom ömt över kinden. Passerande tar långa vingliga steg för att komma förbi.

Snedstegen beror inte på sjögång. Ålands hav är lugnt. 5–10 sekundmeter vind är ingen match för ett 202 meter långt fartyg.

Morgonen efter är det lugnt och tyst i korridorerna. Några uthålliga är tillbaks i taxfreen och bunkrar. Men först när lunchbuffén öppnar klockan 11 kommer folk ut från sin egen eller det tillfälliga nattsällskapets hytt för att dricka lunch och äta lite mat. Återigen är det fri tillgång i kranarna som aldrig sinar.

När fartyget lägger till i Värtahamnen är det hunnit bli kväll. Påsar tyngda med flaskor och små kärror med ölflak lämnar båten i sällskap med sina ägare. Rockers kliver på bussar som väntar på att ta dem till hemstäderna.

En turbojugend kräks utanför terminalen med en cigarrett i ena handen och en burk i den andra. När maginnehållet kommit upp torkar han sig med jeansjackans ärm och drar ett halsbloss och en mindre klunk öl. Nu väntar nya utmaningar på Stockholms hårdrocksklubbar.

Kvällen är ung.   

Johnny Skrotiz, kylmontör, Stockholm:
Jag gjorde min första piercing som 13-åring. Skaffade egen studio när jag var 20 år. Jag bytte namn till Skrotiz efter att en kompis morsa började kalla mig för det. Jag bråkade med skattemyndigheten i fyra år innan jag fick det godkänt. Jag har piercingar i ollonet. Två stycken. En som kallas prins Albert, den går in i urinröret bakom ollonet och ut vid mynningen. Det sägs att det är den enda genitala piercingen som förhöjer mannens sexuella njutning. Jag gillar att festa och gå på konserter. Men det får aldrig gå ut över jobbet. Jag måste ha ett ordentligt jobb om jag skaffar familj.

Jag heter Odin Wittenberg. Men mitt warriorname i Turbojugend är Admiral Anus. Jag är president för Turbojugend i Holmestrand. Jackan har jag alltid på mig, även på jobbet. Jag kör kran i metallindustrin. Jag och min tjej Erikke är festivalfreaks, rock´n´roll är vår grej. Turbonegro har vi sett nio gånger i år. Jag går hellre på spelningar än köper en ny tv. Hank von Helvete saknar jag inte. Att Tony Sylvester steppade in är det bästa som kunde hända. Han är en go vokalist. Kraftigt stämma.

”Jag jobbar på ett hyvleri. Ibland får jag representera företaget. Folk brukar haja till när de ser mina tatueringar. Det viktiga är inte hur jag ser ut, utan att jag sköter mitt jobb, är bäst på det jag gör. Jag och Therese separerade i några år. Sedan hittade vi tillbaks till varandra. Jag säger som de sa i filmen Highlander ’There can be only one.’ Vi fixar barnvakt och åker på kryssningar och går på festivaler, gör roliga saker ihop. Vi är här för musiken. Det är grymma band på den här resan.”


Mikael Landberg med sin fru Therese, från Valbo utanför Gävle:
(Mikael bjuder på groggen Amaretto och Cola som smakar ungefär som Dr Pepper.)
Jag jobbar på ett hyvleri. Ibland får jag representera företaget. Folk brukar haja till när de ser mina tatueringar. Det viktiga är inte hur jag ser ut, utan att jag sköter mitt jobb, är bäst på det jag gör. Jag och Therese separerade i några år. Sedan hittade vi tillbaks till varandra. Jag säger som de sa i filmen Highlander ’There can be only one.’ Vi fixar barnvakt och åker på kryssningar och går på festivaler, gör roliga saker ihop. Vi är här för musiken. Det är grymma band på den här resan.

Anders Nilsson, metallarbetare från Vetlanda:
Jag kom till Stockholm flera timmar innan båten skulle gå. Jag tänkte att jag ville passa på att träffa en riktig stockholmare. Men sen kom jag på att den enda som finns måste vara Jerry Williams. Jag lever sparsamt och satsar på att gå på spelningar. Överlag behöver folk slappna av när de stämplar ut från jobbet. Bara sitta i soffan och ta en öl och titta på idiotiska tv-program. Dagens arbetare kämpar till de kräks för att bli småborgerliga. Renoverar sina kök vart femte år.

”Det här är closest to heaven you can get. Vi har laddat i flera månader”, säger Capten Boner. 
Kamraterna Rickard Samuelsson (i hatt), Oskar Karlsson (blond) och Nicklas Gustafsson nickar innan de dyker in i hytten och fortsätter att ladda inför att Turbonegro ska inta scenen.

Eksjö Chapter. I en hytt ett av de lägre däcken är det fullpackat med folk. Fyra av dem trängs framför fotografen Olas kamera. Alla är från småländska Eksjö och driver ett eget så kallat chapter, som Turbojugends lokala fan clubar kallas. Johnny Hurtig har ett tätt helskägg. Han är presidenten och kallar sig Captain Boner. Till vardags jobbar han som metallarbetare. ”Det här är closest to heaven you can get. Vi har laddat i flera månader”, säger han.


Kamraterna Rickard Samuelsson (i hatt), Oskar Karlsson (blond) och Nicklas Gustafsson nickar innan de dyker in i hytten och fortsätter att ladda inför att Turbonegro ska inta scenen.


Captain Boner: Vi körde på hela natten fram till 06:30. Gick upp klockan 10. Turbonegro var så jävla magiskt. Det var tionde gången jag såg dem. Jag gillar allt kring bandet. Som  att gå mot strömmen. Det är därför jag inte har Facebook.

Det är två timmar kvar av 24 timmars-kryssningen.


md@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

Musik räddar liv

Krönika”Varje gång som jag sänker skivnålen på mitt knastriga vinylexemplar av Vol. 4 är det som att Black Sabbath bara finns till för mig”, skriver Carl Linnaeus.

Tolv tips för dina lurar

SommarljudLigger du i hängmattan? Koppla av med en spännande deckare – som någon annan läser åt dig. Kvar på jobbet? Tryck i gång en intressant radiodokumentär eller hitta din nya favoritpodd.

Volvomontören blev megakändis

Superhit305 583 407 spelningar har låten The Ocean hittills spelats på Spotify. För Volvomontören Mikael Persson har ett fritidsprojekt kastat om hela hans liv.

Gå ner till floden

MusikThe River handlar om floden som symbol för hoppet om en bättre tillvaro. Berättaren Bruce Springsteen besöker Sverige två gånger i sommar.

Musik som spolar kröken

AlkoholMusiken har problem med spriten. Det finns betydligt fler förskönande fylleskildringar än låtar om att nyktra till.

Anne Feeney

"Jag ville ut på gatorna och föra liv"

Levande KampsångMöt sångaren och aktivisten Anne Feeney. Inspiration hittar hon bland vanligt folk, sin farfar - och Joe Hill. I dagarna är det 100 år sedan arbetargrabben från Gävle avrättades i USA.

Sånger från en hjälte

ÅrsdagDen 19 november för 100 år sedan avrättades Gävlebon Joel Hägglund i USA . Men Joe Hills sånger lever än och har inspirerat Joan Baez, Bob Dylan, Woody Guthrie, Fred Åkerström - och Stephen King, skriver DA:s Harald Gatu.

Anne Feeney

Anne Feeney sjunger Joe Hill

FilmLyssna på Anne Feeney när hon sjunger "I dreamed I saw Joe Hill last night" för Dagens Arbetes läsare.

Traditionellt svenskt firande i Malmö. FOTO: PATRICK PERSSON/TT NYHETSBYRÅN

 Lustiga att se ...

MidsommardansNi kanske tror att ni hoppar runt och leker groda i enlighet med gammal svensk tradition? I själva verket gör ni narr av fransmän.

Gyllene musik. Systrarna Johanna och Klara Söderberg vann fyra grammisar förra året. I juni släpper de albumet Stay Gold. Neil Young och Nina Simone har också gjort musik kring den ädla metallen.  Foto: TT NYHETSBYRÅN

Musik av högt värde

Denna gyllengula, extremt sällsynta och ojämnt fördelade ädelmetall. Denna lättarbetade smyckesmetall, denna värdemätare, denna maktsymbol.

Rapparen Linda Pira och Nadezhda Tolokonnikova i Pussy Riot nöjde sig inte med att bara sitta i replokalen och titta på. I stället utmanar de strukturer, både i musikens värld och resten av samhället. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Tar ton i männens värld

En konstig föreställning lever kvar i musikens värld. Föreställningen om att vad en person har mellan benen avgör hens musikaliska färdigheter. Oh bondage, up yours! skrek den numer bortgångna Poly Styrene i X-Ray Spex som svar på det.

Under ledning av J Edgar Hoover (bilden t.v) ägnade den 
federala polismyndigheten FBI mycket möda 
åt att försöka stoppa spridningen av Louie Louie. I mitten The Kingsmen. Iggy Pop till höger.

Låten som inte kunde stoppas

En morgon, i dagarna femtio år sedan, låg ett brev på skrivbordet som tillhörde Matthew Welsh, guvernör i den amerikanska delstaten Indiana. Brevet var från en tonåring som ville varna guvernören för en låt som spelades på radio och skoldanser. Texten var snuskig, hävdade brevskrivaren. Guvernören måste göra något åt saken.

.

Längtan efter något annat

Februari – den tyngsta månaden. Det är länge sedan höstlöven föll och outhärdligt långt tills nya späda spricker ut. 

Till höger ett porträtt från 1955. Bilden t.v. visar en 88-årig Peter Seeger från Clearwater festivalen 2007. Foto: Anthony Pepitone

Från tystnad till triumf

Det var triumfens dag för Pete Seeger, en kylslagen januaridag för precis fem år sedan. Tillsammans med Bruce Springsteen sjöng han vid installationen av USA:s förste svarte president.

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Vackert eko från gruvan

Månadens musikIke Everly var några år över de tjugo och redan trött på att jobba som gruvarbetare. Dagligen slet han i en av kolgruvorna utanför Brownie i Kentucky. Mitt i det väldiga gruvområdet som breder ut sig i bergskedjan Appalacherna.

Älskar du snö? Eller är det kanske det värsta du vet? Oavsett läggning finns det låtar som är på din sida. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Musik att snöa in på

Förr eller senare faller den. Snön alltså. Alldeles oavsett om vi vill det eller inte anländer vintern alltjämt varje år.

Matiga bitar. Vad har Hans Alfredson gemensamt med Lemmy Kilmister i Motörhead och Dizzy Gillespie? Alla sjunger om hur man kan äta. Foto: TT

Musik som vill mätta dig

Men du kan väl för tusan inte ha timjan i svampsåsen? Hur i helvete kan du föredra Black Sabbath efter Ozzy? Få saker kan väcka så mycket känslor som musik och mat. 

Neko Case – som beskrivits som en blandning av gamla countrydrottningen Patsy Cline och Velvet Underground-sångerskan Nico – gläntar på dörren till barndomen på ett ett av höstens starkaste album. Foto: JUREK HOLZER

Med blicken mot det som var

Plötsligt skymtar barndomen förbi. En mamma uppmuntrar sitt barn: du kan bli vad du vill. ”Hey little girl, would you like to be the king’s pet or the king?” Kungens kelgris eller till och med kung själv.

7 retroboxar att lägga under granen

En ståtlig låda med ett ogenomträngligt innehåll man bara storknar inför? Eller lyxbiljetten in i en spännande musikvärld? De bästa cd-boxarna har en tanke, ett tema. DA:s Harald Gatu guidar dig till sju pärlor.

Sånger från andra sidan

DA:s Pontus Ohlin tipsar om tre jul- och nyårslåtar med stjärnor som slocknat.

”Man vill bara gunga med”

TipsetNi vet hur det är. Plötsligt är alla listor trista. Man behöver inspriration. Vi har frågat runt på arbetsplatserna Vad lyssnar du mycket på just nu?

Magisk stund i sommarkvällen

Minnet av sommaren förbleknar. Men något fortlever i minnet. Som den där spelningen. På festivalen, på arenan eller i folkparken. En magisk kväll då musiken hedrade sommaren.

Kollage: DA  Foto: SCANPIX

Med hopp och rädsla framåt!

Skolavslutningarna har varit och glädjerusiga tonåringar har hörts Sjunga om Studentens Lyckliga Dag och den ljusnande framtid som är deras. För visst är det väl så man helst vill tänka på den tid som ska komma. Härifrån ska det bara gå uppåt och framåt.

Bob Dylan, Lars Winnerbäck och Boney M har alla besjungit floden i någon form.     Foto: SCANPIX

Genom floder av musik

Flera av de första civilisationerna uppstod där, vid stranden av någon stor flod.

Emmylou drömmer om drömmarna med dig, Bibelns Josef har sanndrömmar om vad som snart ska ske. 
I konst, religion och musik är drömmarna många Foto:  SCANPIX och WIKIMEDIA COMMONS (montage)

Dröm – innan det är försent

Roy Orbison påstod att han kom på sina låtar i drömmen. En av de mest kända, In Dreams, skrev han ner på tjugo minuter så fort han hade vaknat.

Soluppgång. Många artister hänvisar till ljuset som platsen för lycka. Nina Simone och de fyra Beatlesmännen hyllar att solen kommer fram, och Keith Richards och Mick Jagger hoppas att Gud låter den skina på den som har det tufft. Bilden är ett montage. Foto: LARS FALKDALEN LINDAHL och SCANPIX

Hej hopp och frälsning!

Än så länge räknar jag minuter. Några minuter mer av dig varje dag. Så får man pussla så orken sträcker sig ända fram. Snart är du här på allvar. Efter en infrusen vinter är vi alla bleka och arma. Tömda på glans och d-vitamin kisar vi mot öster. Och något kommer där borta.

Kör hårt. Vid 70 års ålder spelar Jerry Williams fortfarande veteranhockey med AIK och Solna HC. Foto: HÅKAN ELOFSSON

70 bast med JERRY

Han har blivit nypt i arslet av John Lennon. 
Bjudit Lenin och Stalin på middag och hållit sig musikaliskt levande sedan mitten på 1950-talet. Han kallar sig Jerry Williams.

Livets träd. Antony Hegarty, Povel Ramel och Amanda Jensen hittar tillsamman med många andra artister inspriation i någon av de vedväxter som går under benämningen träd. Foto: SCANPIX (montage).

Kronan som berör oss alla

Enligt Nationalencyklopedin är det en ”vedväxt som har en huvudstam och som vanligen når en höjd av minst 5 m.” Men det är mycket mer än så.

När Woody Guthrie skrev en politisk text till gospeln When the World’s on Fire kunde han knappast ana att namn som Bruce Springsteen, Bob Dylan, Johnny Cash och Neil Young senare skulle ge This Land is your Land en miljonpublik. Foto: SCANPIX

DET HÄR ÄR VÅRT LAND

Gubben på uteserveringen glor ögonen ur sig när vi passerar förbi. Fotbollssupportern börjar mumla om al-Qaida med tydlig adress till oss som sitter mittemot i tunnelbanan. Och för en del småbarnsmammor är det inte alls självklart att min dotter ska få vara med i lekparken – tills de förstår att hon är adopterad, inte invandrare eller flykting. Då kommer saken plötsligt i ett annat läge.

Foto: SCANPIX

Från progg till punk till allsång

Han är mannen som plötsligt – under en promenad till 
jobbet – kom på att den staten och kapitalet sitter 
i samma båt. Leif Nylén, 73 år, konstkritiker och en gång trummis i legendariska Blå Tåget.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.