Björn Anders Nilsson hemma i vindsrummet. Här finns tre arbetsstationer: en för att måla Warhammer, en för att producera musik och en för att bygga lego. Foto: David Lundmark

”Vi i bandet levde som ett kollektiv”

Publicerad 2023-12-17, 21:14

~~STÄMPLA UT~~ Som musiker i syntbandet Slagsmålsklubben spelade Björn Anders Nilsson för 15 000 skrikande fans på Peace & Love. I dag gör sågverksoperatören musik hemma på vinden – medan barnen skriker i bakgrunden. Här berättar han om …

Björn Anders Nilsson

Ålder: 41 år.

Gör: Släppt musik med bandet Slagsmålsklubben och i eget namn.

Familj: Sambon Martina och barnen Ruben, 5 år, och Gunnar, snart 2 år.

Bor: På en gård norr om Norrköping.

Arbete: Sågverksoperatör och GS-klubbens ordförande på Bravikens sågverk.

Den första skivan

Det fanns en i bandet som hade pengar. Och det var jag, eftersom jag haft ett industrijobb några månader. Så jag lade 15 000 spänn på att trycka upp en vinyl i Tjeckien, Slagsmålsklubben och Frej. Sedan fick jag tillbaka de där pengarna i knöliga sedlar när vi sålde skivorna på spelningar. Då var musiken oproffsigt producerad, men lättillgänglig och glad.

Vi fortsatte att göra melodiös syntmusik, utan sång.

Hundåren med bandet

Vi åkte runt och spelade för skitpengar, boende och en back med öl och chips – sov på träsoffor. Jag fattar faktiskt inte hur vi klarade oss utan vanliga jobb. Men vi hade aldrig egna lägenheter, utan bodde alltid tillsammans, och jag levde på kanske 4 000 i månaden.

Nej, vi hade inget kollektivavtal i Slagsmålsklubben. Det behövdes inte, för vi levde redan som ett kollektiv och det fanns inget annat att förhålla sig till.

Studion på gården

Mitt musikskapande i dag är på samma professionella nivå som mitt hönsskötande, både sakerna finns i mitt liv och ger mig något. Jag har massvis med helt färdig musik, men har inte längre samma driv och saknar gnistan. Någon gång ska jag ge ut det. ”Men är det verkligen helt klart? Ska jag inte vänta?” tänker jag.

Oavsett kommer jag att fortsätta med musiken tills jag dör. Den är det enda konstanta jag har haft i mitt liv.