Industriarbetarnas tidning

Hela intervjun med Volvokoncernens presschef

11 mars, 2013

Skrivet av Mikael Färnbo

Volvo tillbakavisar kritiken och hänvisar till anonyma enkätundersökningar som uppges ge en motsatt bild av arbetarnas åsikter om företaget. Här är hela mejlintervjun med Kina Wileke, presschef på AB Volvo.

Hur kan det komma sig att arbetare i tre världsdelar tycker att Volvo är den ”sämsta” arbetsgivaren?

– Vi delar absolut inte bilden av att Volvokoncernen skulle vara den sämsta arbetsgivaren i Indien, Mexiko eller Sydafrika och vi vet att det inte heller är vad majoriteten av våra medarbetare tycker. I vår årliga anonyma attitydundersökning får samtliga berörda fabriker överlag riktigt bra resultat och det finns inget som indikerar att det skulle förekomma ett allmänt missnöje mot Volvo som arbetsgivare.

– Dessutom är omsättningen av personal relativt låg. Volvokoncernen ligger på eller under branschgenomsnittet i samtliga tre länder, vilket säger att våra medarbetare väljer att stanna i företaget i större utsträckning än hos våra konkurrenter.

– Man ska komma ihåg att forskargruppen i Umeå har valt att tala med ett litet antal anställda och att intervjuerna är upp till åtta år gamla. I fallet Mexiko intervjuades enbart 24 av fabrikens totalt 900 anställda, varav flera faktiskt var positiva till Volvo.

Varför betalar Volvo löner som de anställda i dessa länder anser inte går att leva på?

– Sett till fakta så betalar Volvokoncernen löner som är antingen högre eller i nivå med branschgenomsnittet i samtliga tre länder. Vi har kollektivavtal i berörda fabriker vilket betyder att både fack och medarbetare tillsammans med företaget förhandlat om villkor och förmåner. Vi anser att vi har en väldigt bra dialog och en tydlig process kring hur frågan om villkor ska behandlas.

Varför känner sig många Volvoarbetare tvungna att dubbelarbeta (alltså ha ett annat jobb vid sidan om sitt jobb på Volvo)?

– Vi erbjuder som sagt villkor som är antingen högre eller i nivå med jämförbara företag i våra branscher. Vi kan inte se att våra anställda med hänsyn till villkoren ska behöva arbeta dubbelt. Sedan kan det självklart vara så att enskilda individer har en privat situation som gör att så krävs.

Samtliga fackliga organisationer i de tre länderna uppger att de har tagit upp dessa frågor med ledande befattningshavare inom Volvo AB i Sverige. Men ingenting har hänt. Varför har ni inte agerat när ni haft kunskap om detta?

– Det stämmer att vi har en kontinuerlig diskussion med både fackliga och medarbetare, lokalt som centralt om frågor rörande arbetsvillkor. Det finns flera etablerade processer och forum för förhandlingar och dialog. Generellt upplever vi som företag att relationen med våra fackliga företrädare runt om i världen är väldigt bra och vi har en öppen diskussion och vågar ta tag i eventuella problem. Sedan ligger det i sakens natur att man inte alltid är överens.

Vad ni för ansvar för dessa förhållanden?

– Vi har som företag fullt ansvar för att våra medarbetare ska ha skäliga villkor vilket vi också anser att de har. Tittar man på hur vi förhåller oss till andra företag i våra branscher ligger vi i linje med eller till och med högre när det gäller ersättningar och vi har en lägre omsättning på personal. Att mot bakgrund av detta måla ut Volvo som en av landets sämsta arbetsgivare är både oseriöst och fel.

I Bangalore har jag bland annat träffat en arbetare som kört truck i Volvos lastbilsfabrik i sex år och som uppgav att han tjänar motsvarande 650 kronor i månaden. Är det en rimlig lön?

– I det här fallet köper vi en tjänst av en underleverantör. Vi har inget avtal med enskilda individer, de är alltså inte anställda av Volvo. I avtalet med underleverantören står det klart och tydligt att leverantören är ansvarig för att betala rimliga löner som inte understiger jämförbara minimilöner inom delstaten Karnataka. Det ingår också i avtalet att leverantören ska följa gällande kollektivavtal. Vi har ingen anledning att tro att så inte har skett.

Andelen bemanningsanställda och visstidsanställda har ökat kraftigt på Volvofabrikerna i Indien. Andelen uppgår ibland till så mycket som två tredjedelar av arbetsstyrkan, enligt fackklubben. Det är även dessa arbetare som vittnar om de riktigt låga lönerna. Varför minskar andelen fast anställda?

– Vi har haft en relativt stabil nivå av bemanningsanställda i Indien de senaste åren och den är betydligt lägre än två tredjedelar än arbetsstyrkan. Anledningen till att Volvokoncernen globalt arbetar med en kombination av tillsvidareanställda, bemanningsföretag och visstidsanställningar beror på att vi behöver ha viss flexibilitet för att kunna anpassa oss efter upp- och nedgångar i efterfrågan. Inte minst under krisåren 2008-2009 lärde vi oss att det kan svänga oerhört snabbt och att vi måste kunna anpassa oss därefter. Detta är en generell trend i vår bransch.

Varför är lönenivåerna betydligt lägre för dessa arbetare?

– Anledningen till att våra tillsvidareanställda medarbetare har högre ersättningar beror på att de generellt har en högre kompetensnivå. Många har varit i företaget under flera år, det är inte heller ovanligt att de är mer välutbildade.

Vad har ni för ansvar för dessa låga löner?

– Vi har en väldigt noggrann process för avtal både med bemanningsföretag och underleverantörer. Till exempel måste nya leverantörer för att kvalificera sig som partner till Volvokoncernen underteckna ett kravdokument som bland annat berör medarbetarnas rättigheter och deras ersättningar. Där står klart och tydligt vilka krav leverantörerna måste uppfylla inom dessa områden.

Samma utveckling med större andel visstidsanställda och bemanningsanställda ser vi också på fabrikerna i Sverige. Varför är det så?

– Anledningen till att Volvokoncernen globalt arbetar med en kombination av tillsvidareanställda, bemanningsföretag och visstidsanställningar beror på att vi behöver ha viss flexibilitet för att kunna anpassa oss efter upp- och nedgångar i efterfrågan. Inte minst under krisåren 2008-2009 lärde vi oss att det kan svänga oerhört snabbt och att vi måste kunna anpassa oss därefter. Vi gör en bedömning från land till land och arbetsplats till arbetsplats där vi tittar på vilket behov som finns och hur förutsättningarna ser ut. Detta är en generell trend i vår bransch.

Den fackliga organisationen på Volvos fabriker i Bangalore får, trots upprepade påstötningar, inte tillgång till ett eget utrymme på fabrikerna för att bedriva sitt fackliga arbete. Fackklubben menar att det försvårar deras arbete avsevärt. Vad tycker ni om det?

– Vi har valt att följa vad som anses vara praxis i Indien det vill säga att vi upplåter lokaler för facklig verksamhet vid behov. Det betyder att när man vill ha ett möte så får man precis som övriga medarbetare tillgång till en konferenslokal eller liknande inom fabriksområdet.

Överensstämmer det med Volvo Code Of Conduct eller andra etiska och sociala riktlinjer inom företaget?

– I Volvokoncernens uppförandekod står det att samtliga medarbetare har rätten att vara aktiva fackligt och att koncernen ska respektera erkända fackliga organisationer. Det står också att medarbetare har rätten att avstå fackligt engagemang. Så ja absolut, det här i linje med vår uppförandekod att upplåta företagets lokaler för fackligt engagemang.

Enligt uppgift förlorar en arbetare på lastbilsfabriken halva dagslönen om den kommer mer än 30 minuter för sent till arbetet. Vad tycker ni om det?

– Det har varit och är tyvärr fortfarande ett problem i lastvagnsfabriken med medarbetare som är kraftigt försenade till sin arbetsplats. I en fabrik är det direkt farligt att ha produktionen i gång utan att ha all personal på plats. Det är med respekt för andra medarbetares säkerhet som vi har tvingats införa avdrag från en betald ledighetsbank eller från lönen vid upprepad sen ankomst, detta i enlighet med tecknat avtal med den fackliga organisationen. I dagsläget finns dock inga exempel på medarbetare som förlorat halva dagslönen.

Överensstämmer det med Volvo Code Of Conduct eller andra etiska och sociala riktlinjer inom företaget?

– I vår Code of conduct står det att Volvokoncernen ska följa tillämplig lagstiftning, avtal och industriell standard vilket vi också gör i det här fallet men självklart önskar vi att vi inte behövde ta till de här åtgärderna.

Hur ska Volvo bete sig utomlands?

– Volvokoncernen ska vara en god arbetsgivare som ska attrahera och behålla kompetenta medarbetare och följa lagar, regler och avtal i respektive land. Vi har en uppförandekod som vi arbetar med dagligen, oavsett var i världen.

Stämmer era visioner med hur det ser ut i verkligheten?

– Ja absolut.  Tittar man på de uppgifter vi har presenterat för Dagens Arbete så anser vi att det fullständigt saknas skäl till att kalla oss Indiens, Mexikos eller Sydafrikas sämsta arbetsgivare. Självklart kan det förekomma enskilda fall där det våra medarbetare inte är nöjda och där det uppstår problem, men då är vi öppna för en diskussion om detta och försöker löser situationen så långt och med hänsyn till både företagets och den enskildes önskemål.

Fotnot: Dagens Arbete har sökt Volvokoncernens vd Olof Persson men blivit nekade en intervju.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.